antondnilsson -

Slutet gott, allting gott

I helgen körde jag Kil(s)terrängen vilket var min absolut sista tävling för säsongen vilket jag drar en lättans suck för. Med tanke på min form på sistone och att kroppen inte varit min bästa kompis längre så hade jag gärna velat avsluta tävlingssäsongen runt början av Juli då jag var påväg tillbaka från skadan, men någonstans långt inne i mitt tjurskalliga huvud intalade jag mig själv att jag skulle få en perfekt löpdag någon av de återstående tävlingarna och valde att genomföra samtliga tävlingar. Efter skadan fick jag en förkylning, den var ganska långvarig och den bestod mest av täppt näsa och rethosta.... rethosta som varade 2-3 veckor framöver. Trots rethosta valde jag att köra stafetten i Finspång, Kraftloppet. Jag hade inga intervallpass i benen inför denna tävlingen och jag skulle springa en 6.6km sträcka, vilket kräver snabbet. Jag är ändå rätt nöjd med det loppet då jag vann min sträcka och plockade in minuten på framförvarande lag och 17 sekunder på ledande lag, vilket ni kan läsa om här om ni missade inlägget: (var vad jag först skrev men kort därpå insåg att jag aldrig skrev ett blogginlägg om detta... shit happens)

Efter Kraftloppet åkte jag givetvis på en till sväng av rethosta vilket irriterande mig något enormt och jag sökte upp läkare efter två veckors rethosta. När det väl var dags för besök så hade ju givetvis hostan redan försvunnit... typiskt! Jag fick hålla mig hel ett bra tag och tränade på med ett pass per dag istället för de två passen per dag som jag brukade ha. Blev mindre mängd och mindre intervaller under denna perioden och jag körde enbart distanspass. Motivationen var inte direkt på topp men jag hade ändå Tjurruset x2 att se fram emot, Tjurruset som inte kräver lika mycket fart om det inte är alldeles för lättsprunget. Två dagar innan tjurruset körde jag och André, enligt en ettårig tradition, motionsorientering vilket klumigt nog resulterade i en (lätt?) stukad fot. Hade sjukt ont på kvällen och på morgonen efter kunde jag inte belasta foten så bra. Pappa som är ortopedingenjör och har bra koll på fötter tejpade foten och stabiliserade den lite. På morgonen innan tjurruset körde jag morgonjogg och det kändes helt okej, så jag sprang Tjurruset.

Trots alla dessa fortsatta motgångar så valde jag envist att slutföra säsongen. Stötte tyvärr aldrig på den där perfekta löpdagen utan Tjurruset x2 slutade med snedtramp och haltandes, Terräng-SM var lite sådär och Kilsterrängen var ett väldigt knepigt lopp då jag ena sekunden var jättetrött och nästa sekund hur pigg som helst, dessutom spökade kroppen med håll och ytterligare ett fint snedtramp. Jag kommer inom kort uppdatera mina senaste lopp här på bloggen för er som är intresserade av att läsa.

Om ni ursäktar mig så återgår jag till vinterdvala ett tag och försöker få ordning på kroppen med min nya sport, Curling.

2014-10-28 @ 17:56:00 Permalink Övrigt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Tjurruset 2014 x2

Tjurruset Karlstad, den 13e september 2014

Lördagen den 13:e september var det dags för årets upplaga av Tjurruset i Karlstad som är favorittävlingen under tävlingssäsongen. Jag har varit deltagare i Tjurruset sedan 2007, har tidigare sprungit Kalvruset några år, och ända sedan 2007 har jag klättrat med en positiv kurva i Tjurruset rent placeringsmässigt.

Platserna lyder: 104, 22, 20, 15, 11, 5 & 4 så i år var jag självklart extra sugen på att följa trenden och hamna bland topp 3 men detta året har inte riktigt gått som jag velat, därav frånvaron på bloggen som jag nämnt tidigare.

Återigen lite bakgrundsfakta. Efter stadsloppet fick jag en mindre muskelbristning, lite problem med hälsenan och tog helvila 1.5 vecka sen började med cykel och crosstrainer, kom strax därpå igång med lättare löpning igen då bristningen var bättre. När jag började komma upp i ordentlig mängd igen så åkte jag på sjukdom istället och fick ta det lugnare, hade rethosta i drygt en vecka vilket började bli sjukt irriterande och motivationen för löpning var inte direkt på topp när man alltid höll på att hosta ihjäl sig efter ett träningspass. Min hälsena spökade fortfarande lite då och då så körde mycket excentriska tåhävningar men vågade aldrig riktigt köra intervaller. 2 veckor innan Tjurruset börjades det med lite obanad terränglöpning för att vänja sig, första obanade passet slutade med att jag lyckades hitta en dold glipa under mossan vi sprang på och foten gled ner mellan glipan och slog i smalbenet i bergskanten, kunde först inte stödja helt på benet så det fick bli en kort paus innan jag kunde springa vidare. Dagen efter kunde jag inte stödja benet alls utan haltade mig runt. Det tog ungefär 2 vilodagar innan jag kom igång med träningen igen. Dagarna började rinna iväg och det återstod en vecka till Tjurruset, så jag kände mig tvungen att få minst ett intervallpass i benen och drog upp till Frykstahöjden i Kil på tisdagen. Intervallpasset var riktigt positivt och jag hade fart i benen vilket kändes betryggande inför lördagen. Onsdag var det distans och sen på torsdag skulle jag och André köra motionsorientering, precis som vi gjorde förra året innan Tjurruset. Hade tyvärr inte lika flytet med mig och missade alltför mycket, inte bara orienteringsmässigt utan reflexmässigt då jag trampade kraftigt snett och slog knät i en sten... fett klumpigt alltså. På fredagen kändes foten lite bättre än kvällen innan och det blev en sjukt lugn dag då jag ville försöka repa mig helt till tävlingen men har man trampat snett nyligen så är foten sjukt känslig mot minsta felaktiga isättning och jag hoppades på att en mirakelkur innan läggdags skulle göra susen.

Det blev lördag och klockan 07:00 klev jag upp och gav mig ut på en lätt jogg för att känna hur foten mådde, tanken var att jag skulle springa 1km och trycka på lite för att se om foten pallade tempot, det kändes så pass bra att jag körde 2km i typ 3:30-fart utan att foten värkte alltför mycket, det kändes lite i kurvorna men ingen värre smärta. Jag begav mig till tävlingsområdet några timmar senare för att agera hare på Kalvruset. Hade turen på min sida och klarade uppdraget utan att förvärra stukningen utan kände bara mindre smärtor så självklart skulle det bli en start på Tjurruset för min del, det tar ju emot något enormt att behöva lämna DNS på favorittävlingen, speciellt när det är på "hemmaplan".

Vi hoppar fram till starten! Uppvärmning, känningar i fot, sega ben och bla bla bla!

Klockan slog 14:00 och det var dags för start, försvinner in i min bubbla och väntar på startskottet. PANG!

Rusningen drar igång och jag försöker lägga mig på en bra position långt fram i början av det lättlöpta, hamnar som 4:e man bakom Cimmie, Per och André. Det var en ganska hård öppning för min del men jag ville ligga med bra i starten eftersom det brukar smalna av när man kommer in i skogspartierna. Min fot besvärade mig ganska tidigt då vi gjorde en 180°-sväng och jag hade ganska bra fart igenom kurvan och fick vrida foten för mycket, tappade dock lite placeringar då jag höll jämn fart och låg runt 5-6 plats här.

Vid 2.3km kom vi in på ett svårsprunget parti med ojämn mark där jag självklart lyckas trampa snett tillräckligt mycket för att känna suget av att bryta, farten sänktes dock för löparna runtom mig och jag fortsatte. Vi kom ut på en väg och det var ganska lättlöpt, foten började kännas bättre och ingenting jag tänkte mer på när vi kom fram till hoppa/kryp-hinder som jag var fruktansvärt dålig på, jag brukar ha lätt för såna saker men icke sa nicke.

In i skogen igen och jag hade nu hamnat på en 7:e plats och tappade en liten lucka till framförvarande löpare men löpte snabbt igen den i terrängen där jag är som bäst... men olyckligtvis trampar jag snett på stenhällarna och slant efter igen då jag inte vågade riskera något genom att hålla för hög fart i skogen. Kom sedan ikapp dem igen på ett mossparti där jag inte oroade mig för foten p.g.a det mjuka underlaget. Efter att legat i släp flera kilometer tänkte jag att jag verkligen inte borde ligga här, inte med min kapacitet, så vid nästa lättlöpta parti ska jag trycka på och skaka loss dem. Vid 7 kilometer efter skjutbanan kom vi ut på en äng och jag ökade direkt tempot och de hakade på rätt bra, men 1km senare hade jag en lucka på ca 15-25m och fortsatte trycka på. Vi kom till varvningskorset där vi skulle hoppa upp på höbalar och över en container. Hoppet var ganska högt men med min fina spänst tog jag mig ganska enkelt upp problemet uppstod dock på nervägen då höjdenskillnaden mellan höbalarna var ganska stort, första gick bra, andra gick bra men när jag hoppade ner från sista höbalen ner på grusvägen måste jag vridit foten och fått en konstig landning för foten började återigen kännas av. Jag hade ganska koll på avslutningen av banan och när jag sneglade bakåt insåg jag att de förmodligen inte kommer ikapp mig om jag inte trampar snett igen. Jag tog det väldigt passivt i skogen och hade ingen vilja alls egentligen. Jag låg återigen på 4:e plats, långt framåt och långt bakåt. Hade jag sett skymten av 3:an hade det varit en annan sak och jag hade förmodligen vågat pressa mig lite mer med foten, men som sagt, noll motivation. Kom till några riktigt fina lerhål som vanligt längs med tjärnet och inne på brandstationen hade de hittat ett till lerigt dike, passerar diket rätt enkelt då jag i princip hoppade över hela men fastnade lite i landningen, upp mot upploppet och med god spänst tar mig över en hinderbock, några bildäck och en container innan jag kommer in på raksträckan mot mål.

4:a .... besviken men samtidigt så glad. Foten höll, jag tog mig i mål vilket i princip garanterade en seger i lagtävlingen då vi alla götister som var med i laget är bland de främsta, allt hängde på att ingen skulle bryta.

Jag säger såhär, även om min fot hade varit hel så hade jag inte haft någon chans att komma topp 3 i år. Vinnaren i år blev min vapendragare André som var inblandad i en spurtstrid med tvåan, Per. Trea blev Cimmie som hade tränat på sjukt bra och var riktigt stark i år. André vet jag är snäppet före i vanliga fall, men tjurruset är ändå speciellt för mig som är extra bra i terräng, speciellt extremterräng som Tjurruset är. Per visste jag var i god form. Vad gäller mig? Jag visste att min form inte varit på topp sen skadan och den sorgliga sanningen är att jag helt enkelt var för dåligt tränad för att utmana om topp 3. Bara att bita i det sura äpplet, bryta ihop och komma igen. Det finns fler Tjurrus att springa och jag skulle även köra Tjurruset i Stockholm 3 veckor senare, vilket redan varit nu och som jag kommer skriva om precis här nedanför!

Resultat

Tjur Ruset Stockholm, den 4 oktober 2014

Lördagen den 4 oktober var det dags för Stockholms tjurrus som gick i Almnäs strax utanför Södertälje. Förra året tog jag och André en göta-dubbel då André vann och jag kom tvåa, så i år ville vi självklart försöka behålla götas färger i topp. Vi (jag, André och Andreas) hade planerat in en Stockholmsweekend och anlände till Stockholm, Kungens kurva för att vara mer specifik, på fredagkvällen. Vi checkade in, drog till Heron City, käkade lite mat och spelade några omgångar biljard. Väl tillbaka på hotellet så granskade vi banan eftersom de hade lagt ut en karta på banan som man kunde kika på (tur att jag kan läsa orienteringskartor och få en bättre överblick över backarna och de tungsprungna partierna). Efter en granskning av banan var det dags för sängs.

Klockan 13:40 gick starten så vi stack ut på en lättare joggingrunda på morgonen för att mjuka upp kroppen lite. Eftersom vi övernattade på hotell fick man ju en underbar hotellfrukost som jag tänkte att man äntligen kan njuta av för en gångs skull med tanke på att starten var så sent. Tyvärr tror jag att jag åt lite för mycket då inte maten riktigt hade lagt sig när jag stod på startlinjen, hehe.

Vi tog bilen ut till arenan i god tid för att hinna kolla på området och se när tjejerna sprang i det långa diket vi såg på kartan. Ja, du läste rätt... tjejerna startar nämligen först i Stockholm, så dom trampar upp skogen och lerhålen fint för oss herrar. Så till alla er som klagar på att vi i täten hemma i Karlstad inte får så jobbigt... vi får det ganska jobbigt i Stockholm istället! Det finns ju både för- och nackdelar med att springa efter några tusen löpare, dels så blir den obanade terrängen en finare stig men å andra sidan så blir dikena med lera jobbigare.
Innan start så blev André intervjuad av TV4 sport eftersom han vann förra året, han var väl med andra ord förhandsfavorit alltså. Efter intervjun så var det dags att värma upp så vi joggade bortåt lite och märkte att ängsytan man sprang på i början var väldigt ojämn och jag blev direkt oroad för min fot, dock hade jag inte haft några känningar innan men jag vet hur lätt det är att trampa snett om man redan gjort det en gång nära inpå.

Uppvärmningen gick dock bra så jag var inte så oroad för foten då. Det närmade sig start och det var dags för lite stegringslopp, sagt och gjort så körde jag 3 stegringar och sedan joggade mot starten för att dra av mig överdragskläderna. Dumt nog testade jag att trycka på lite på ängsytan och trampade snett, drygt 4 minuter innan start och fick gå lite smått haltandes till startlinjen, perfekt. På startlinjen stod jag och typ snurrade på foten för att hålla den i rörelse och eventuellt mjuka upp lite.

(För er som vill hänga med på banan bit för bit kan följa med på kartan HÄR)

Starten gick och det var en helvild tjurrusning i början, jag fick ligga på ett högt tempo för att inte tappa för mycket positioner i starten innan man kom upp i terrängen 1 km senare. Foten kändes faktiskt helt okej men jag tror jag fegade lite för mycket med tanke på att det var så sjukt ojämn mark. När vi kom in i terrängen efter 1 km låg jag uppskattat på 8-9 plats men hade planer att försöka avancera i terrängen. Plockade två placeringar innan vi kom fram till en vattenpassage som dom skrek var 1.5m djup, vattnet var kallt och man ville bara upp så snabbt som möjligt. Väl uppe ur vattnet ville man få igång benen direkt och man fick några meter på sig att väcka benen innan man skulle uppför en backe. Efter en stunds löpning kom man återigen till en mindre vattenpassage där jag gick om ytterliggare en annan som var mycket långsammare än mig att accelerera upp efter att man varit nere i vattnet, jag brukar ha väldigt lätt för "start-stopp" löpning då jag är snabb på att komma upp i fart efter stoppet, därav tjusningen med tjurruset som innehåller ett par "start-stopp" hinder. Strax efter 3 km passeringen så kom man till en backe där jag verkligen kände att det inte var min dag. Benen kändes blytunga och i backar där jag brukar känna mig stark hade jag ingen ork alls. Han som var närmast bakom mig knappade in på mig men väl uppe på platten lät jag honom inte passera mig, jag ville ligga i spets i min lilla klunga på 5(?) personer. Mellan km 4 och 5 så var det obanad terräng där en sprang förbi mig, men jag passerade honom strax därpå så placeringsmässigt hände ingenting, jag låg vid det här laget 5:a.

Jag och André hade ju kollat på kartan kvällen innan så vi visste att mellan 5.5 km och 7 km var det väldigt lättlöpt där man gärna vill trycka på lite extra. Sagt och gjort så efter att varit i en mindre myr strax innan 5.5 km fick jag en liten lucka till närmaste löpare och tryckte på direkt när jag kom till det lättlöpta och med min vanliga tur senaste året så trampade jag självklart snett ytterligare en gång och blev tvungen att gå en kort stund precis när jag i botten av en kortare och brantare backe. Några sekunder hann gå och sedan blev jag omsprungen av Fredrik Ousbäck, som jag för övrigt slog på Tjurruset 2012 i Karlstad med 13 sekunder. Foten fick försöka läka en kort stund och en till kille gick om mig innan jag bestämde mig för att jag måste börja springa igen. Det blev definitivt inte det tempot jag ville men jag tog mig framåt i alla fall. Sakta men säkert närmade sig folk bakifrån och jag tänkte verkligen inte bli omsprungen av flera så jag tryckte på tillfälligt i den mål som foten höll men vissa steg gjorde ondare än andra. Så småningom kändes foten bättre igen och jag kunde trycka på igen, strax innan ett långt dikt fullt av lera hade killen som sprang om mig senast en lucka på ca 5 meter som jag plockade direkt när vi kom ner i diket då jag tog mig fram i leran rätt bra på kanterna. Jag hamnade i ryggen på honom hela vägen igenom diket eftersom det var sjukt svårt att ta sig förbi i mitten av diket där man kunde bli fastsittandes i leran ett tag innan man tog sig loss. I slutet av diket fick jag luckan och gick om honom, jag var betydligt löpstarkare och fick en lucka på honom direkt när vi nu hade passerat 8 km. Härifrån till mål var det några riktigt fina och jobbiga hinder på vägen.

Bilder på det fina diket:

Direkt efter diket var man tillbaka på nästan samma äng som man startade på och det var sjukt ojämnt, med min fot vågade jag inte riskera något utan var väldigt noga med vart jag satte foten och belastade inte foten så mycket när jag landade utan la över vikten till andra foten. Kom förbi det partiet och in i skogen där det var rätt lättlöpt. Vi gjorde en liten ögla till en publikplats innan vi kom fram till ett till lerigt dike. Detta diket var lättare att springa i än det förra, men vissa gången sjönk man ner med foten och framstupa ner i leran, lite mysigt med lerinpackning. Efter diket var det lättlöpt en bit till innan man kom fram till 9 km passeringen och man fick springa inne i vassen en bra sträcka, jag fick även syn på Fredrik som passerade mig vid snedtrampet. Inne i vassen var det lättast att springa längs med vassen istället för den upptrampade gången som blivit efter damerna. Jag passerade många damer på den sträckan och fick gå ut i mitten några gånger, gick att löpa men rätt vad det var så föll man pladask. Jag kom dock närmare och närmare Fredrik för varje meter som gick men efter vassen kom vi fram till en bäverdam där vattnet gick till brösthöjd på mig. Det var väldigt svårt att plocka meter när båda har ungefär samma fart i vattnet. Jag sökte mig till kanten, mest p.g.a att det var så många damer i mitten, hittade en liten plattå som jag drog mig upp på och tog ett långt avstamp vidare i vattnet bara för att slippa gå i vattnet hela vägen. När jag kom upp ur vattnet på en mindre stig var det en hel drös med tjejer i led framför mig som jag lite fult fick knö mig förbi innan vi gick ner i sista delen av bäverdammen. Jag var ca 10m efter Fredrik när jag tog mig upp ur dammen och han sneglade bakåt. Om ni kikar på kartan så var jag ikapp honom vid tredje hindret vid hinderbanan som är de parallella linjerna vid slutet. Tog mig över hindrena snabbare än honom och låg precis i ryggen på honom när vi gjorde u-svängen, dock fanns det en vägg där med ett rep som man skulle runda, men han förstod inte det och rent impulsivt stannade han och tänkte börja klättra, då sprang jag rätt in i honom, vi båda bad om ursäkt, shit happens liksom, jag hade möjligtvis gjort samma fel om jag inte såg damerna springa runt. Vi startade från noll och sprang mot målet, Fredrik hade dock en växel kvar och fick en lucka direkt men jag kom ikapp honom bra över hindrena och det blev (typ) en spurtduell, tyvärr var upploppsrakan efter sista hindret lite för kort för att jag skulle hinna ikapp. Tiden i mål säger att Fredrik slog mig med 12 sekunder, men kollar man på målvideon som man kan se om man klickar på mitt namn i resultatlistan, så ser man att jag gick i mål strax efter honom.

Hur som helst så slutade jag på en 6:e plats i årets upplaga av Tjur Ruset i Stockholm, något besviken att jag inte kunde försvara min andraplats men med mina förutsättningar i år så gäller det samma som i Karlstad. Jag är helt enkelt inte i bättre form än såhär för tillfället. André kunde inte heller försvara sin seger utan fick nöja sig med en fjärdeplats. Noterbart är att jag körde med terrängdubb som vanligt och hade problem på den ojämna ängslöpningen direkt efter det leriga diket vid 8 km. André som hade lättviktskor med platt sula hade, som ni kanske förstår, betydligt svårare att få fäste vilket gjorde det svårt för honom sista kilometerna. Oavsett reslutat så var vi ändå rätt nöjda, bara att inse att dom andra var bättre än oss i år och vi får ta nya tag nästa gång.

Resultat:

(Resultatlistor -> Klass: Tjur Ruset Herrar)

klicka på "Watch on Vimeo" för att få se en översikt av banan samt små klipp.

TjurRuset-banan-2014 from Marathon.se on Vimeo.

Och här kommer lite fler bilder!

Foto: Tommie Linder

2014-10-17 @ 21:52:00 Permalink Tävlingar Kommentarer (0) Trackbacks ()