Idag åkte vi iväg till Jessheim, Norge för att delta iväg på Jessheim Vintermaraton, 21.1km.

Ställde upp förra året med André, där vi satte norrmännen på plats med en första och tredje plats på totalen.

Jag vann även min klass, eftersom jag var den enda deltagaren.

 

Nytt för i år var löprundan. I år var det två-varvsbana istället för ett varv, dessutom gick loppet i Jessheim centrum och innehöll alltså mer cykelbana och 90° och 180° svängar.

Ytterligare en ny sak för i år, var klubbtröjan jag sprang i.

Den 15e November gick jag nämligen över till IF Göta. Detta var alltså min debut i Göta-tröjan.

 

Temperaturen stod på 3,5°C när vi steg ut ur bilen. Kanske var ca 4-5°C när startskottet gick.

Jag beslutade mig att springa i kortbyxor, underställ på överkroppen och mitt nya IF Göta-linne.

Starten gick och jag visste att jag skulle ligga med i toppen bland de 171 deltagarna.

 

En person, Rune Fenne, stack iväg direkt från start och jag förstod att det skulle bli en snabb vinnartid om han höll det tempot hela vägen. Jag själv sprang i en trio som hade placeringarna 3-5. Vi gick ut hyfsat snabbt och mina ben kändes inte helt pigga. Så jag blev tvungen att släppa de två löparna och lägga mig på mitt tempo en bit bakom.
5km passagen kom, benen svarade fortfarande inte och dom andra hade en lucka på ca 50m. Jag fortsatte i mitt tempo och passarade några tunga backar. Vid ungefär 7km kom Harald Ringen ikapp mig och låg på ett tempo strax högre än mitt, så jag tog rygg på honom även om benen sa emot. Fick det rejält kämpigt på de sista backarna innan vi kom in mot stadion. Vi passerade 10km på 36:50, vilket motsvarar 20 sekunder långsammare än Å-stadsloppet (klicka på länken)

 

Väl inne på stadion får man alltid en energikick av alla som hejar. Jag fick krafter att fortsätta hänga ryggen på honom. Tills han gick och tog vätska, då låg jag själv i samma höga tempo. Kände att benen tog emot av att ligga på det höga tempot själv, men jag fortsatte mata på. Ca 1,5km efter vätskan kom han tillbaka och jag fick återigen en fin rygg att gå på.

Men vid 12km hände något, benen började vakna till och jag hade krafter att gå upp jämsides med honom och även gå upp och dra. Benen kändes fortfarande bra och vid 15km kom en lång lättlutande nedförsbacke som jag kunde trycka ut löpsteget ordentligt på.

Då fick han svårt att hänga med och strax efter utförslöpningen kom en lång och seg uppförsbacke, jag matade på och han såg ut att få det ännu kämpigare.

 

Vid 16km var det vätskekontroll, jag stannade aldrig och inte han heller, eftersom han visste att han skulle få det jobbigt att plocka den luckan som blev. Vi passerade ytterligare en ny lång och seg backe vid ca 17km där han fick släppa min rygg. Jag gled sakta ifrån honom. Vi passerade Jessheim tågstation och sedan upp för en seg bro. Varför jag använder uttrycket seg kan bero på att benen kändes som bly.

 

Jag var riktigt sliten när 3km återstod, men förstod att det bara var att bita ihop. Hade inget tryck i steget utan tog mig bara fram på mitt långa löpsteg släpandes strax över marken.

Sprang in under två viadukter och sedan en liten backe upp mot stadion. I år sprang man en liten runda runt ett hus parallellt med stadion, så man såg mål, men hade en liten vända kvar.

 

Sprang i mål på tiden 1:19:14, vilket räckte till en 4e plats i totalen och en första plats i min klass (18-19år)

Jag tycker banan i år var jobbigare än förra årets bana, då denna innehöll fler svängar, mer cykelvägslöpning (i Jessheim grusar dom ÖVERDRIVET mycket, så man sprang nästan aldrig på asfalt utan bara på grus) och kraftigare backar.

 

Vinnaren vann på tiden 1:09:05, vilket var ett nytt banrekord.

Något som André får slå nästa år :)