Idag bar det av till Åmål för att springa Hagenrundan.

Planeringen i början av veckan var att springa Goliatloppet i Kil, som tyvärr blev inställt pga för få anmälningar, lite synd tycker jag eftersom det oftast kommer väldigt mycket efteranmälningar.

Men bara att dra vidare till nästa tävling som stod på tur, nämligen Hagenrundan som hade samma distanser.

 

Jag ställde upp i 14,9km på herrsidan och granskade fiolårs-resultaten, hade chans på topp 3, så självklart satsade jag på det, men var fortfarande osäker på hur benen skulle känna sig.

Värmde upp, benen kändes fina och lätta.

 

Starten gick, jag ville ligga lite lågt, hade ingen aning om vilka konkurrenterna var på långa banan förutom Leif Sjöström, som jag visste håller högt tempo redan från start, själv vill jag öppna hårt för position och sedan ligga lite lägre tempo för att öka successivt om kroppen känns bra eller inte.

 

Problemet var att hitta en bra draghjälp, jag ville inte ligga i rygg på någon, för 7,5km och 14,9km startade samtidigt.

Risken att ta rygg på någon som tar ut sig max på ett varv var stor.

Så jag valde att försöka hålla mitt tempo, plocka några som föll tillbaka som hade öppnat för hårt.

 

Fick syn på norrmannen Oddbjörn Homstvedt som springer med kryckor, som även innan starten sa att han skulle springa två varv.

Han gjorde ett ryck vid 3km och jag tänkte att jag inte kunde släppa iväg honom.

Så tryckte på lite för att närma mig honom, men kom aldrig riktigt ikapp.

Vid ca 6,3km började en rejäl stigning upp mot målet vid 7,5km.

 

Jag kom närmare och närmare norsken, sen vid toppen av backen, svängde han av mot mål....

jag som kämpat för att jag inte ville bli slagen av honom på långa sträckan, så springer han korta.

Jag kollade mig omring vart jag hade närmaste konkurrenterna.

En bra bit framför såg jag Leif Sjöström och Joakim Engström, uppskattat 2 minuter framför.

 

Vid en 90graders sväng vred jag huvudet och kollade vart närmsta motståndare var, såg inte en enda person, förstod genast att luckan back var minst 2 minuter.

Hade som vanligt hamnat i ingenmansland när jag stack ut på varv 2.

 

Benen var fortfarande sega, men jag visste att jag var garanterad en topp 3 plats om jag kom ikapp Leif och Joakim.

Tryckte på ännu mera i hopp om att komma ikapp, men jag kände nästan på mig att luckan var för stor, dessutom visste jag att Leif inte ger sig i första hand.

Låg på bra tempo för att ligga själv och kom till sista backen, benen var sjukt stumma men tack vare mitt löpsteg tar jag mig framåt i en bra fart ändå.

 

Hamnade till slut på en sur 4e plats på tiden 56,04.

Väldigt nöjd med tanke på segheten i benen.

 

Tanken denna veckan var att efter dubbleringen veckan innan med två stycken 10km-lopp, så skulle jag ta det lugnt och köra mycket återhämtningspass.

Men givetvis är det den största lögnen jag ger mig själv.

Måndagen blev tuffa intervaller och tisdagen fortsatte med ännu tuffare intervaller. (Inlägg kommer imorgon angående vecko-summeringen)

 

Med dom förutsättningarna är jag glad att jag tog mig runt på en sådan bra tid!