Igår genomförde jag Ultra Interval Challenge som är en utmaning skapad av Pace on Earth som innebär att man ska springa 10km var 3:e timme i 24 timmar, dvs totalt 80km på ett dygn. Detta är ett event som inte är fullt etablerat i hela världen men ambitionen är att varje intervall ska starta samtidigt oavsett vart i världen man är. Här i Sverige startade man första intervallen 00:00 natten mot lördag och sedan startar nästa intervall tre timmar senare, alltså 03:00 - 06:00 - 09:00 etc. Detta är en fysisk och psykisk utmaning som både sätter en persons fysiska och psykiska förmåga på spel. Med detta inlägg tänkte jag tjafsa lite för er som är intresserade, soooo here we go!

 

 

 

Deltog i ett ninja warrior-event på torsdagskvällen vilket bidrog till skön träningsvärk, perfekt prepp!

Skämt åsido. Fredagen spenderades med att köpa in överlevnadssnacks, snabb energi och mat för att fixa ihop matlådor som är enkelt att värma mellan intervallerna. Som ni kanske förstår så har man inte tid att laga mat mellan intervallerna utan man beräknar att löpningen tar 1h, då har man alltså 2h kvar tills nästa intervall startar. På denna tiden ska man alltså hinna varva ner, duscha, äta och sova. Inför en ny intervall tappar man även tid för att klä på sig och förbereda sig inför nästa intervall. Med detta vill jag få sagt att jag fick max 1h sömn mellan varje intervall. Rent fysiskt känner jag att min grundkondition är i god form, har varit väldigt noga med att bibehålla mina dubbelpass även om det många dagar innebär att jag måste gå upp 05:45 för morgonjogg innan skolan börjar. Rent psykiskt så kände jag mig mentalt laddad. Jag har genomfört denna utmaningen en gång tidigare tillsammans med min vapendragare André, då var förutsättningarna ganska dåliga. Vi gjorde det på vintern och på 03:00 intervallen så var det snöstorm. Denna gången var väder-aspekten betydligt bättre och jag skulle få sällskap på några intervaller, så det kändes bättre med den mentala biten. Strax innan första intervallen lugnade jag kroppen med lite placebo-effekt av kroppens lugnande hormon oxytocin. Om du inte kikat än, kolla in netflix-serien "Hundar", sjukt fin serie och jag själv mår bra i kroppen av att se den. Hundar är amazing och hjälper alla sorts människor med deras vardagliga problem. Jag vet att oxytocin förmodligen inte utsöndras när man tittar på djur, därav "placebo-effekten". Jag blir i alla fall lugn av att titta på söta djur!

 

 

 

Klockan slog midnatt och jag gav mig ut på den allra första intervallen. Målet var att inte gå under 4:30 så jag sprang hela tiden och kollade på klockan för att inte springa för snabbt. Jag har alltid en tendens att springa för snabbt då jag väldigt lätt kommer in i ett flyt med ett bra driv i benen. Har ofta svårt att sänka farten om jag kommer in i drivet så det var viktigt att verkligen begränsa mig ordentligt. Jag började ta hålltider vid olika platser för att kunna kontrollera att jag håller ett jämnt tempo vid varje intervall, så vid en speciell viadukt eller en skylt så klockade jag mig själv och det slutade med 2 hålltider, 13:30 och 30:05. Målet var att vara inom 10s vid dessa intervaller när jag sprang solo, för att ligga på 4:30-fart. Första intervallen kändes ruskigt lätt och den blev lite snabbare än beräknat, men benen och kroppen kändes bra så tidsaspekten var inte relevant. 

 

 

---

Senast jag genomförde ultraintervaller så var denna natt-intervallen den jobbigaste, dels för att vi startade intervallerna på dagen, vilket ledde till att den hamnade i mitten av passet. Vi hade alltså 50km i benen och skulle bege oss ut i natten i snöstorm. Denna gången var förutsättningarna betydligt bättre och jag passerade alla hållplatser inom rimliga tidsdifferenser. Jag tror kroppen kände av att det var nattetid för jag kände av den mentala biten, trots att det bara var intervall 2. Att hjärnan inte riktigt var med kan även ha berott på att jag fick ganska dålig sömn då jag var orolig för att försova mig under nattetid.

 

 

Var inställd på att detta skulle bli en av de jobbigare intervallerna. Kroppen kändes otroligt fräsch fortfarande och jag var taggad när jag skulle starta denna intervallen då jag visste att jag skulle få sällskap nästa intervall. Finns inte så mycket att tillägga denna intervallen egentligen. Drog på mig ett skobyte för att underlaget var bättre än förväntat.

 

 

Mörkret är äntligen över och solen valde att kika fram. Dålig sömn denna natten men jag hade bra energi och glatt humör då jag skulle möta upp min klasskompis Annie utanför StiL (universitetsgymmet). 

Hade bra flyt i steget och kroppen kändes pigg, flöt på bra första 2km innan Annie anslöt. Jag tror inte jag kan förklara hur mycket jag uppskattade sällskap på intervallpassen. Jag och Annie hade bra tempo och snackade hela rundan. Många brukar vara förskräckta att träna med mig men jag är extremt anpassningsbar och bryr mig egentligen inte om tempo. Att ha sällskap på löppass är guldvärt, passen går snabbare, kroppen får mer energi och man har bara en allmänt trevlig pratstund.

Annie var skitstark och vi höll ett jättebra och jämnt tempo. Hon hade bra med energi kvar när vi tog skilda vägar, så hon påvisade en kanonform! Tack för sällskapet Annie!

 

 

Denna intervall var motivationen också på topp. Solen lyste och det var i princip vindstilla. Denna intervallen fick jag sällskap av en äldrekursare, Anders, som läser termin 6 på fysioterapeutprogrammet. Anders är en duktig och rutinerad löpare och orienterare. Var väldigt uppmärksam på klockan så att det inte skulle gå allt för snabbt. Vi låg på ett högt och fint tempo och mina ben rullade på otroligt fint. Trots att jag hade 40km i benen så märkte jag inte av någon märkbar trötthet i benen. Precis som intervallen innan så försvann dessa 10km på ett kick. Tiden går otroligt snabbt när man springer och pratar med någon. Att få personer som ställer upp på intervallerna var otroligt viktigt för min utmaning. Tack så mycket för sällskapet Anders!

 

 

Denna intervallen var nog faktiskt en av de som jag såg fram emot mest. När man planerar ett löppass så tänker man på vissa individer, när jag klättrar tänker jag på andra individer (ibland samma personer, men ni förstår vad jag menar). Man kopplar vissa personer till sammanhang och när jag planerade mina ultraintervaller frågade jag specifikt mina löpintresserade kompisar om de ville haka på. Valde sedan att gå utanför just den tankegången och skrev därmed ett inlägg på facebook där jag ville nå ut till personer som vanligtvis kanske inte skulle köra ett pass med mig. Det var några som hörde av sig och kunde tänka sig ställa upp om jag inte hade sällskap, (tack så mycket för erbjudandet), men det slutade med att Oskar hängde på denna intervallen. Oskar är från Karlstad, precis som jag, och vi gick i samma klass i gymnasiet. Vi brukar fortfarande vara ett gäng som ses hemma i Karlstad under sommaren, så jag träffade Oskar i somras också. Här uppe i Luleå har vi inte haft någon kontakt dock, han pratade om att eventuellt ta upp studierna igen denna termin så det var svinkul att höra från Oskar att han var här uppe och ville hänga på en intervall. Vi hade otroligt mycket att prata om då vi inte träffats på ett tag och tiden bara flög fram. Vi höll ett jämnt och bra prattempo och mina ben kändes fortsatt bra och fick lite mer avslappnat läge då tempot var lägre än tidigare intervallen. Grymt rolig och trevlig intervall samt ett perfekt tillfälle att få träning i samband med att återkoppla med en kompis. Tack för sällskapet Oskar!

 

 

Nu började verkligen det mentala ta ut sin rätt. Den bristande sömnen och mörkret som återvände ger en otrolig psykisk påverkan på kroppen, även eventuell brist på energi/näring och så tidigare löpmängd spelar såklart också in. Målet med denna intervallen var att försöka fortsätta rulla på i ett tempo där benen känns fortsatt bra och muskelpåverkan är minimal. Jag ville samtidigt försöka ligga kvar under 4:30 tempo så jag kunde utgå från mina hålltider. Jag tror att ni som följde min instastory förstod just denna påfrestningen på kroppen rent fysisk och mentalt och jag började få massvis med motivationspeppande meddelandet. Dessa meddelanden var SJUKT uppskattade för att bibehålla fokus och motivationen. Lyckades komma in i mitt vanliga tempo och hade otroligt bra driv samt kontrollerad andning. 

 

Fick faktiskt ingen sömn alls till denna intervallen, tror adrenalin-halten i kroppen var hög och jag var bara taggad på att få det överstökat. Låg och slöt ögonen i 40min och bara lyssnade på musik, tillräcklig vila för att återhämta sig lite. När larmet på mobilen gick av för sista gången hade jag fått 16 pepp-meddelanden på instagram som lyste upp mitt humör. STORT TACK!! Tänk att ett litet meddelande kan göra så otroligt mycket för en person.

 

Inför sista intervallen hade jag inställningen "Släpp tidsspärren på 4:30, kör på högt men kontrollerat utan att dra på dig mjölksyra/trötthet i benen. Målet med detta upplägget är inte tempo utan det är att genomföra 80km. Maxar du kommer du riskera att skada dig". Sagt och gjort så sket jag i att titta på klockan hela intervallen (förutom sista 50m som ni kan ha sett i min instastory, haha). Fick en ganska sjuk MEN kontrollerad tempoökning till sista intervallen. Benen var inte trötta och som jag skämtade om i min instastory så kände jag inte av någon muskeltrötthet eller mjölksyra alls. Kändes nästan som att någon har tagit bort mina benmuskler och jag springer på skelettet. Kände varken trötthet, styrka, spänst, tyngd eller lättnad. Otroligt skön känsla må jag säga. Bara springa och flyta på.

 

 

 

 

Som en fysioterapeutstudent som läser mycket om människokroppen blir jag bara mer och mer fascinerad hur vår kropp klarar av allt vi utsätter den för. Hur kroppen klarar av all belastning vi ger den, hur snabbt den återhämtar sig och alla tusentals mekanismer som tillåter oss att ens kunna röra på oss. Denna utmaningen var för min del mitt sätt att testa vad jag är kapabel till, rent fysisk och psykiskt. Det är ju absolut inte det roligaste jag kan hitta på men jag älskar utmaningar, att testa på nya saker och tänja på mina gränser. Gränser är något man själv sätter upp för sig själv. I början av mina studier gick jag en bågskyttekurs, jag trodde aldrig att det var möjligt att pricka alla 3 pilar "bullseye" från 10m men träning ger färdighet och ge dig tusan på att jag klarade det. Jag började med klättring och fick se andra personer greppa de mest otänkbara greppen men ändå lyckas hänga kvar. Nu är jag helt plötsligt en av dem också. Vi alla har satt upp våra olika gränser, oavsett vad det gäller, och jag är en sådan som gillar att tänja på dem, oavsett vad.

 

Det jobbigaste med denna utmaningen är att sömn och matintag blir lidande, man har enormt lite tid på sig att varva ner och jag fick känslan att jag "måste" äta en viss mängd mat och "måste" sova ett X antal minuter. Denna känslan bidrar till mer stress vilket gör att tiden att varva ner tog mycket längre tid. Vaknade kallsvettig några intervaller vilket jag tror berodde på oro och stress. Inte mycket djup sömn där alltså. Hur som helst, 80km avverkades inom 24h, idag mår kroppen förvånansvärt bra och jag har fyllt på med energi, näring och vätska hela dagen samtidigt som jag kollat enormt mycket serier.

 

Jag avslutar detta inlägg med att tacka alla som följt min "resa" och peppat mig, kul även att du läst allt jag skrivit om du tagit dig hit ned! Jag skriver mest detta för att själv kunna återgå och kika på detta passet om jag skulle få för mig att göra det igen.

 

 

 

Nu är jag tillbaka efter ett långt uppehåll där man kunnat tro att jag sprungit vilse på något långpass eller liknande, men så är inte fallet utan orsaken var mest att jag blev skadad efter Karlstad Stadslopp (14 Juni) där jag fick problem med hälsena och en mindre bristning i vaden. Problem med en vad leder till mindre löpträning och mindre löpträning leder i sin tur till en omotiverad Anton. Jag tog det relativt lugnt efter stadsloppet och ansträngde mig inte mycket alls, efter ca 1 vecka så började det kännas bättre och träning på cykel och crosstrainer börjades, inom kort var jag ute i skogen och sprang orientering i kontrollerad hastighet, vilket gav bättre kartläsning och inte lika många bommar. Med facit i hand så ska jag nog springa orientering när jag är skadad!

 

Min pappa jobbar som ortopedingenjör och är egenföretagare men jobbar tillsammans med folk på Klarälvskliniken vid Löfbergs Arena i Karlstad, tack vare pappas kunskaper och ett besök hos Bosse, en sjukgymnast som jobbar på Klarälvskliniken, så var jag i skick för att gå normalt efter en veckas uppehåll. Efter 1.5 vecka kan man säga att skadan var i stort sett läkt men jag fick ändå ta det väldigt kontrollerat då hälsenan fortfarande var öm. Distanspass och lite högre tempo i skogsterräng funkade bra i kombination med en massa excentriska tåhävningar.

 

Läget idag? Jo, jag klarar av att köra distanspass utan att känna av hälsenan, ibland när jag vaknar kan jag ha ont och dagen efter känns det ingenting och ibland släpper det efter ett distanspass. Jag har i nuläget ännu inte börjat med intervallträning utan tar det väldigt försiktigt och känner efter vad hälsenan klarar. Vad klarar då hälsenan av? Jo, eftersom jag sprang mitt första maraton i lördags så antar jag att den pallar rätt mycket nu. Vadå? sprang jag mitt första maraton bara sådär utan förvarning, förlåt mig, men jag hade ju inte börjat blogga än. Men om ni vill vara direktuppdaterade så hänvisar jag till Instagram där jag är aktiv när något nytt händer! Bara för enkelhetens skull så slänger jag in instagram här till höger och voila!
Och en uppdatering om maran finns nedanför detta inlägget!

 

Den 18e Juli hade jag ledigt från jobbet så jag startade jag bilen och begav mig uppåt i landet för att hälsa på Vilma och hennes familj i Edsbyn som jag inte träffat på 11 år. Lite snabb fakta: Som ni kanske vet så är jag och min syster adopterade från Vietnam, mina föräldrar åkte dit med en annan familj och hämtade min syster och Vilmas bror, Viktor. Tre år senare åkte dom till Vietnam än en gång för att denna gången hämta mig och Vilma. Nu när vi inte hade träffats på 11 år tänkte jag att det var väl dags att hälsa på, eftersom jag inte pluggar nu och hade ledigt från jobbet så var detta ett utmärkt tillfälle att besöka dom.

 

Eftersom detta är en träningsblogg så vill jag vill mest ha träningsrelaterade saker med på den, men vissa gånger får man ta undantag!

 

Jag hade verkligen jättetrevligt i Edsbyn även om jag kom dit i arbetstider då hela familjen var iväg och jobbade vissa tidpunkter på dygnet. Själv startade jag morgonen med morgonpass på 7-12km och en dag så bara kände jag mig tvungen att ta mig uppför den lockande slalombacken, sagt och gjort så avslutade jag distanspasset med slalombacken, en krävande backe som fick mig att stanna till 3 gånger. Hann att få mig sightseeing i Edsbyn och fick även besöka Vilmas kompis, Robin, som hade en sjukt fin stuga vid vattnet med volleybollplan, bastu och båt, vi stannade ett bra tag och det blev kvällsdopp, bastu, volleyboll och en trevlig brasa innan vi begav oss hemåt när natten kom.

 

 

Efter 3 dagar i Edsbyn bar det iväg till nästa destination som var Östersund för att hälsa på två träningstokiga tjejer som sprang tjurruset i stockholm samtidigt som mig. Jag blir alltid imponerad när jag ser yngre talanger runt min egen ålder som lyckas placera sig i toppen bland de äldre och när jag fick syn på deras bild på instagram, grattade jag dom och började följa dom båda för att följa deras framgång. Blev smått avundsjuk på deras träningsmiljö och hur underbar fjällvärlden såg ut och bestämde mig för att fråga om man fick komma dit på besök, lära känna dom och träna med dom när jag ändå var några mil upp i landet, tur som jag hade så blev svaret ja och jag la in Östersund på min resa. Jag brukar sällan ha problem att ta kontakt och prata med nya personer vilket jag tycker är en väldigt bra egenskap. Vågar man inte fråga kan man missa en massa saker!

Jag är i alla fall glad över att jag skickade meddelandet och fick träffa Sanna och Lina som guidade mig på fina turer i Östersund och Åre. Det var sjukt kul och jobbigt att springa uppför Åreskutan, men vi tog oss till toppen och sedan ner igen, med en paus för isbad på vägen ner. Dagen därpå var det dags att uppleva fjällvärlden och den var ju hur underbart som helst att springa där, sjukt vad fri man känner sig och utsikten från topparna.. går inte förklara vilken skön känsla det var att springa på fjället, dessutom ger det sjukt bra träning.

 

Slänger upp några bilder, men fler finns att se på deras blogg som ni hittar -> HÄR <-

 

När mina 3 dagar i Östersund/Åre var slut så bar det återigen till Edsbyn för att umgås med familjen Robertsson och gå på Persmässan där jag fick träffa folk jag träffade tidigare i veckan men även en massa nya människor. Vilken grymt rolig grej att ha reunion på och träffa gamla kompisar under en helg då många återvänder hem för att gå på mässan.

Helgen avslutades med party på mässan, bowling och självklart den lockande slalombacken en gång till, som var betydligt lättare att springa uppför efter Åreskutan, haha!

 

 

 

 

 

 

Har riktigt värdelöst wi-fi här på hotellet, kommer inte in någonstans utan att det dröjer årtal.... Får tyvärr inte upp min veckosummering så om det går att skriva ett nytt inlägg här så kommer gårdagens träning här också.

 

Vaknade 7:59:30, alltså 30 sekunder innan larmet gick, coolt hur hjärnan fungerar ibland. Tänkte reka lite inför Andrés ankomst så jag försökte hitta en passage över europavägen och motorvägen, sprang bort mot San agustin och hittade en bro över europavägen, möttes direkt av en kraftig uppförsbacke vilket jag gav upp hoppet om efter en stunds löpning. Joggade neråt mot staden igen och sprang in på ett informationscentrum, briljerade lite med mina nybörjaraktiga fraser "Buenas dias, no hablo espanol muy bien, pero voy a correr en las montanas, hay una mapa?" Efter den öppningsfrasen pratade hon sakta och tydligt så jag förstod, blev även en blandning av spanska och engelska för att förklara bättre. 

Körde strandpromenaden hemåt, temperaturen låg på 17 (vid start) till 20 (vid slut) grader, riktigt skönt.

 

På eftermiddagen sprang jag till friidrottsarenan för att checka läget. Hon som satt vid arenan kunde inte engelska så det blev hel fokus på spanska nu. "Hola, voy a correr, cuanto cuesta una tarjeta para hoy?" Seeeen kom en massa saker som jag inte hade den blekaste vad hon sa, seriöst, fick säga "Que" eller "Pérdon" typ 5 gånger, haha. 

Jag skulle i alla fall skriva mitt namn, födelsedatum och så tog hon kort på mig med en webbkamera, snacka om seriös entré. Till slut fick jag ett armband med ett chip så jag kunde komma förbi kontrollen till arenan. Kostade 3€ vilket är relativt dyrt för ett träningspass om jag säger så, men nu fick jag i alla fall testa arenan..... som inte hade gummibana utan stenaktigt underlag som folk kört med spikar på, vilket resulterar i att stenen rispas upp och det bildas lite rullgrus på flertal ställen, men det fanns fina stråk ändå.

Det var några träningsgrupper där men förutom dom var det relativt lugnt och skönt, bitvis relativt blåsigt men det gick att springa på. Jag är relativt dålig att känna av "rätt" hastighet när det gäller tempo, så jag körde på känsla. Första 3 hamnade på 3:17, sen vet jag ärligt inte vad som hände, det bara flöt på 4e intervallen och jag hamnade på 3:11. Fortsatte samma flyt nästa 3:10 och sista 99% 3:02 (skulle orka med 600m joggvila efteråt) 

 

Riktigt fint pass men tyvärr obalanserat tidsmässigt. Behöver lära mig hur jag klarar mig tempomässigt, blev för stor tidsdifferens. 

 

Blir bildlöst ett tag, dröjer sjukt lång tid att ladda upp bilder :/

 

Innan dagens distanspass så kollade jag temperaturen utomhus som visade 10 grader, oavsett om det regnar, haglar, blåser, snöar så är det ju självklart kortbyxor som gäller för min del. 10 grader är ju ändå 10 grader!

Stack ut som vanligt och regnet öste ner, jag fick fler och fler idiotstämplar när folk tittade konstigt på mig när jag springer runt i kortbyxor och dom går och fryser i regnjackor.

Roligast på hela turen var nog ändå de två som passerade mig på cykel och jag fick höra något liknande som "Kortbyxor? fan vad kallt" haha, och det bästa var att jag tyckte det var "varmt" att springa i kortbyxor!

 

Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara, men logiskt tänkande. Jag springer, jag håller benen i rörelse, jag är varm. Varför tycker alla det är så sjukt galet att springa i kortbyxor när det är för kallt för att gå utomhus i kortbyxor? Det är rätt stor skillnad på att gå och springa vad gäller klädsel. Det är kallt, jag går ut och rör på benen, dom blir varma. Jag håller ju även relativt högt tempo när jag springer, så temperaturen är inte mitt största problem. Men den där idiotstämpeln blir jag nog aldrig av med!

 

Att springa i regn är sjukt underbart (förutsatt att man fått upp värmen) och det känns verkligen som att jag kan springa hur långt som helst utan att bli trött, det svalkar skönt och är betydligt trevligare än att springa i stekhet sol. Jag är alltid lite speciell när det kommer till väder eftersom jag sällan fryser. Visst, jag kanske tycker det är kallt någon enstaka gång, men inget farligt vilket är en skön egenskap tycker jag, förutom när det är för varmt. Värme är definitivt ett problem, så hösten är absolut min favoritårstid när det kommer till löpning.

 

Dagens pass i regnet var hur skönt som helst och jag kunde hålla ett högt tempo utan att bli trött, kändes så bra att jag till och med valde att göra en kontrollerad tempoökning mot slutet, högre tempo men fortfarande under kontrollerad andning och bevarande av de pigga benen.

 

 

Fick ett riktigt bra och kontrollerat distanspass igår när jag körde med Kils OK. Planen var att köra lugnt tempo i början och sedan göra bra fartökning ca 3km för att sedan gå ner i tempo igen. Vi öppnade på ca 4:45 och traskade på i behagligt tempo och jag tyckte det passade perfekt med mitt tänkta pass, dock blev planen lite saboterad när en gick upp och drog efter 1.5km och började göra en tempoökning redan där. När vi kom ner till 4km så snittade vi 4:30 totalt men var nere på 4:20 på den kilometern. Tja, som vanligt så hakade jag bara på och fortsatte springa, rätt så typiskt mig att anpassa mig så enkelt. Ingen egen vilja här inte ;)

 

När vi närmade oss 7km hade jag bestämt mig för att göra tempoökning till 10km, runt 9.9km passerade vi ett övergångsställe och efter det passade jag på att göra tempoökningen. Stack ifrån och försökte successivt öka tempo tills det kändes högt och kontrollerat. Benen kändes riktigt fräscha och egentligen var min tanke att jag skulle ligga på 3:45-3:50 men benen flöt på så jäkla bra så jag anpassade hastigheten efter hur pigga benen var.

 

3.1km efter tempoökningen saktade jag ner och hade snittat 3:35 på dessa dryga 3km, riktigt skönt att jag klarade av det utan att behöva trycka på ordentligt, jag tog ut löpsteget maximalt och bara malde på. Extra skönt att jag klarade av det så bra eftersom jag haft lite problem med ben/vader efter halvmaran jag sprang, men igår flöt allting på riktigt bra och även idag, känns riktigt bra och jag hoppas även att detta håller i sig veckan ut eftersom på Söndag är det dags för Terräng-SM.

 

Anledningen till att jag tränar hinderlöpning är att jag anser att jag är en god kandidat till att springa 3000m hinder för IF Göta på Lag-SM. Jag har relativt god fart och spänst i benen och en hyfsad inlärd häckteknik efter mina genomförda häcklopp vid yngre ålder.

 

Jag började träna hinderteknik med vanliga häckar först, höjd ~910mm, tävlingshöjd är 914mm.

Försöker lära mig klippa hindren med båda fötterna, för klipper man dom bara med höger fot så kanske man måste trippa innan hindret för att få just höger fot som avstamp, vilket resulterar i att man får all kraft från hoppet uppåt, istället för framåt.

 

Jag övar in just hindertekniken nu i början genom att sätta ut 2 häckar, så jag klipper en häck varje 100m passering. Jag känner att jag har en väldigt fin teknik över och jag slösar inte så mycket kraft, så det känns som att hinder skulle vara en fin gren för mig.

 

 

Besökte vattengraven på tingvalla och försökte testa på hur långt jag kom. Jag kom nästan över hela vattengraven, men jag vet inte hur mycket kraft det kommer kosta att göra ett sådant hopp hela tiden. Jag försökte även förbättra landningen och med hjälp av min "basic" trestegsteknik som jag använde när jag var yngre, så kan jag passera vattengraven och komma igång med löpningen ungefär direkt efter landningen. Så det sättet är absolut det optimala för mig. Ska testa på vattengraven någon gång när den är fylld med vatten också.

 

 

Körde ett litet testlopp med häckar och ett hinder med två mattor efter (som minimum längd att hoppa, motsvarighet till vattengrav)

 

 

 

Kanske inte ska kalla detta ett pass, men det var definitivt framsteg.

Efter dubbepasset med långdistansarna så tog jag fram två häckar och löpte runt lite i 7min. Behövde bara trippa en gång, men annars flöt det på hur galant som helst.

 

 

Första hinderpasset, lite småproblem med att få in rätt steg och avstamp innan häcken, drog i dom första två häckarna och tack för att det inte var riktiga hinder, det hade gjort ont. Behöver lära mig bedömma avstånd till hindret en bra bit innan för att kunna anpassa löpsteget så jag kan klippa häcken utan problem.

Övningar:

Rundbana med 2 häckar/100m - tid:12min (Ska ändra detta till 3km istället)

Högre tempo på 60m's banan - antal: 10st

200m - glömde ta tid.

 

Uppvärmning: 6.6km

Hinder: 12min ~3km

Nedjogg: 2km

Samma intervaller som nedanstående, dock orkade jag inte lika många repetitioner då jag hade sega ben efter helgen. Jag låg på samma fart som förra gången också, så jag är riktigt nöjd ändå.

Innan sista intervallen tog jag dock ett varv runt tjärnet (aktiv vila)

 

Tider: mellan 2.18 - 2.21

Uppvärmning: 4km

Intervaller: 5.25km

Nedjogg: 1km

 

Totalt: 11km

 

750m Intervaller runt Rudtjärnet, 10 repetitioner, 1 minuts vila, med Andrés rygg att gå på.

Började kännas tungt efter 4:e intervallen, men jag körde bara på. Orkar jag inte så orkar jag inte helt enkelt.

Det var dock blåsigt denna dagen, så vinden ställde till det på en långsida där det kunde blåsa på ordentligt någon enstaka intervall.

 

Jag har inte fått det trycket i steget som jag vill ha, utan tog mig mest fram på mitt långa löpsteg. Tog mig runt alla intervallerna och benen var helt utmattade efteråt.

 

Tider: mellan 2.17 - 2.22

 

Uppvärmning: 2.24km

Intervaller: 7.5km

Nedjogg: 4km

 

Totalt: 13.74km

 

Dags att försöka speeda upp mig lite på kortare, dock fortfarande segt i benen efter Startmilen den 6 April.

Har fortfarande ingen bra klocka, så dessa tider blir utan hundradelar.

 

Första intervallen gick på 74s

Andra-nionde intervallen gick på 72s

 

Intervallerna utfördes på inlinesbanan vid bilbesiktningen, så när jag fick gå om i kurvorna blev det lite längre, så tiderna stämmer inte helt 100% för 400m, men saknar fortfarande det där trycket jag vill ha i steget.

Mer träning och hoppas att toppformen kommer tillbaka.

 

Uppvärmning: 11km

Intervaller: 3.6km

Nedjogg: 0.4km

 

Totalt: 15km

 

 

Idag testade jag få upp tempot lite,

4x200m, tid: 30-31s

4x100m, tid: 13-14s

2x60m,   tid: 8.0-8.5s

 

Uppvärmning: 3km

Intervaller: 1.32km

Nedjogg: 0.4km

 

Totalt: 4.72km

 

Idag var det intervaller med långdistans-gänget i IF Göta.

Jag har tyvärr ingen bra klocka att spara tiderna med, blir att införskaffa en sådan.

 

 

8x1000m, 45 sekunders vila.

Sprang med K-M och Henrik.

Första intervallen låg vi på 44-varv (44 sekunder/200m)

Andra intervallen gick vi ned mot 43-varv

resterande intervaller pendlade det mellan 42-44-varv.

 

Alla intervaller var inom 3.36-3.40, helt okej med tanke på att totalt blir det 8km som man springer intervaller.

Jag fick ligga med och kämpa så gott det gick, benen svarade verkligen inte som jag ville, har tyvärr inget tryck i steget ännu.

 

Första ordentliga intervallpasset på 2.5 vecka, men ändå kunde jag inte få ut riktigt så mycket som jag ville.

 

Uppvärmning: 2km

Intervaller: 8km

Nedjogg: 2km

 

Totalt: 12km

År 2012 har varit ett kanonår för min del!

 

Haft riktigt bra lopp och riktigt fina resultat, haft en liten skadeperiod men inget värre än att endast behöva lägga raceskorna på hyllan. Som vanligt så har vår och sommar varit en tuff period, under våren får jag allergiska reaktioner på pollen och på sommaren är jag känslig mot värme (vilket kanske låter konstigt, då jag är född i ett varmt land), men jag tror det kan bero på mitt tjocka, svarta hår. Även så sitter det i den mentala biten, då jag aldrig lyckats prestera bra i värme och tycker all energi rinner ur mig, då all fokus går till värmen i håret. Tar jag på mitt hår så bränner det nästan, haha. 

Hösten och vintern är och kommer alltid vara mina favorit årstider om jag utgår från träningsperspektiv. 

 

 

När jag tränar vill jag gärna ha optimala träningsförhållanden. Det ska inte vara för varmt, det får gärna duggregna under sommaren när solen ligger på. Det ska vara bra underlag och man ska kunna springa i terrängen.

Man ska kunna bada efter träningspass och springa i kortbyxor och kortärmat.

Men självklart, man kan inte alltid få som man vill, men ingen kan hindra mig från att drömma lite.

 

Jag har utvecklats enormt under slutet av 2012 i alla fall. Jag har presterat riktigt bra på halvmaraton och 3000m i år. Dessvärre har jag inte lyckats uppnå mitt mål att gå under 35 minuter på milen. Men jag vet att jag har kapacitet att göra det nu, gäller bara att få rätt dag. (Se års-utveckling)

 

Mina bästa resultat för året skulle jag nog säga.

 

4. Långa Terräng-DM, 12km         Plats 3           LÄNK

Måste även tillägga att jag och träningskamraten, André Rangelind,  har fått en riktigt bra och härlig sponsor, nämligen Lugnets Massage. Lotti är verkligen jätteduktig och kunnig på det hon gör, är glad över att hon gick med på att sponsra oss.

Måste säga att de heta stenarna som hon lägger på kroppen ger en sjukt avslappnande känsla.

 

Rekommenderar ett besök dit om ni vill ta er tid och koppla av i all stress i vardagen.

 

---

Jag har under dessa 13 träningsdagar:

sprungit 255,74km

ätit 50 kiwis, 20 clementiner, 5 bananer och en massa mat

gått uppför Teide (3.718m), vi gick 1300m uppåt, då vi startade på 2400m.

tagit 1005 bilder

Det har varit två riktigt härliga träningsveckor med sol och mängdträning. Benen har svarat väldigt bra ändå tycker jag. Ska dock som sagt försöka återgå till 15km/dag som jag brukar ha, så jag inte överanstränger benen.

Vi har haft strålande väder och någon enstaka dag har det varit mulet. Men då har vi åkt upp till bergen och där har solen lyst på oss. Vi har kört många tuffa och lugna pass, vi har haft stor variation på träningen.

Vattengympa - Intervaller - Strandlöpning - Backlöpning - Höghöjdsträning - Gång - Långpass - Styrka.

 

Strandlöpningen på morgonen och på eftermiddagen var helt underbara. Springa barfota på stranden och sedan svalka fötterna när vågorna kommer upp på stranden. Friidrottsarenan var också helt underbar. Det fanns konstgräs runt friidrottsbanorna och utsikten från arenan var helt sjuk. Speciellt om man jämför med tingvalla.

Kommer sakna arenan sjukt mycket och våxnäshallen är ju inte mycket till paradis.

Har levt drömmen i 14 dagar, bara springa, äta, chilla och sova.

Ja, med tanke på antalet kiwis jag åt, C-vitaminbrist har jag då inte!

 

Back to reality... gå upp klockan 06:00 för morgonpass, skola, EM-pass, hem, plugg.

Skolan kan ju slänga sig i väggen, haha.

 

 

Vi körde distansträning denna dagen, plus lite styrka på EM-passet, men största vikten låg på mängdträning.

Blev en tur ner till stranden och springa några vändor där, sedan tillbaka upp till lekparken för att köra styrka (friidrottsarenan var stängd på söndagar)

 

Morgonjoggen blev en kortare distans på 8.5km för att ladda upp inför EM-passet som skulle vara kvalitetspass, dvs intervaller. Jag bestämde mig för att köra 70x20x20st. Vilket betyder att man springer i 70s och vilar i 20s, och så kör man det i 20 repetitioner. Man får upp pulsen sjukt snabbt, sedan hinner man knappt hämta andan på de 20s-vila innan man ska dra iväg igen. Riktigt ansträngande intervaller och jag körde på så gott jag kunde med de tunga benen jag hade. Riktigt nöjd att jag tog mig igenom det passet. 

 

Sen på eftermiddagen tryckte jag i mig sjuuukt mycket mat. Sista middagen innan hemfärd.

 

-

 

.... långpass idag, trötta ben.... sjukt jobbigt och slitsamt vid varje uppförsbacke, kort som lång.

Som tur var så var jag inte den enda med trötta och sega ben. Sakta men säkert tog vi oss framåt, dock inte alltför sakta, någon måtta får det ju vara.

Dagen började med att vi tog bilen upp till bergen en bit ovanför Vilaflor, på en höjd runt 1600m, alltså lite höghöjdsträning. Därifrån gick vi upp till början av en väg som var vår startpunkt. Vi började traska iväg och känna hur benen mådde, inte särskilt bra för min del, varje löpsteg slet på vaderna som vägde bly.

Vägen hade ett par riktigt tunga stigningar och ett par nedförsbackar. Utsikten var som vanligt helt underbar och löptemperaturen var perfekt. Efter ca 5km så var benen fortfarande riktigt sega, men jag har en jäkla vilja som aldrig vill ge vika. Go hard or go home, det var mina tankar.

 

Jag är här för att träna, då ska jag bannemig träna också. Vila får jag kosta på mig efteråt. Även om benen är trötta, så kommer dessa två veckorna vara guldvärda för min framtid. Vid runt 10km så hade värken i vaderna släppt och både jag och Anders tyckte det kändes väldigt lätt och skönt i vaderna. Sen vände jag vid 13km och när jag kom till samma ställe så visade det sig att det var en seg uppförslutning där vi tyckte det kändes så bra, vilket berodde på att vi sprang ju lätt nedför när det kändes så bra.

Jag mötte upp Sören och vi joggade tillbaka mot bilen tillsammans. Kollade på utsikten, tog lite bilder i farten och letade efter andra vägar till bilen. Fast bortsett från alla uppförslutningar, så började det släppa lite i benen faktiskt. Men kan fortfarande säga att dom var riktigt sega. Passet idag blev 25.4km, helt okej långpass med tanke på alla träningspass vi kört.

 

Jag är inte den personen som ger mig i första hand, vill jag uppnå något, då ska jag kämpa för att uppnå det.

Första träningsveckan fick jag ihop 128km och denna veckan lutar mot ungefär samma.
Nu återstår alltså bara 2 träningdagar vilket motsvarar 4 träningspass, det är bara att bita ihop, ta vara på de sista dagarna och träna på så gott det går.

.

 

 

Idag gjorde vi lite ändringar i våra vanor, det började inte med morgonpass utan dagen började med frukost.

Detta berodde på att senast vi skulle köra vattengympa så var inte poolen öppen, så vi väntade till 09:30 innan morgonpasset drog igång.

 

Vår vattengympa består av:

(2 minuter/övning)

Dessa övningar kör vi i 2min-intervaller i 60minuter. Så man belastar benen, men ändå inte, eftersom det är i vatten.

Det är ett riktigt skönt alternativpass, synd att det bara finns en vattengrav på tingvalla, haha.

EM-passet var distans på 15km, men mina ben var riktigt sega under hela passet. Vi startade på ca 4:50 fart, sedan sista kilometerna blev det strax under 4 min/km. Utsikten vid strandpromenaden var grym, det var molnigt men man såg solens strålar genom molntäcket. Älskar det!

Efter detta träningsläger kommer jag definitivt återgå till mina 15km/dag, men det har varit riktigt positivt att se att jag orkat med all träning hittills. 3 träningsdagar återstår och imorgon väntar långpass, bara att bita ihop och ge järnet! Köra lugnare får jag göra när träningslägret är över.

 

Tuff dag, slitsamma intervaller och en strålande sol.

 

Idag körde vi 10km morgonjogg, blev som vanligt en tur ner till stranden och springa barfota längs vattnet, hur underbart som helst. Sen slappade vi vid poolen hela dagen, jag gick upp på rummet och satte på lite musik, slängde mig och typ dog i soffan, sååå sjukt skönt att koppla av. Fortsatte läsa på min bok, har kommit till sidan 318 nu, läser som aldrig förr, haha.

 

EM-passet blev intervaller, jag körde 19st 300m-intervaller och sen sista hängde jag på Anders 400m-intervall.

Han och Sören körde 400m-intervaller och jag valde att springa lite kortare så jag orkade med, är inte riktigt uppe på den nivån ännu. Idag var stadion sjukt fullproppad med unga friidrottare, äldre friidrottare och en massa unga fotbollsspelare. Ljud överallt men stämningen i stadion är grym ändå. Stadion är verkligen enormt härlig med konstgräs runt, så isolerat att man inte hör bilar eller annat buller. För att inte tala om utsikten, jag älskar denna arenan, ska bli surt att lämna den.

 

 

 

Japp, idag var det faktiskt fina ben hos mig. Självklart sega efter en hel veckas träning + bergsklättringen igår. Men dom känns pigga ändå och jag tar mig framåt i rask fart. Idag var det dock bara distans på schemat, vi började med morgonjoggen på vår uppvärmningsrunda och sedan ner mot strandpromenaden, sedan letade vi upp hotellet där Anders ska bo på veckan när jag och Sören åker hem. Hotellet låg fint placerat nära stranden. Så dom får det nog riktigt härligt där!

 

Våran morgonrunda blev 16km lång och sedan vila vid poolen under dagen. Jag började läsa min bok "Den utvalde", fastnade rejält i den och den var intressant, jämfört med böckerna i skolan som lärarna väljer så gick den här mycket lättare framåt. Hann läsa 84 sidor nere vid poolen, en bok som skolan valt hade jag hunnit läsa 84 sidor på 1 månad om den inte var intressant. Ser fram emot morgondagen och bokläsningen vid poolen!

 

Eftermiddagspasset blev en 6km jogg till arenan för att sedan köra styrka, sedan nedjogg på arenan + hem till hotellet, så jag fick ihop 9.1km, får väldigt bra mängdträning här nere, speciellt på morgonrundorna. Dock återstår en vecka, bara att bita ihop!

 

Scirocco eller Caliman-vindar från Sahara blåste in över Teneriffa idag, det var vind på 10m/s och hela staden var dimmig. Direkt när vi gick ut på morgonpasset så blåste palmerna rejält. Vi försökte undvika att springa i motvind eftersom det knappt gick ta sig framåt. Vi sprang vår uppvärmningsrunda och sedan ner till stranden. Vi kom ner till stranden, men eftersom det blåste så mycket så körde vi längs strandpromenaden istället. Passet blev 10.67km så det var en fin morgonrunda innan vi begav oss iväg till Teide för att ta oss upp till toppen på 3.718m.

 

Vädret skulle vara ca 10 grader vid foten av backen och 0 grader vid toppen. Men när vi kom dit var det ca 16 grader, så det var varmare än beräknat. Alltså förmodligen varmare på toppen än 0 grader, så startklädseln blev kortbyxor och kortärmad, min kamera och en ryggsäck. Vi höll ett bra tempo till en början, sedan så ville Sören snabba på det hela och stack iväg, medan jag och Anders höll samma tempo uppför, vi njöt lite av utsikten, pratade lite, fotade lite och tog lite pauser. Men det var sjukt jobbigt att hela tiden klättra uppåt, så varje liten platt eller nedförslutning var helt underbar. Solen låg på ordentligt och det blev sjukt varmt. Vi träffade en tysk dam ungefär efter 2km gång, och hon började ifrågasätta vår klädsel, vårt sko-val och vår packning. Frågor som: ”How much water do you have?”, ”Do you have boots?”, “Are you gonna stay there over the night?” och liknande frågor började hon ställa. Hon trodde väl antagligen att det skulle ta 4-5h som är beräknad tid till toppen. Men det visade sig att vi tog oss upp de 1.300 höjdmetrarna på 2 timmar och 15 minuter.

 

Väl uppe på toppen och hela vägen upp för vulkanen så var det sjukt vacker utsikt. Går inte beskriva med ord och bilder får verkligen inte samma upplevelse. Man måste vara på plats för att kunna njuta av det underbara. Kändes skönt att ha fått det gjort och stå på den tredje största vulkanen i världen.

 

På nedvägen tog vi kabinen ner, väl nere på marken sprang jag och Anders och hämtade bilen som stod 2.8km bort. Vi reste hemåt och packade upp, tvättade kläder, åt mat och sedan tog ett dopp i poolen. Eller jag tog ett dopp, Anders simmade. Sen gick vi upp, duscha, bytte om och sen gick vi och åt middag. Benen mår faktiskt fint nu, men det återstår att se imorgon hur de mår.

 

7 grader.. molnigt.. blött.. blåsigt.. nedför.. dubbelt så varmt.. uppför.. dubbelt så jobbigt.. tempoökning.

 

Detta var alltså en snabb genomgång på dagens FM-pass. Vi åkte upp till La Esperanza och sprang i bergen på runt 1100m-1500m höjd. När vi åkte upp var vädret fint och solen lyste, men när vi närmade oss berget och kom upp till samma höjd som molnen var, så mulnade det till rejält och temperaturen sjönk till 7 grader. Det kom även regndroppar från träden och blåste rejäla och kalla vindar. Inget drömväder direkt, men luften var skön, eller ja, jobbig luft p.g.a. den höga höjden, men mycket syre i luften i alla fall.

 

Första biten gick bara nedför hur långt som helst. Har för mig att vi startade på ca 1450m och vi tog oss ner till ca 1100m. Där blev det genast varmare och solen tittade fram. Men att vi tog oss så långt neråt betyder ju att vi var tvungna att ta oss lika långt uppåt för att komma till bilen. Så sista halvan var bara uppåt, uppåt, uppåt, lätt nedför, uppåt, nedför till bilen. Sjukt jobbigt och dessutom så gjorde vi en tempoökning sista uppförslöpningen.

Sen på hemvägen så var vi tvungna att ta något och äta, men de flesta ställen hade siesta och var stängda. Började luta väldigt mycket åt McDonalds... hur fattigt är inte det?... åker till Spanien för att äta på McDonalds, haha.

Sören hittade dock en pizzeria som vi åt på. Tog pizzorna med oss och slog oss ner på en bänk.

 

Sen drog vi oss tillbaka till hotellet, gick ner till poolen, solade och badade lite och bara njöt och återhämtade oss. EM-passet blev en lugnare pass för min del, så det uppvärmningsrundan på 4,6km till stadion, sedan lite styrka och jogg hemåt.

 

Imorgon blir en intressant dag, vi ska nämligen bestiga Teide vilket blir första bergsbestigningen för min del.

 

 

Just nu sitter jag på balkongen och slänger in första stycket till bloggen, solen skiner och ligger på ordentligt, nyligen tagit en vätskeersättning så man håller uppe vätskebalansen.
Sitter även och fixar lite med min nya spotify-lista "Viva España" som innehåller låtar med lite känsla för sommar, avkoppling och ren njutning bara. Även lite sköna äldre låtar som passar Sören och Anders, alltså inte "ecstasy-musik"

 

Just nu ligger "Där Palmerna Bor - Medina" högst upp med "50 Ways To Say Goodbye - Train", sen har man ju självklart "Summer Paradise - Simple Plan" som alltid ger en sommarkänsla. Men framför allt får jag inte glömma Gyllene Tider. Deras låtar kommer bra ihop med sommar & strand.

FM-passet idag blev ca 14.6km jogg längs strandpromenaden och stranden, riktigt skönt som vanligt. Dock så var det svalare idag, "bara" 17 grader på morgonjoggen, men det är en underbar temperatur att löpa i. Efter FM-passet blev det som vanligt relax och bara koppla av, jag dunkar mig ner i soffan och drar på musik och pluggar lite. Efter en stund reser jag mig upp och går ut till balkongen med datorn och njuter av solen.

Blir det för varmt är det bara att vandra in till soffan igen. Lunchen idag var lite mesig tycker jag. Men man kan ju inte alltid få god mat med mycket variation. Haha, på tal om variation. Idag till frukost bytte dom ut t ex Pannkakorna/Plättarna mot Sockerkaka, kunde bara inte motstå att ta en bit.

 

Efter lunchen blev det biljard och air hockey, sen slog vi oss ner vid poolen, tyvärr så har solen varit i moln i stort sätt hela dagen, på morgonen och nu på kvällen dök den upp lite. Men temperaturen har varit skön trots att solen var borta, så vi njöt vid poolen ändå, trots att vi var ensamma och "sola".

Klockan närmade sig sedan 17:00, vilket betydde EM-pass, jag körde dock bara lätt jogg på ca 6km och sedan lite styrka. Har ju trots allt fått ihop över 20km idag. Imorgon väntar dock långpass, tror dock inte det blir lika långt som det senaste.

 

 

 

 

Och bilder:

Idag vaknade jag väldigt tidigt, min kropp verkar ställt in sig på runt 07:00 till 07:30 så jag vaknar automatiskt runt den tiden. Men vi ska ändå upp och sätta på oss träningskläder och vara redo strax efter 07:30. Idag var det tänkt att köra ett alternativpass vid poolen, men den var stängd för rengöring och öppnade inte förrän klockan 09:00, så vi traskade vidare till simbassängen som fanns lite längre bort i området. Men det var tydligen stängt också, så vi fick vandra tillbaka till hotellet, dra på oss löpargrejer och bestämde oss för att ta en tripp till stranden för att köra morgonjogg, ♪ Vamos a la playa ♫

 

Det var riktigt skönt att springa i strandkanten och när vågorna kom så fick man springa i vattnet, svalkande och skönt. Solen låg på riktigt skönt och det var skön tystnad, endast ljudet från vågorna. Det blev i alla fall ett pass på 10km, varav ca 7km var på stranden.

När vi kom tillbaka till hotellet blev det frukost, sedan avkoppling, sen var det dags för EM-passet som blev vårt planerade FM-pass. Nämligen vattengympa, vi körde gympa i en timme utan vila. Löpning, pendla med ben, cykla i 2min-intervaller. Sjukt skönt och jobbigt pass faktiskt, dessutom fick vi många blickar på oss.

 

Sen var det dags för Italiensk buffé, var inte så märkvärdigt och pizzan var... en degbit med ost på.. typ.

Fick istället ösa på med frukt och grönt. Efter maten blev det en promenad för att smälta maten.

 

 

 

 

På dag 3 bjöds det på lugna pass och ordentligt med god mat.

Morgonpasset blev det lätt distans på 10km för att få ur gårdagens långpass. Det blev en liten runda ner mot strandpromenaden och sedan vände vi inåt mot staden efter 5km passagen. Hemåt gick rundan dock på 2km, så när vi var vid hotellet hade vi endast sprungit 7km, så vi fick hitta en till liten slinga. Vi passerade en skylt där det stod att det var 24 grader, grymt varmt för att vara 08:00 på morgonen och solen knappt gått upp.

När vi kom tillbaka till hotellet så var det frukostdags, frukosten är i stort sätt likadan varje dag. Stekt ägg, kokt ägg, bacon, bakade bönor, äggröra och liknande. Rätt typiskt engelsk frukost. Dessa finns varje dag, sen är det några saker som skiljer sig lite.

 

Efter frukost blev det bloggdags, plugg och avkoppling inför EM-passet.

Jag ville ta det lite lugnare och verkligen köra en hel lugn träningsdag, så jag ville inte ha så mycket längre än min normala distansmängd/dag, dvs 15km. Så Anders gick ut och körde en runda ner till stranden innan han kom och hämtade upp mig och Sören som sedan tog vår uppvärmningsrunda runt golfbanan och mot arenan. Jag fick ihop 4,6km då.

Väl på arenan körde vi styrka och dynamisk stretch, sedan blev det lite fotografi.

 

På kvällen efter maten så tog vi en runda ner mot affärerna. Jag gick in på en frisörsalong för att klippa mig, då jag har alldeles för tjockt och långt hår för denna värmen. Dock så trivs jag inte så bra i kort hår, utan gillar lite längre, menmen, det växer väl ut så småningom. Huvudsaken är att jag ska kunna träna utan att svettas ihjäl pga mitt långa, tjocka, svarta hår.

Vi märkte att det verkligen inte fanns brist på klockaffärer, för var man än vände sig så såg man klockor i skyltfönstren i stort sätt.

Men det blev en riktigt trevlig promenad och ett fint sätt att smälta maten.

 

Här kommer lite bilder, som vanligt!

 

 

 

-

 

 

 

 

Igår var vi uppe i bergen på 1600m höjd och körde ett långpass på 32,5km. Vi höll ett lugnt och fint tempo, njöt ordentligt av utsikten och vädret var helt underbart. Solen lyste men vi var ju såpass högt uppe så det var kyligare och vinden svalkade.

Vi hade med oss en karta som vi sprang efter, men den var tydligen rätt dåligt uppdaterad med alla vandringsleder och mountainbike-banor. Hur som helst så tog vi oss till en väg där vi trodde att vi hade koll på vart vi var och bara följde den. Vi hade tänkt köra 15km bortåt och sedan vända. Men på kartan så skulle vi strax närma oss en rastplats så Anders var riktigt sugen på att kolla om vi var rätt, så vi fortsatte runt nästa bergskrök, men där var ingenting, så då kollade vi runt nästa krök, men där var det ingenting heller. Tillslut tog nyfikenheten slut och vi vände hemåt efter ca 16km.

 

Vi såg väldigt otroligt fina saker när vi sprang, sånt man inte skulle sett hemma i Sverige, vi sprang igenom två klimatzoner tror jag, ena där inget grönt växte alls, bara torka och sand. Sen kom vi in på en annan klimatzon där det direkt kom massa gröna växter runtom oss, sen sista klimatzonen högst upp på Teide där det är snö, besökte vi inte. Men dit ska vi på Tisdag och bestiga Teide som är  ca 3,700m högt. Ska bli riktigt kul!

Kommer bli kul med höghöjdsträning, när vi sprang på 1600m började man känna lite när man sprang uppför, men Teide är ju ändå mer än dubbelt så högt. Så det kommer bli jobbigt med andningen, men jag längtar ändå.

 

Här kommer lite bilder från gårdagen och vårt långpass i bergen.