Inför loppet:

 

Imorgon, lördag, så ska jag, André, Anders och L-O springa stafett tillsammans med Åmåls-grabbarna Conny, Elias och Christopher och sedan någon mer utifrån, lite kul att Peter Öberg är med i vårt lag då han är med bland världseliten i orientering. Tävlingen går i Finspång, så vi övernattar i Finspång idag och imorgon är det tävlingsdags. Banan vi ska springa tillsammans mäter 72km och är varierande grus, asfalt och terräng. Vi springer för Franssons Konsult AB och Stefan Fransson står för all kostnad, han betalar hotellrummet, han betalar anmälan och ger oss all service vi behöver, känns rätt lyxigt alltså.

 

Vår laguppställning är följande:

 

Sträcka (Distans)	Namn
Str. 1 (4.3 km)	David Kasselstrand
Str. 2 (5 km)	Peter Öberg
Str. 3 (12 km)	Elias Björnsson
Str. 4 (6 km)	Anton Nilsson
Str. 5 (6.6 km)	Conny Wass
Str. 6 (5 km)	Christopher Doxryd
Str. 7 (6 km)	André Rangelind
Str. 8 (12 km)	Anders Eriksson
Str. 9 (8 km)	Johan Pettersson
Str. 10 (7.1 km)	L-O Gäverth

 

Vårt lag känns väldigt starkt och det ska bli kul. Jag kör en 6km slinga. Dock så möter jag Erik Martinsson som ska ha gjort 32-tider på milen, går att jämföra med 34.18 som är mitt pers, jag ligger två minuter efter honom, men nu springer vi bara 6km, så jag ska göra mitt bästa!

 

---

 

Efter loppet:

 

Som vi antog var våra främsta motståndare IK Akele och GoIF Tjalve, men vi hade bra uppställning och det kändes som att vi var snäppet bättre, men vad som helst kan ju hända på stafett med 10 löpare, det räcker med att en har en dålig dag eller går in i väggen så kan man tappa flera minuter.

 

På första sträckan hade vi David Kasselstrand, för oss värmlänningar och de från Åmål, en helt okänd löpare. Första intrycket av honom som löpare var väl lite oroväckande när det var 20-30 minuter kvar till start och han fortfarande inte hade börjat värma upp utan stod och pratade. När han väl började värma upp så dröjde det ca 30 meter innan han stannade för att prata igen. Hahaha, då visste vi inte riktigt hur det skulle gå för honom. Men det visade sig att alla löpare kanske inte behöver så lång uppvärmning, han lufsade runt lite och sedan körde något stegringslopp och sen var det dags för start. Efter första sträckan som mätte 4.3km så låg vi endast sekunden bakom ledande IK Akele.

 

Första växlingen ägde rum på en plats som vi inte kunde följa, så vi fick vänta med spänning när vi nu hade landslagsorienteraren Peter Öberg på andra sträckan som mätte 5km terränglöpning. Det enda vi visste var att han inte riktigt var i VM-form som han berättade innan han åkte iväg mot växlingsplatsen. Peter gjorde sin sträcka på 16.54 och till växling kom han i spets, han hade utökat ledningen till 59 sekunder.

 

På tredje sträckan skickade Peter iväg Elias Björnsson på en 12km sträcka som bestod av en transportsträcka på asfalt till en banvall där underlaget var grus. Elias öppnade lite för lugnt enligt han själv och dessutom saknades det KM-skyltar, Elias sprang utan GPS-klocka så då var det lite besvärligt att veta vilket tempo man håller och hur långt det var kvar på loppet. Han var nog lite missnöjd med tiden men han gjorde ett stabilt och bra lopp. Han kom till växlingen efter 41.06 och hade dragit ifrån med 1.20, så vi hade nu en ledning på 2.19.

 

Vår ledning på 2.20 var behövande, för nu på fjärde sträckan var det min tur. Jag hade 6km kuperad asfalt som jag skulle genomföra mot IK Akeles Erik Martinsson, som vi tror var Akeles bästa löpare som har gjort 32-tid på milen. Jag som gjort 34:18 som snabbast var ju självklart orolig att jag skulle tappa mycket och att han kanske skulle gå om ifall jag hade en dålig dag. Jag gick ut rätt hårt, öppnade första kilometern på 3.20, sedan rullade jag på, nästa kilometer på 3.10. Vid 3km passering höll jag nästan samma tempo som Erik fick jag höra, vilket var skönt, för då hade han inte sett min rygg. (När man ser en rygg och känner att man kommer närmare brukar det ofta resultera i ett snabbare tempo än vad man egentligen skulle ligga på). Sen vet jag inte snittiderna förutom att jag tappade trycket i steget när det återstod 2km. Målet var att inte släppa förbi mig Erik i alla fall så jag kämpade på. Mitt långa löpsteg gör att jag kan hålla ett bra och jämnt tempo trots att jag är jättetrött. Jag gick i mål på tiden 20.31, alltså 1 sekund från Stefan Franssons beräknade tid (20.30). Jag tappade 50 sekunder på Erik, men det är jag ändå nöjd med eftersom jag öppnade så hårt för att han inte skulle få ryggen på mig. Dock hade jag kunnat öppna lite lugnare för att orka sista backarna och minskat förlusten men det är lätt att vara efterklok. För er som kan er matematik, nu hade vi en ledning på 1.29 till IK Akele. GoIF Tjalve räknade vi bort rätt snabbt eftersom de var några minuter bakom.

 

Jag växlade till Conny Wass som hade en platt sträcka på 6.6km asfalt. Jag visste att Conny är riktigt duktig och att han knappast skulle tappa 1 minut såvida han inte gick in i väggen för att han öppnat för hårt, som är hans stora problem. Han gjorde tydligen inte det utan sprang ett bra lopp och gick i mål på 22.36, han tappade endast 6 sekunder, så vi hade fortfarande en ledning på 1.23

 

Conny växlade med Christopher Doxryd som verkligen har gått framåt på senaste tiden. Jag var riktigt imponerad när jag fick höra att han hade gjort 35-tid på milen när han var 3 minuter efter mig på förra årets Harsprånget. Christopher sprang en 5km grus/terräng slinga. Lite trassel i början då han tappade SI-Pinnen man växlade med, bandet var löst redan från start och här lossnade det. Men den incidenten räckte inte för att Akele skulle komma ikapp oss. Han gjorde en kanonsträcka och sprang sin sträcka på 17.43, endast 3 sekunder långsammare än Akeles löpare. Återigen får ni ta fram era kunskaper inom matematiken för att räkna ut att vi nu hade en ledning på 1.21

 

Vår sjunde sträcka på 6km löptes utav André Rangelind som var min sträcka fast åt andra hållet. Han mötte unge Martin Woupio som sprang för Akele. Jag och Martin var rätt jämna och André och Erik var rätt jämna, så jag hoppades att André skulle dra ifrån Martin med minst lika mycket som Erik tog in på mig, dvs 50 sekunder. Andrés form är sjukt bra och jag hoppades att även hans dagsform skulle sitta. Det verkade som han hade en rätt bra dag, han gjorde ett kanonlopp men exakt samma som mig, sega sista 2km, ändå sprang han in på 19.00, sjukt imponerande. Han slog Martin med 1.17 och utökade vår ledning till 2.37 inför åttonde sträckan.

 

På sträcka 8 hade vi Anders Eriksson, han hade samma sträcka som Elias på sträcka 3, fast åt andra hållet. Återigen uppstod samma problem som för Elias, saknade kilometerskyltar. Anders skulle få en tung avslutning med mycket uppför, så om man gått ut för hårt på banvallen så skulle man kunna tappa rejält de sista 2 kilometerna. Anders sprang väldigt klokt och hade avslutningen i baktanke. Jag och André klockade honom när det var 2km kvar, då hade han en ledning på ca 3 minuter. Anders sprang på 40:53, lite snabbare än Elias alltså. Han plockade ytterligare 28 sekunder på Akele, så vi hade nu en ledning på 3.05 när vi gick ut på nionde sträckan.

 

Den nionde sträckan löptes utav Johan Pettersson, en riktigt duktig löpare som gjort under 1.50 på Lidingöloppet. Han sprang även på 40.37 på Elias sträcka 3 förra året och han gjorde oss inte besvikna nu heller när han kom tillbaka från sin 8km terrängsträcka på tiden 27:19 vilket resulterade i 7 sekunder snabbare än Akeles löpare vilket gav oss en ledning på 3.12 inför sista sträckan.

 

Vår sistasträckslöpare var ingen annan än L-O Gäverth som skulle ut på en 7.1km terrängslinga. Vi var rätt säkra på att segern var vår ett bra tag, men man ska inte ta något för givet, de 2 sista sträckorna gick i terräng och en stukad fot kan vara besvärligt. Men skogsvan som L-O är var det inga problem, han gjorde en riktigt imponerande sista sträcka kom in på arenan i ensamt majestät, han sprang snabbare än Stefans tippade tid, så vi hann inte ens placera oss vid vattengraven för att ta emot honom. Vi rusade till upploppet och fick springa sista 80m med honom in i mål på tiden 24:07. En tid som utökade avståndet till Akele med 32 sekunder.

Vi gick i mål på tiden: 4:04:45

 

Vi gick segrande över Akele och Tjalve. Akele gav oss dock en rejäl match och vad som helst skulle kunna hända om inte Peter hade skapat luckan till oss på sträcka 2. Om man får rygg kan man alltid prestera mycket bättre. Vi slog Akele med 3.44, drygt en kilometer före dem i mål alltså.             

Tjalve gick i mål som 3:a, 10 minuter och 32 sekunder efter oss.

 

Loppet var riktigt roligt och Stefan gav oss sjukt bra service under hela besöket. Han hade verkligen koll på allt vi behövde veta och det enda vi behövde göra var att springa. Precis så som man vill ha det!

Nästa år kanske vi kör igen, det får vi se. Riktigt bra upplagd tävling då man som åskådare hann se mycket av loppet.

 

Lagresultat

Sträckresultat

Reportage - Löpning För Alla

 L-O's blogg

Franssons Konsult AB

 

Kommentar: Tog det relativt lugnt inför halvmaran och körde endast terränglöpning så gott det gick.

Kommentar:

Kommentar:

 Efter man passerat världens ände så springer man som ni ser längs med vattenkanten en bit på en liten terrängstig med mycket rötter och stenar. Ett tekniskt parti som gynnar mig ordentligt. Banan mäter 6km men man springer 2 varv om man springer den långa på 12km, rätt enkel matematik ;)

Vädret var varmt, tryckande och dåligt med syre i luften. Jag förstod att det skulle kunna bli en tuff utmaning.

 

På startplatsen så granskar jag som vanligt området och letar efter möjliga konkurrenter bland toppen. Jag såg inga Gross-bröder som alltid slår mig och som deltog förra året, men jag såg Johan Wikström och Conny Wass vid området och dessa två löpare har jag bra koll på hur vi ligger till. Jag och Johan är väldigt jämna, det varierar och har med dagsformen att göra, han slog mig på Woodjoggen 2012, men under hösten 2012 tog jag ett bra kliv och även under våren 2013 tog jag ett till kliv och har blivit bra mycket bättre. Min tanke var att Conny, som nyligen gjort 33.33 på 10km, var den jag skulle lägga all fokus på under loppet.

 

Det var gemensam start för 6km och 12km så det gällde att fokusera på sitt eget och inte ta rygg på de som kanske bara springer 1 varv. Startskottet gick och jag kom jämsides med min tränare, Niclas Schytzer, som sprang 6km. Jag brukar alltid gå in i tävlingsfokus direkt efter starten, men när Niclas blev så glad över att han fick ligga före mig i en tävling så kunde jag inte låta bli att skratta. Sen såg jag Conny Wass ligga långt framme och jag ville inte släppa en alltför stor lucka till honom, så jag sa hejdå till Niclas och tryckte på efter Conny i början som gick lite lätt nedför.

I nedförslöpningen rullade jag på 3.05, sedan 3.10, sedan 3.15 osv. När vi kom ut på platten så försökte jag hitta ett bra och högt tempo. Första km passerades på ca 3.28. Sedan låg jag på fint 3.30 ungefär till 3-4km.

Vi kom till en fin stigning och jag som egentligen brukar vara starkast i stigningar blev omsprungen av Johan som legat hack i häl på mig hela vägen. Han fick en liten lucka men jag täppte till den snabbt och la mig i rygg på honom. Sen när vi kom till det tekniska partiet så fick han återigen en liten lucka som jag släppte frivilligt för att minska risken att snubbla på rötter. Johan fick dock en större lucka sedan när vi gick in i sista stigningen innan varvning. Där tappade jag några meter som jag aldrig riktigt lyckades plocka in, vi fick även beskedet att vi låg 2a och 3a, enda tanken var att Conny var före.

 

Runt 8km passering så började det regna lite smått och plötsligt såg jag blixten och hörde kort därpå ett kraftigt muller. Inte långt därefter så kom spöregnet och jag blev riktigt glad inombords. Jag har alltid haft problem att springa i värme, kanske dels beror på att jag har ett väldigt tjockt svart hår, men detta har blivit bättre med åren. Men fortfarande, regn är hur underbart som helst att springa i, så fort regnet började ösa ner fick jag mer energi och kunde plocka in den där lilla luckan som Johan hade fått. Vid ungefär 9km så vek Johan av för att ta vätska, då valde jag att öka tempot och direkt försöka få en liten lucka så att han inte skulle få ryggen på mig. (Ni som är löpare vet hur mycket det ger att ligga direkt i ryggen på någon). Mitt taktiska drag funkade bra, jag fick en liten lucka och Johan fick inte riktigt det där lilla suget i ryggen, sakta men säkert började luckan växa sig större och större. Jag körde egentligen ett väldigt mentalt och psykiskt spel när jag gjorde rycket. Först för att han inte skulle få ryggen, men även så gick jag på riktigt hårt för att försöka knäcka honom. Utav egna erfarenheter så tror man alltid att "Han har med kraft kvar än mig" och jag försökte trycka på i en sådan fart som låg nära mitt max trots att det var 3km kvar till mål. Min chansning var att Johan skulle inse att han inte orkar ta ikapp luckan och kanske ger upp och bevarar 3e platsen, för jag visste inte ens om jag skulle orka hela vägen in i mål.

 

Vid ungefär 11km så kom vi till en C-sväng där jag slängde en blick över axeln. Jag såg då att jag hade fått en lucka på kanske 20m men hade ändå krafter kvar att trycka på samma tempo in mot mål.

Jag gick i mål som 2:a på tiden 43:02, Johan kom 3:a på tiden 43:20. Han som vann hette inte Conny Wass som jag trodde, utan Conny sprang tydligen 6km.. jag tog förgivet att Conny skulle springa 12km och glömde kolla nummerlappen.

 

Jag är inte riktigt så bra att jag kan kamma hem segrar på dessa mindre lopp, men jag har några år på mig, så snart hoppas jag att jag är där.

 

 

 

Kommentar: