Efter man passerat världens ände så springer man som ni ser längs med vattenkanten en bit på en liten terrängstig med mycket rötter och stenar. Ett tekniskt parti som gynnar mig ordentligt. Banan mäter 6km men man springer 2 varv om man springer den långa på 12km, rätt enkel matematik ;)

Vädret var varmt, tryckande och dåligt med syre i luften. Jag förstod att det skulle kunna bli en tuff utmaning.

 

På startplatsen så granskar jag som vanligt området och letar efter möjliga konkurrenter bland toppen. Jag såg inga Gross-bröder som alltid slår mig och som deltog förra året, men jag såg Johan Wikström och Conny Wass vid området och dessa två löpare har jag bra koll på hur vi ligger till. Jag och Johan är väldigt jämna, det varierar och har med dagsformen att göra, han slog mig på Woodjoggen 2012, men under hösten 2012 tog jag ett bra kliv och även under våren 2013 tog jag ett till kliv och har blivit bra mycket bättre. Min tanke var att Conny, som nyligen gjort 33.33 på 10km, var den jag skulle lägga all fokus på under loppet.

 

Det var gemensam start för 6km och 12km så det gällde att fokusera på sitt eget och inte ta rygg på de som kanske bara springer 1 varv. Startskottet gick och jag kom jämsides med min tränare, Niclas Schytzer, som sprang 6km. Jag brukar alltid gå in i tävlingsfokus direkt efter starten, men när Niclas blev så glad över att han fick ligga före mig i en tävling så kunde jag inte låta bli att skratta. Sen såg jag Conny Wass ligga långt framme och jag ville inte släppa en alltför stor lucka till honom, så jag sa hejdå till Niclas och tryckte på efter Conny i början som gick lite lätt nedför.

I nedförslöpningen rullade jag på 3.05, sedan 3.10, sedan 3.15 osv. När vi kom ut på platten så försökte jag hitta ett bra och högt tempo. Första km passerades på ca 3.28. Sedan låg jag på fint 3.30 ungefär till 3-4km.

Vi kom till en fin stigning och jag som egentligen brukar vara starkast i stigningar blev omsprungen av Johan som legat hack i häl på mig hela vägen. Han fick en liten lucka men jag täppte till den snabbt och la mig i rygg på honom. Sen när vi kom till det tekniska partiet så fick han återigen en liten lucka som jag släppte frivilligt för att minska risken att snubbla på rötter. Johan fick dock en större lucka sedan när vi gick in i sista stigningen innan varvning. Där tappade jag några meter som jag aldrig riktigt lyckades plocka in, vi fick även beskedet att vi låg 2a och 3a, enda tanken var att Conny var före.

 

Runt 8km passering så började det regna lite smått och plötsligt såg jag blixten och hörde kort därpå ett kraftigt muller. Inte långt därefter så kom spöregnet och jag blev riktigt glad inombords. Jag har alltid haft problem att springa i värme, kanske dels beror på att jag har ett väldigt tjockt svart hår, men detta har blivit bättre med åren. Men fortfarande, regn är hur underbart som helst att springa i, så fort regnet började ösa ner fick jag mer energi och kunde plocka in den där lilla luckan som Johan hade fått. Vid ungefär 9km så vek Johan av för att ta vätska, då valde jag att öka tempot och direkt försöka få en liten lucka så att han inte skulle få ryggen på mig. (Ni som är löpare vet hur mycket det ger att ligga direkt i ryggen på någon). Mitt taktiska drag funkade bra, jag fick en liten lucka och Johan fick inte riktigt det där lilla suget i ryggen, sakta men säkert började luckan växa sig större och större. Jag körde egentligen ett väldigt mentalt och psykiskt spel när jag gjorde rycket. Först för att han inte skulle få ryggen, men även så gick jag på riktigt hårt för att försöka knäcka honom. Utav egna erfarenheter så tror man alltid att "Han har med kraft kvar än mig" och jag försökte trycka på i en sådan fart som låg nära mitt max trots att det var 3km kvar till mål. Min chansning var att Johan skulle inse att han inte orkar ta ikapp luckan och kanske ger upp och bevarar 3e platsen, för jag visste inte ens om jag skulle orka hela vägen in i mål.

 

Vid ungefär 11km så kom vi till en C-sväng där jag slängde en blick över axeln. Jag såg då att jag hade fått en lucka på kanske 20m men hade ändå krafter kvar att trycka på samma tempo in mot mål.

Jag gick i mål som 2:a på tiden 43:02, Johan kom 3:a på tiden 43:20. Han som vann hette inte Conny Wass som jag trodde, utan Conny sprang tydligen 6km.. jag tog förgivet att Conny skulle springa 12km och glömde kolla nummerlappen.

 

Jag är inte riktigt så bra att jag kan kamma hem segrar på dessa mindre lopp, men jag har några år på mig, så snart hoppas jag att jag är där.