Söndag den 13e Januari blev det ett besök i Tybblelundshallen, Örebro, för att springa 3000m.

3000m är en distans jag inte är så van med, men vid inomhustävlingar blir det mycket 3000m, vilket är väldigt bra för snabbhet för min del.

Senaste gången jag befann mig i Tybblelundshallen så var det i halvmaraton-sammanhang, så det var en stor skillnad på distans denna gången.

 

Eftersom jag inte har så stor erfarenhet av 3000m och inte är jättefantast i den sträckan så har jag ingen aning om utgångstempo och liknande, utan jag körde bara på mitt race. Då jag tog det som testlopp körde jag bära eller brista i stort sätt och ville ju självklart prestera en bättre tid än vad jag hade gjort i början av december.

Väl på plats värmde vi upp och förberedde oss lite, hejade på de som tävlade och sedan gick bort till startområdet. Jag kom med i heat 1 medan Leif, Lars och Magnus skulle springa heat 2, så jag fick ett skönt stöd från dom från sidan. Man får alltid en kick när någon hejar på och man vill ju verkligen inte göra dom besvikna, utan visa att man fortfarande kämpar. Men främst att man inte gör sig själv besviken.

Hela startfältet låg tillsammans de första 2 varven, sedan gick ettan, Anders Grahl resp. tvåan, Andreas Jansson, ifrån fältet som jag låg i.
Sedan vid varv 3 blev det en liten lucka framåt där jag låg, jag fick välja mellan att ligga kvar där jag låg, bakom en löpare som sprang lite saktare än jag ville, eller att öka farten och täppa till luckan och springa fortare än jag ville.

Eftersom det var testlopp tänkte jag, varför inte? och sedan ökade jag tempot och tog ikapp på klungan framför 150m senare.

 

Jag visste att farten var för hög för mig och väntade bara på att få se 1000m-tiden. Den hamnade på runt 2:56 och jag visste att det var för snabbt för mig för att orka hela vägen, men jag fortsatte kämpa. Hängde med till 2000m-passagen och sedan gick Otto Kingstedt upp och ökade tempot rätt markant och då fick jag släppa direkt. Nu gällde det bara att hänga i de sista 5 varven. Det var riktigt tufft att försöka hålla tempot uppe helt själv men det måste man lära sig också.

 

Jag gick i mål på tiden 9.25,59 vilket betyder nytt personligt rekord och en riktigt nöjd Anton.

Trots den tuffa öppningen blev det pers och jag vet att det finns ytterligare sekunder att hämta. Bara vänta på rätt dag, rätt form och rätt draghjälp.

 

Som jag nämnt tidigare så är 3000m verkligen inte min favoritdistans utan jag håller mig hellre till halvmara om jag måste välja.