Innan dagens distanspass så kollade jag temperaturen utomhus som visade 10 grader, oavsett om det regnar, haglar, blåser, snöar så är det ju självklart kortbyxor som gäller för min del. 10 grader är ju ändå 10 grader!

Stack ut som vanligt och regnet öste ner, jag fick fler och fler idiotstämplar när folk tittade konstigt på mig när jag springer runt i kortbyxor och dom går och fryser i regnjackor.

Roligast på hela turen var nog ändå de två som passerade mig på cykel och jag fick höra något liknande som "Kortbyxor? fan vad kallt" haha, och det bästa var att jag tyckte det var "varmt" att springa i kortbyxor!

 

Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara, men logiskt tänkande. Jag springer, jag håller benen i rörelse, jag är varm. Varför tycker alla det är så sjukt galet att springa i kortbyxor när det är för kallt för att gå utomhus i kortbyxor? Det är rätt stor skillnad på att gå och springa vad gäller klädsel. Det är kallt, jag går ut och rör på benen, dom blir varma. Jag håller ju även relativt högt tempo när jag springer, så temperaturen är inte mitt största problem. Men den där idiotstämpeln blir jag nog aldrig av med!

 

Att springa i regn är sjukt underbart (förutsatt att man fått upp värmen) och det känns verkligen som att jag kan springa hur långt som helst utan att bli trött, det svalkar skönt och är betydligt trevligare än att springa i stekhet sol. Jag är alltid lite speciell när det kommer till väder eftersom jag sällan fryser. Visst, jag kanske tycker det är kallt någon enstaka gång, men inget farligt vilket är en skön egenskap tycker jag, förutom när det är för varmt. Värme är definitivt ett problem, så hösten är absolut min favoritårstid när det kommer till löpning.

 

Dagens pass i regnet var hur skönt som helst och jag kunde hålla ett högt tempo utan att bli trött, kändes så bra att jag till och med valde att göra en kontrollerad tempoökning mot slutet, högre tempo men fortfarande under kontrollerad andning och bevarande av de pigga benen.