Igår var det Icebug Winter Run i Göteborg som jag deltog på. Jag är på besök hos syster och hennes pojkvän som bor här nere, så jag passade på att springa när vi ändå skulle ner hit.

 

Icebug Winter Run (IWR) gick förra året på flera ställen i landet, då jag förra året sprang tävlingen på "hemmaplan" i Karlstad, men i år så går loppet endast på två ställen, nämligen Göteborg och Stockholm. Det är ett roligt och ett av de få lopp som går nu i vintertider. Extra kul med Göteborgs IWR var att det gick på kvällen, här hade de lyst upp den 5km varvbanan med marshaller och även uppmanat deltagarna att klä sig i de ljusaste och mest lysande kläderna för att sprida ljus och glädje i Slottsskogsparken där tävlingen gick, den mest upplysta löparen fick ett hemligt pris. Jag fick två stavar när jag anmälde mig som man knäcker till och så blir de självlysande på punkten man knäckte, ena fick jag inte på och den andra fick sitta vackert på min handled. Lite ljus kan man ju kosta på sig och de var fräna. Dock så var jag långt ifrån de mest lysande löparna som hade kroppen täckta med färgat ljus, neonslingor, reflexer och några hade till och med ballonger.

 

Vid Slottsskogsparken där tävlingen gick blåste det rejält och temperaturen låg runt 0 grader men det var sjukt rått och kyligt ändå. När det blåste kändes det som -10 grader. Jobbigt väder att stå stilla i men när man sprang så var det lugnt med temperaturen. Underlaget var bitvis is och väldigt moddigt men även barmark på ett par ställen, beslutet om lättviktskor vs icebugs var svårt men efter en runda på 5km-slingan bestämde jag mig för mina icebugs eftersom det var isigt och moddigt på de båda långa stigningarna som fanns på banan. Uppvärmningen blev som vanligt standard ~5km, hann inte med mycket stretching, löpskolning eller stegringslopp då toalettbesök, skobyte och tröjbyte tog sin tid i det kyliga vädret. Färdig och klar med 5minuter kvar till start, normalt sett hade jag hunnit med några stegringslopp men det var så mycket folk bakåt och sen avspärrat på sidorna och framför oss stod en eldjonglör och gjorde tricks. När det återstod 2 minuter började arrangörerna rada upp sig längs starten och tände flera nödbloss, sjukt imponerande och snyggt att kolla på, det lyste upp hela starten och då kände mig glad och bara helt sprallig, haha. Fortsatt imponerad av ljusen kommande minuten och när det återstod 30sekunder gick jag in i min "bubbla". Jag blev okuserad, avslappnad och kopplade bort allting runtom mig. Starten gick.

 

Jag gick iväg högt och kontrollerat, lite för fort för att vara start tror jag men jag anpassade mig till övriga löpare. Jag kom iväg i spetsen och låg först fram till första backen där jag valde att lägga mig lite bakom två löpare som höll ett fint och bra tempo. Vi var en trio som sprang tillsammans i ungefär 2km innan den slutgiltiga vinnaren, Erik Öhlund, en duktig elitorienterare med fina meriter, drog ifrån oss och fick en bra lucka. Jag sprang tillsammans med Valentin Krhel och vi höll ett bra tempo och pressade varandra lite uppför. Vi båda var rätt jämna löpare fast jag var lite starkare uppför och han var starkare nedför. När vi kom till ca 3km så hade vi nyligen passerat en kraftig uppförsbacke och sprang en lång nedförsbacke, Valentin fick en liten lucka på mig och en 4:e man, Tomas Johansson, blandade sig in om pallplatserna. Båda två gick om mig när vi kom in på en sträcka jag har dåliga vibbar från. Nämligen sista kilometerna på göteborgsvarvet där Marcus Ruus plockade runt 21 sekunder på mig sista kilometern.

 

Vid 4km var faktiskt mina ben rätt sega och jag hade inte direktkontakt med 2an och 3an i loppet utan de låg retsamma 2-3m framför, jag bestämde mig för att trycka till en liten spurt för att täppa till den lilla luckan, visst kostar det men det var värt att få ligga i ryggen på dem och så att de vet om att jag fortfarande hänger med och inte gör ett ryck för att bli av med mig. Vi kom fram till varvningen vid 5km och en ny lucka hade återuppstått, vid varvningen tryckte de väl på lite inför publiken men jag brydde mig inte om det och det växte till en 1m+1m lucka mellan oss 3 löpare där jag låg sist. Kort efter varvningen var vi tillsammans igen, vi turades om att gå upp och försöka knäcka varandra, vilket självklart bidrog till ökat tempo. Mina ben var fortfarande sega och jag hade inte riktigt styrkan eller orken att köra på i det tempot. Under varv 2 hade jag flera tillfällen där jag låg och sprang under så kallade ”gummibandseffekten” där jag hänger på en skör tråd och avståndet till de framför varierar mellan 0-3meter men jag lyckades alltid ansluta igen. Vi kom till den kraftiga stigningen och jag valde att trycka på i den mån det gick. Jag hörde hur jag fick en lucka till 4an och 3an låg uppskattat 2 meter bakom mig. Jag hade dock i baktanke att de båda var bättre utför än mig, så jag försökte få så mycket fart över krönet jag kunde och sedan så snabbt som möjligt ta mig neråt. Båda två passerade mig nedför och jag hade återigen ”gummibandseffekten” men den sega rackaren i min hjärna sa åt mig att fortsätta kämpa. I ett skede där man slåss om att INTE komma 4a kan man inte vika ner sig det minsta, för då utnyttjar de andra det tillfället. Jag höll på att knäcka mig själv rätt rejält och hade flera gånger problem att hänga med dem, men på något vänster var jag med ändå.

 

Sista kilometern närmade sig och vi kom ut på en raksträcka, jag gjorde ett försök att gå om och öka tempot, men de båda löparna svarade direkt och jag kände nästan att det var hopplöst när jag inte kunde göra något förutom att lägga mig bakom. En kurva senare och in på en ny raksträcka märkte jag att en av dem inte orkade hålla samma tempo som jag satte upp på raksträckan tidigare och jag började sakta glida förbi honom medan den andra låg 3 meter framför. Jag valde att köra en långspurt som jag var medveten om att jag inte skulle orka hela vägen. Gled sakta ifrån och förbi han som låg 2a i loppet och jag fortsatte mala på, vi kom in på sista knixiga vägen där det var riktigt moddigt och en hal liten bro passerades, benen var sega men det var bara att bita ihop sista biten. Min fart avtog lite mot slutet men jag tror att de andra var ännu tröttare trots att de verkade så starka när 1km återstod.

 

Jag kom i mål som 2:a med tiden 34:31 på den knappa 10km banan (9.9km på GPS:en), en tid jag är riktigt nöjd över då det är 13 sekunder från mitt personliga rekord. Förutsättningarna för detta lopp var inte det bästa för pers, i Torsdags körde jag ett testlopp i kil på 7km där jag var 8 sekunder från perset på den banan och sen med tanke på att det var snö och moddigt på banan igår så känns det som ett riktigt bra besked.När jag joggade ner på banan fick jag mötas av flera belysta löpare och hejade på dem, kul att se när de kommer löpandes med ljusslingor runt kroppen, riktigt trevligt arrangemang trots det råa vädret. Min form är tydligen väldigt god och det bådar gott inför VM i halvmaraton som går i slutet av Mars, ser jag fram emot och hoppas att träningslägret jag ska iväg på snart ger bra resultat också.

Efter tävlingen så blev det att äta på restaurangen "El Corazón" där jag tog pasta bolognese, klassiskt och gott, sen åkte vi spårvagn tillbaka till hotellet, man får ju passa på att åka spårvagn när man är i göteborg, haha.

 

Nu har jag lämnat Göteborg och är äntligen hemma, men men,

Känn ingen sorg för mig Göteborg, vi ses i Maj på Göteborgsvarvet!

 

RESULTAT