Jag har inte riktigt känt att formen varit där än, har haft ett flertal sega pass och där benen inte svarat riktigt som jag vill, möjlig orsak allergi. Ingen toppform alltså och detta är en av anledningarna till att jag valde att köra ett ultrapass på 74km med André förra lördagen. Min tanke med göteborgsvarvet var att få ett fint träningspass och bara försöka slå fiolårets tid på 1:24:46, värt att notera är att förra årets upplaga var sjukt varmt och jag blev mer och mer omotiverad ju längre in på banan jag kom.

 

I år hade jag som sagt inga förväntningar alls utan ville bara genomföra loppet med en bra känsla och givetvis slå förra årets tid. Precis som förra året så kom vi dit ungefär en timme innan start, vilket blev lite stressigt då jag fick ut nummerlappen 15 minuter senare och ombyte ytterligare 5 minuter. Jag fick ihop snåla 2.5km till uppvärmning resten av tiden fick gå till toalettbesök och stretching. Väl vid startområdet fick jag syn på flera bekanta ansikten, Conny Wass, Elias Björnson, Sara Holmgren, Frida Michold och Marcus Ruus, alltid skönt att prata med någon man känner lite innan start och önska lycka till.

 

Jag startade i startgrupp 1, vilket är andra ledet eftersom eliten startar en bit framför. När starten gick så var början problematisk för mig som gärna vill få ut mitt löpsteg ordentligt vilket är hopplöst när det är så mycket folk runtom en. Man får sakta in, springa åt sidan, öka farten och försöka hitta luckor. Min plan med årets lopp eftersom jag "inte var i toppform" var att gå ut i ett behagligt tempo och skita i hur mina konkurrenter låg till. Jag såg Marcus en bit fram men valde att ligga kvar i min fart, efter ca 1km dök Per Alsterdal upp bredvid mig, snabbt reagerat låg jag fastklistrad i Pers rygg. Redan efter ungefär 500m släppte jag Pers rygg då jag hellre ville ligga i mitt tempo, (Tips för halvmaraton, det avgörs definitivt inte efter 1.5km). Efter en liten stund kom vi fram till 5km och den första sega bron, nämligen Älvsborgsbron, (här låg jag på 87e plats i Herrklassen).

 

Om man jämför med förra året så blåste det definitivt mindre i år men ändå tillräckligt för att jag ville söka mig efter ryggar att lägga mig bakom. Bron avklarades utan några större problem och jag gick sedan in i min bubbla igen och försökte hålla god rytm och ett bra löpsteg. Hisingesidan var det inte heller lika blåsigt som förra året utan det gick att hålla god fart. Jag blev omsprungen av några men ingenting jag brydde mig något särskilt om. Det enda jag tänkte på var "Förra året var jag helt slut här och bryt-tankarna började komma. Nu känns det faktiskt bra, men jag har 14km kvar att springa, så fortsätt kontrollerat". Vid 10km hade jag 35:45 och benen kändes fortfarande ruskigt lätta (här låg jag på 70e plats), efter 10km markeringen började jag se folk tappa fart och jag sprang om fler och fler, det är sånt man får energikick av och publiken längs vägen, helt underbart!

 

Jag lyckades hålla god fart men härifrån, 10km, till mål sprang jag i stort sett solo hela vägen vilket är sjukt omotiverande. Jag hade disponerat loppet på ett riktigt bra sätt, öppnade lugnt och höll nästan jämnt tempo hela vägen. Det var flera framför som blev trötta och fick sakta ner och jag som kom bakifrån hade högre tempo och kom sakta men säkert ikapp och förbi. Vi närmade oss Götaälvbron och jag upptäckte att jag låg i ett ingenmansland. Jag fick springa HELA bron själv, ingen som stressade bakifrån och en lite för lång lucka framåt, uppskattningsvis 50m framför. Det enda som tog mig framåt var vilja, tjurskallen kom fram och jag fortsatte uppför i ett gott tempo. Jag började knappa in på dom som var framför men luckan var för stor för att plocka uppför. Väl uppe på toppen kunde jag ta ut löpsteget bra när det bar utför och jag började rulla ikapp klungan framför. När jag kom till botten av bron, 15km (här låg jag på 62a plats) la jag märke till Marcus som var kanske 50 meter framför och jakten började.

 

Vi kom till avenyn och precis på samma ställe som jag sprang om Marcus förra året fick jag återigen passera honom på samma gata, denna gången hade båda god fart istället för att vara nära kollaps. Marcus hade öppnat betydligt hårdare än mig så jag kände på mig att jag hade mer krafter kvar än honom, Marcus är inte den som ger sig i första taget, inte i andra taget för den delen heller ;) Det kändes bra när jag gick om honom och jag lyckades hålla bra fart uppför avenyn. Greppade vatten och en tvättsvamp vid Götaplatsen och bara fortsatte i mitt tempo. Det är något speciellt med Göteborgsvarvet, det är verkligen folk överallt och man får krafter från ingenstans och det känns som att man aldrig blir trött, tack för publikstödet till "kolla den lilla killen" "skriv ner 821-killen" "Heja Göta" "Heja Anton", allt stöd var guldvärt!

 

Slutet närmade sig, sista kilometern, senast jag var här så plockade Marcus 23 sekunder på mig, i år hade jag koll på exakt hur det såg ut, hur långt det var kvar och kunde därmed lägga mina sista krafter vid rätt ställen. Sista 1.1km avverkades på 3:48, vilket är ett snitt på 3:29, helt okej avslutning med andra ord trots att det var en mindre uppförsbacke sista biten.

 

Jag är riktigt nöjd med loppet och jag är tydligen i en bra form även om jag inte känner av det på träningarna. Det är något speciellt med mig som gör att jag nästan alltid kan prestera på tävling. "Sjuk hela veckan innan tävling? Nämen då slår vi till med pers" har jag varit med några gånger.

Göteborgsvarvet blev en positiv överraskning och fiolårets placering 174 blev rent ut sagt överkört av årets 55:e plats! Riktigt bra kört av flera jag nämnde tidigare också.

 

Sara sprang in som 15:e i damklassen på 1:24:04 (Har varit sjuk och skadad, riktigt fin comeback)

Elias sprang in som 24:a och 6:e bästa svensk på 1:10:22 (Riktigt imponerande tid på den banan)

Per sprang in som 37:a på 1:14:04 (Lagt ner elitsatsandet men är definitivt elitmotionär i god form)

Frida sprang in som 42:a i damklassen på 1:29:19 (Född -95 satsat på löpning i typ 1år)

Jag sprang in som 55:e på 1:16:16 (Japp, springer för långt och snabbt, har "en skruv lös" här med)

Conny sprang in som 64:a på 1:17:07 (Conny har bättre 10km tid än mig, men ändå relativt jämna)

Marcus sprang in som 65:a på 1:17:13 (Född -94, landslagsskidåkare, vi är alltid jämna)

Sören sprang in som 81:a på 1:17:45 (Sjukt bra tid för en Veteran Världsmästare på 800m)

 

Jag har en stor skara bekanta som presterade riktigt bra även om de inte står med här, vi har en drös från Sisu-bussen som sprang bra och som persade, sen har vi Jossan och Fridas vän Julia som klarade under 2h!

 

Det var ett fint väder och även om jag gick i mål 14:16 och inte kunde gå till bussen förrän fram mot 18:00 så hade jag en bra dag med trevligt sällskap!