Tja, eftersom det var ett tag sen jag uppdaterade något annat än veckosummeringar, eftersom jag varit sjuk, så kände jag att jag behövde uppdatera med något och tydligen hade jag glömt skriva in IWR, så där hade jag tur.

 

Icebug Winter Run (IWR) var en tävling i Januari som jag och André bestämt oss för att delta på. Man får ju passa på att ställa upp när de väl arrangerar ett lopp mitt i vintertider, en rolig grej.

 

Den 18 Januari, Fredag, så var det stafett som vi tänkt delta på, men det slutade med att vi struntade i deltagandet, hade dock varit riktigt kul med en stafett, men på Lördag skulle det kanske vara en familjestafett så vi tänkte köra på den istället. Men det var inte stafetten som var prio 1, utan 10km's-loppet som gick 3 timmar före familjestafetten. Bansträckningen var en ca 4,7km slinga som man löpte två varv på. Underlaget var snö och is, vilket man förväntar sig i Januari.

 

När jag anlände till Mariebergsskogen där loppet gick, så var det -15 grader. Riktigt kallt för att köra max, då man lätt kan dra in för mycket kall luft i lungorna. Den kalla temperaturen kändes bara när man stod stilla, så när uppvärmningen drog igång kändes det väldigt bra faktiskt. Jag sprang med skidmask som skyddar ansiktet från den kalla luften, sedan körde jag i mina icebug-joggingskor med dubbar så jag skulle få bra fäste på de hala partierna, b.l.a på isen när man sprang på mariebergsviken.

 

Starten gick och ett ATA-band som spärrade av startlinjen följde med oss en bit på loppet. En del av bandet fastnade runt Andrés hals och fladdrade efter honom i ungefär 500m, kunde inte låta bli att flina då jag fick upp en bild i huvudet när superhjältar springer med en mantel som fladdrar bakom dom. När han tillslut slet av sig bandet så fick jag full fokus igen. Första biten var lättsprunget, men sedan kom vi in i ett lite mer svårsprunget parti med hala kurvor och löst underlag. Efter den svårsprungna biten så sprang vi ut på spångarna i Mariebergsskogen, vilket var väldigt besvärligt eftersom det är två plankor och då blir det en liten springa i mitten. Eftersom det var snö och snön ramlade ner i springan så blev det inget platt underlag, utan foten sattes alltid ner på lutande underlag på spångarna. Efter spångarna gick vi in i ytterligare ett svårsprunget parti med mycket rötter och sedan tillbaka på spångarna igen. Precis innan varvning inne på Mariebergsskogs-området så gick vi ut på isen och sprang, man fick väldigt dåligt fäste och det blev svårt att hålla uppe tempot. Men de förutsättningarna hade ju alla.

 

Vid varvningen hörde jag att jag var 34 sekunder efter ledande André, förföljd av 3an i loppet, Henric Brohede, som var 15 sekunder efter mig. Jag kände ändå att jag hade allt under kontroll och fortsatte mata på.

André gled som vanligt sakta men säkert ifrån mig och jag hade ingen aning om hur det såg ut bakåt, men jag sprang bara på.

Andra varvet finns det inte så mycket att säga om direkt, kändes bra hela varvet runt och isen var lika besvärlig som tidigare.

 

Jag gick i mål som 2a, 1:12 efter segrande André, alltså tappade jag ungefär samma som på första varvet.

Henric tappade dock på mig på andra varvet, då dom 15 sekunderna hade blivit 59 sekunder i mål.

Både jag och André höll jämt tempo hela loppet, då varvtiderna var identiska med varandra, vilket är väldigt positivt. Våran sponsor Lotti, Lugnets Massage , var på plats och hejade på, så det var riktigt kul att jag och André tog en dubbel i den första tävlingen på året.

 

Det blev ingen familjestafett som vi kände på oss, då det var för få deltagare. Så vi joggade ner och sedan var det prisutdelning, jag fick ett par valfria skor från Icebug som jag ska utnyttja om någon vecka, då icebug släpper ett par nya terrängskor.