Japp, igår var det långa terräng-DM på före detta hemmaplanen i Kil, nämligen (Fryksta) höjda.

Jag sprang 12km, varje varv bestod av en 2km runda, så enkel matematik, det blev 6 varv.

 

Väl på plats så såg man bekanta ansikten, men inte många konkurrenter som kunde vara med och utmana om medaljerna. André var given och sedan L-O och Anders om de hade dykt upp. L-O kom till höjda fast endast för att kolla på, då det inte stämde med arbetstiderna så han missade starten och Anders dök aldrig upp. André var den enda givna framför mig och bakom mig hade jag ett gäng som alltid kan överraska och slå mig, men vanligtvis är jag strået vassare.

 

När väl starten gick igång ville jag ligga i framkant och tryckte på lite i början bara för att få en bra position utan att behöva ligga mitt i smeten och anpassa löpsteget, just på höjda kan det vara skönt att ligga själv och anpassa sig efter rötter och alla kurvor osv. Första varvet gick bra och kontrollerat, andra varvet saktade jag ner lite för att inte helt spränga mig, Tore och Mikael gick om mig då, fast dom sprang endast 8km så det är alltid lurigt om man ska haka på eller inte. Jag valde att köra mitt eget race och så blev det, lät dom glida ifrån lite men jag höll fortfarande samma jämna tempo.

 

Samma kontrollerade tempo första 6km, sen kom jag in i min så kallade riskzon nivå 1, när vätska skvalpar runt i magen eller att det liksom "trycker" i magen. Hur som helst så fortsatte jag i samma tempo och en stark Roland kom ikapp mig på detta varvet, men efter ytterligare ett varv, dvs 8km passeringen, så gick det över till nivå 2, som är hållet. Att springa med håll är aldrig någon höjdare, speciellt inte på en bana som är kuperad. Varje gång det går nerför så krampar det till ordentligt i magen. Direkt när det kraftiga hållet slog till och gick in på nivå 3, spy-gränsen, så fick jag sänka tempot rätt rejält och köra ett återhämtnings-varv för att förhoppningsvis kunna öka sista varvet. Roland gick enkelt förbi och jag fick släppa en lucka direkt. Jag brydde mig inte så mycket om honom just då, eftersom jag var helt fokuserad på att slåss med magen och att inte spy. Mår så jäkla dåligt när jag har sån känsla när man springer och är i tävlingssammanhang.

Vid 5 varv passerade och vi gick ut på sista varvet hade Roland en lucka på ca 40-50m. Spy-känslan låg fortfarande kvar och jag kunde inte öka trots att jag hade hur mycket krafter kvar som helst.

 

Drygt 1km kvar tittade jag bak för jag ville gärna inte bli utan medalj på DM när jag vet att jag är så mycket bättre. Japp, där bak hade jag två löpare... Anders Frykblom och Kristian Magnusson, båda tävlande för Set Sail IF, låg en kort bit där bakom och jag skulle strax gå in i sista backen. Min enda tanke var ju att jag inte ville spy, men i skallen finns även den där vinnarskallen.. gå härifrån utan att komma topp 3 vore rent ut sagt, förjävligt!

Jag sneglade bak på Anders innan jag bestämde mig. Antagligen kommer jag 3:a eller så spyr jag och går i mål. Sagt och gjort, jag hade mycket krafter kvar eftersom jag inte kunnat gå ut så hårt. Tryckte på ordentligt i backen och Roland som hade sprungit ifrån mig var ca 30m framför när det nu återstod ca 600m. Mitt tempo var uppe i stort sätt maxfart och Anders berättade att jag hade försvunnit direkt. När ca 150m återstod var jag ikapp Roland och upploppet återstod. Jag hade alltså plockat 30m på honom på 450m. Tyvärr hade han krafter kvar och han tryckte på en spurt så mitt tempo räckte inte till. Jag kom på en sur 3:e plats som ändå är helt okej, jag kom ju ändå topp 3.

Vid nedjoggen så var jag återigen nära på att spy, viva la vida! Blir så jäkla frustrerad och sur... kan inte ens lunka fram utan att det ska vara besvärligt.

 

Lite missnöjd är jag dock ändå när jag vet att jag kan bättre och att jag hade så sjukt mycket krafter kvar. Pricken över i var dock att jag inte ens fick någon DM-medalj eftersom dom hade glömt 3:e plats medaljen för seniorklassen ;) menmen, den får jag någon annan gång, haha.

 

Tiden förra året var 44:42 och i år hade jag 44:02, alltså en förbättring med 40 sekunder, helt okej trots att 5:e varvet bara var jogging. Jag som hade tänkt kruta på lite extra de sista 2 varven, men icke sa nicke.

 

Tryckandet i magen släppte inte förrän runt 23:00 på kvällen, så jag vet allvarligt inte vad det var för något.

Tur dock att det hände just idag då jag inte tar DM så superseriöst, förhoppningsvis var detta den enda dåliga tävlingsdagen jag kommer ha i år och nästa tävling, Tjurruset, får ingenting hända. Kommer spy-känslan så springer jag på ändå, går jag över gränsen så, må så vara, men jag ska göra ett bra tjurrus.