antondnilsson -

Tjurruset

Inför loppet:

Ja, imorgon är det då dags för tjurruset i Karlstad och jag är sjukt taggad! Har varit sugen på att springa hela veckan, så förhoppningsvis är jag inte övertaggad, haha.

Såhär dagen innan kommer nervositeten och stressen, även lite panik när man under förmiddagen får ett meddelande av vår lagkamrat Linnea Martinsson, dam-segraren av förra årets tjurrus, att hon skadat sig. Hon hade dock en backup-plan så det löste sig genom att vi fick en ny lagkamrat. Vårt nya tillskott blev Fredrik Eden, en riktigt duktig orienterare också. Laget känns starkt, men det är ju bara en bonus eftersom det är den individuella prestationen som verkligen gäller. Förra året kom jag 5:a i mål och jag spänner bågen inför morgondagen och säger topp 3 är mitt mål. Blir nöjd med topp 5 också, men jag vill ha en större utmaning.

Klubbkamraten André Rangelind kommer förmodligen vara före mig och Per Alsterdal (f.d Jacobsen) tror jag också kommer vara före mig, så då måste jag vara näste man att passera mållinjen för att komma topp 3. Det är ett tufft mål eftersom det är många duktiga kandidater som kan överraska och prestera bättre än mig.

Vi har exempelvis klubbkamraten Anders Eriksson som är bättre än mig, men det är på löpbart underlag. Tjurruset går i snårskog, bland grenar och lera, i såna partier har André haft svårt att hänga med mig när vi kört distans i skogen lite här och där. Ju jävligare det är i skogen, desto mer passar det mig som är liten och smidig.

Även Marcus Ruus, Cimmie Wignell, Henric Brohede och vår nya lagkamrat som jag nämnde ovan, Fredrik Eden, skulle kunna överraska och slå mig. Det räcker med att få en dålig dag och så rasar placeringarna snabbt. Förra tävlingen, Terräng-DM (se inlägg), gick ju skitdåligt då jag fick håll. Jag vill verkligen inte ha en sån dag i år utan nu jäklar ska allt flyta på.

Hur känns då formen? Jodå, den är väl helt okej. Alla terränglöpningar jag kört med André har flytit på bra och sen orienteringen igår gick väldigt bra i skogspartierna. Halvmaratonet jag körde för två veckor sedan visade på att jag är i sjukt bra form också. Jag hoppas verkligen att morgondagen blir suveränt och jag är toppladdad!

Edit: Imorgon får jag känna på terrängen lite innan tjurruset då jag, André och Henrik Ohlsson ska agera förlöpare åt ungdomarna i kalvruset :)

Efter loppet:

Uppvärmningen inför tjurruset blev lite annorlunda för min del i år. Jag var nämligen hare för kalvruset, jag valde en taktisk 2:a sträcka eftersom 1:a sträckan kan bli jäkligt jobbig eftersom alla ungdomar brukar springa på allt de kan i början, André tog på sig den uppgiften igår. När löparna kom till mig ca 800m utefter banan så var de rätt trötta så det var inget tufft tempo. Sen i skogen såg jag att en kille gick om två trötta löpare, detta tror jag var ingen annan än Linus Brunzell som jag visste skulle springa snabbt, han körde på bra i skogen och jag fick öka tempot. Lite kul att anpassa sig sådär för att ligga ca 10 meter före. Jag bytte sedan med Henrik Ohlsson som agerade hare sista biten. Räckte uppvärmningen där? Nej, verkligen inte. Vi joggade sedan till starten och iväg lite till därefter, det är viktigt att få igång kroppen ordentligt för min del.

Både jag och Anders kände att det var något som inte kändes helt rätt med benen, det var segt på något sätt, vet inte riktigt vad det var men det var bara segt att springa. Ingenting jag var jätteoroad för eftersom allt brukar släppa direkt när jag går in i tävlingsbubblan och kopplar bort allting och bara fokuserar på mitt. Jag fick stå längst fram vid starten som vanligt då jag var med i elit-klassen (< 35 min på 10km) och kunde snegla åt sidorna och bakåt för att kolla vilka som var med i spets. Jag såg alla mina möjliga konkurrenter som jag skrev om innan loppet. Många starka löpare och jag kör för topp 3 så det fanns ingen anledning att fega i början utan full fart från start om det är rimligt tempo.

Starten gick och redan efter första asfaltsrakan och in på grusvägen så kändes det som att vi hade fått en liten lucka ner till nästa löpare, vi var en liten klunga på 6 löpare där 4 stycken var götister. Vi öppnade väldigt tufft för min del, kanske inte för André som låg i täten och styrde tempot. Men när jag kollade snittiden ute på fältet var tiden 3:13, vilket är tufft tempo för mig, det var väl kanske därför som vi hade en så stor lucka till nästa löpare. Efter ca 2-3km så tappade en löpare och vi var nu 5 löpare varav 4 var götister, luckan till övriga hade växt ännu mer tror jag. Den enda konkurrenten som jag var rädd för att förlora 3:e platsen till var Anders som öppnade riktigt stark och körde med André. Jag hade ju räknat med André och Per framför mig och de var framför mig. Sen var det den okända löparen där det stod ”Konfirmation Sälen” på ryggen, han sprang på riktigt bra. Efter ungefär halva loppet, efter skjutbanan, så ramlade Falu-löparen och jag och Per gick förbi honom. Han tappade direkt och vi fick en lucka till honom. Jag klistrade mig fast i Pers rygg och vi fick strax syn på Anders som såg sliten ut. Vi närmade oss Anders som hade släppt André efter någon kilometer och vi kom till ett kryphinder innan kohagen. Anders blev omsprungen av Per och jag hade en liten bit fram till Anders, varje gång vi passerade diket så tappade Anders flytet i steget och behövde accelerera igen, jag kom närmare och närmare honom för varje dikes passering som vi gjorde. När vi passerade sista diket så var jag jämsides med honom och trängde mig lite tufft före honom förbi en stock och sen in i brännässlorna. Jag anslöt till Per vid ett hopphinder och vi kom ut på en grusväg. Per gled ifrån mig lite och Anders gled närmare mig vid gruslöpningen, detta är ju bara för att de är starkare löpare än mig. Vi kom ner till en korsning och där stod en massa publik som hejade fram oss löpare, vi skulle hoppa över några höbalar, Per har ju varit hinderlöpare och jag tänkte att det inte skulle bli några problem för varken mig eller Per, möjligtvis för Anders, men tänk vad fel jag hade. Anders flög rätt lätt över höbalarna också som var uppbyggda i ett trappsteg (3 steg). Vi kom sedan in på en smal stig, vi var alla samlade och snart kom vi till flera bäck-passeringar där jag blev omsprungen av Anders när jag fick mig ett bad. Strax var vi samlade igen när vi kom till en riktigt blöt och fin mosse. Vi alla gick i mossen men bäst gick det för Anders så han var snabbast upp ur vattnet med mig i hälarna, Per fick dessvärre problem och hamnade efter. Jag förstod att det var en god chans att försöka göra ett ryck och dra ifrån Per, jag gick om Anders på den flacka löpningen till viadukten och försökte öka tempot. Dock så gick det inte så bra utan jag sneglade bakåt och såg att Per var på väg att ansluta igen, dryga 2km från mål. Anders hade dock bra med krafter kvar så han gled ifrån på löpningen och jag hade en liten lucka fram när vi kom in på terränglöpningen. Jag kom sakta ikapp honom och innan vi kom in i en liten myrlöpning så var jag strax bakom Anders. Myrlöpningen var exakt den sträckan jag hade som hare, så jag visste vart det gick springa… trodde jag. Tydligen hade det blivit så upptrampad sen kalvruset att det var fler ”slukhål” så jag trampade rätt ner i ett och landade på magen i leran, blixtsnabbt reste jag mig upp och körde på igen. Jag tappade dock ryggen på Anders och Per fick ryggen på mig men det var bara att kämpa. Vi kom ut till grillplatsen och svängde vänster mot sjön, vi gick ner i en upptrampad myr och en chansning från min sida att undvika där alla ”kalvar” hade sprungit fick mig att ta eget vägval, dock så gled Per förbi mig där, dåligt val. Jag fick dock ryggen på Per igen och sen kom vi in mot brandstationen. Som jag tidigare nämnt och visste om innan var att både Per och Anders är starkare löpare än mig. Inne vid brandstationen var det bara löpning i stort sett och ingen jobbig terräng, Per gled ifrån och jag var nere på en sur 4:e plats. Klarade alla hinder utan problem, hoppade i stort sätt över hela vattentunnan genom att ta avstamp från kanten man gick upp på och landade precis vid andra sidan så det var bara att kliva över kanten. Sista myren satte dock totalstopp för mig. Jag fastnade sjukt djupt och benet gick absolut inte få upp, jag rörde mig ingenstans på ca 5 sekunder och frustration började komma. Jag visste att jag hade en löpare bakom mig och blir jag fast i myren i 20 sekunder är det ju kört. En funktionär kom fram och frågade om jag behövde hjälp men jag lyckades på något sätt slita mig upp, för att sedan fastna en kort stund igen. Lyckades dra mig upp med händerna till barmarken och sedan upp för sista containern som var full med sågspån och in på upploppet….. som 4:a.

Så jäkla nära topp 3, besvikelse men även glädje. Jag kom en placering bättre än förra året då jag var 5:a, men när jag var SÅ nära Per och Anders så är det sjukt surt. Hade det varit terränglöpning ända till mål hade jag haft goda chanser att komma ikapp de båda. Men nu var det ju inte så och kommer förmodligen aldrig vara så på tjurruset heller. Glädje fanns det dock ändå. Det visade sig att Falu-löparen som ramlade var ingen annan än Fredrik Eden som var vår nyrekryt i laget. Laget kom på en enkel 1:a plats då vi tog placeringarna: 1, 2, 4, 5 och 20. Eftersom Per är götist fast tävlade för karlstad, så kan man säga att göta dominerade tjurruset med placeringarna 1, 2, 3 och 4, kul när det går bra för hemmaklubben.

André plockade hem segern rätt enkelt och det förtjänade han. Den formen han visat på sistone är grym och den var inte sämre idag. Stort grattis André!

Anders överraskade mig väldigt, fast med tanke på att det var så många transportsträckor och så pass "okej-löpvänligt" så är han så stark att han ska ligga med uppe i toppen. Jag hade gärna velat haft lite mer knixigt och brötigt ute i skogen.

Per ska jag inte klaga på, han är en duktig och rutinerad löpare, men jag överskattade honom rätt rejält innan loppet. Jag trodde han skulle matcha André om segern, men han var ju faktiskt vid mig och sprang vilket chockade mig rejält. Visst, han är motionär nu och elitsatsar inte, men jag trodde han skulle vara lite bättre ändå. Men han är rätt grym löpare fortfarande.

Summering:

Ja, det blev ingen topp 3 placering tyvärr, lite sur över det men jag är helt enkelt inte riktigt där än, för att nå dit måste jag bli snabbare på löpningen då jag tappar på lättlöpta sträckor. Årets bana var riktigt bra och tuff, men som delvis orienterare har jag väl mina fördelar i skogen och tyckte därför inte att banan var tillräckligt tuff. Jag och André joggade mycket ute i skogen tillsammans och jag sökte mig till de brötigaste områdena, just i dessa partier fungerar jag som bäst i förhållande till löparna. Så hade banan varit lite mer skog och brötigt sista kilometern hade jag definitivt haft bättre förutsättning, bara att komma igen nästa år.

Jag pendlade mellan 2:a, 3:e och 4:e plats med Anders Eriksson och Per Alsterdal (f.d Jacobsen) båda Götister, jag vet att båda är bättre löpare än mig, så när båda låg en bit fram i slutskedet kändes det tufft att komma topp 3.

Slutade på en sur 4:e plats, men jag är väl rätt nöjd ändå, det är fortfarande en placering bättre än förra året men ändå inte riktigt där jag vill vara. Nu taggas det inför Tjurruset i Stockholm om 3 veckor.