Imorgon är det dags för Lidingöloppet! Förra året var första gången jag deltog i detta loppet. Jag springer i min klass (P19) som är 10km, nästa år får jag dock inte vara med där längre utan då kommer jag gå upp i 15km (M22), fast jag tror nästan att jag kommer hoppa upp till 30km klassen då, men det återstår att se nästa år.

 

Inför årets lopp så har jag inga speciella förväntningar just placeringsmässigt, Sverige har många duktiga unga löpare på 10km och jag är väl en av dom, men ändå inte tillräckligt bra för att vara med om de främsta placeringarna. En topp 5 skulle jag vara riktigt nöjd med, trots att det målet är svårt så har jag ju mina dagar och kan springa riktigt bra och snabbt. En 34.18 tid på vanligt 10km lopp som jag gjorde på stadsloppet räcker långt, så jag vill gärna pricka en sån dag.

 

Förra året kom jag 12:a på tiden 36:08. Denna gången slog Marcus Ruus mig med 22 sekunder, vilket gav en 6:e placering. Så det var riktigt tajt där, hade jag sprungit 23 sekunder snabbare så hade jag gått om 6 personer.

 

Främsta målet är att slå min tid från förra året, men jag vill som vanligt spänna bågen och det vore riktigt kul om jag kunde gå under en 35-tid. Så det får bli andra målet.

 

Om en timme går bussen till Lidingö, så jag ska göra mig redo och fylla på med vätska och ladda med mat! Jag åker och bor med Sisu-Forshaga, vi ska bo på Lovik, ett riktigt trevligt ställe!

 

 

Fick till ett kanonlopp faktiskt, riktigt nöjd med prestationen, men räckte det till målet?

 

Jag gick upp runt 05:58 men första alarmet gick 05:45, då kollade jag som vanligt lite på mobilen tills jag gick upp. Drog på mig kläder och gick mot frukosten som började serveras runt 06:00.

Älskar verkligen hotell-frukost men med tanke på att tävlingen startade 09:00, alltså mindre än 3h till start så kunde jag inte trycka i mig så mycket mat som jag ville.... som vanligt :/

 

Efter frukosten börjar uppladdningen, jag var relativt pigg då jag la mig tidigare än vanligt, men jag är verkligen inte super morgonmänniska. Bussen skulle gå 08:00 så jag packade mina grejer, fixade i ordning mig och begav mig sedan till Andrés rum där vi chillade lite och fixade med nummerlappar osv, chippet som skulle sitta på skon lät jag sitta kvar på nummerlappen som jag redan satt på mig eftersom jag ändå skulle byta skor innan starten.

Klockan närmade sig sakta men säkert 08:00 och vi gick till bussen.

Vi bodde som sagt på Lovik som låg ca 10 minuters bussresa från Lidingö Vallen där vi skulle gå av.

 

Vi kom fram till vallen runt 08:15, jag gick av bussen och begav mig direkt mot starten som låg en bit ifrån vallen, började jogga dit så jag skulle få min 45-minuters uppvärmning som vanligt. 1 km senare på plats vid Grönsta där starten gick så dumpade jag mina terrängskor, kollade snabbt om jag såg Marcus Ruus i närheten och fortsatte sedan uppvärmningen. Jag joggade början av banan och passerade en mellantids-station i grönsta backen. Det började pipa, ingenting jag direkt tänkte på första gången jag passerade, jag fortsatte jogga backen uppåt och stötte på Gunnar Michold, pratade lite med honom och tänkte se om jag kunde stöta på Frida längs spåret så jag joggade vidare. Ville som vanligt ha mina 5-6km uppvärmning så jag joggade 3.3km bort för att sedan vända och springa tillbaka, stötte dock aldrig på Frida. Jag kom tillbaka till mellantids-stationen och reagerade på att det pep igen. Denna gången funderade jag på det lite och kom genast på att jag fortfarande hade chippet kvar på nummerlappen och tänkte illa om tiden gick nu.Gjort är gjort, fanns inget jag kunde göra åt saken så jag hoppades att inget speciellt hände. Kom till Grönsta igen och stötte på Marcus när jag skulle byta skor, vi bytte några ord och sedan stack iväg till starten.

 

Dagens klädsel var kortbyxor, linne och mina terrängskor med gummidobbar. Vädret var skönt löparväder, förutsatt att man blivit varm och kommit igång. Temperaturen låg på ca 7 grader, det var molnigt och lite vindpustar.

 

När starten gick var det rusning som vanligt. Redan efter första gräsytan som vi startar på så stöter vi på Grönsta backen. Jag tog den i en kontrollerad fart medan jag sakta tassade förbi flera dödsflåsande killar.

Idioti var första tanken. Jo visst, man vill ha bra position på en sån här stor tävling. Men 500m in på ett 10km lopp ska man inte vara riktigt så trötta om man vill göra ett bra lopp. 10km-Lidingöloppet avgörs verkligen inte på den första kilometern som är uppför. Dessa killar sprang jag ifrån sedan rätt enkelt när vi kom in på de lite mer lättlöpta partierna. Jag låg precis vid Marcus som slog mig förra året, tidigare i år så slog jag honom på Karlstad stadslopp med 8 sekunder, så självklart var jag sugen att slå honom denna gången. Vi låg på bra fart och plockade sakta men säkert fler och fler personer. Vid ca 3km så saktade Marcus ner lite och jag kom upp jämsides med honom och såg att han höll händerna i sidan av magen, tydligen hade han gel som han krånglade med och sinkade honom, så jag fick gå upp och dra, dock så varade det inte så länge innan Marcus och en annan löpare från Högby gick upp och förbi mig. Jag försökte klistra mig fast i ryggen men vi sprang alltför ojämnt. Jag var stark uppför och sprang långsammare nerför men lite snabbare på platten, så jag det var besvärligt att hänga rygg och till slut fick jag släppa en lucka på ca 5 meter fram till Marcus när det var mycket branta nedförslöpningar. Den luckan höll vi faktiskt i stort sätt hela vägen in i mål.
 Vi var riktigt jämna och plocka båda två ett par placeringar i Abborrbacken och i Karins backe, jag lyckades även plocka två placeringar sista 2km men blev spurtslagen av en jag sprang ikapp sista kilometern.

 

Marcus gick i mål 4 sekunder före mig och sen gick en annan löpare i mål sekunder före mig, lite surt att jag är så nära Marcus men ändå inte tillräckligt för att slå honom. Jag är dock väldigt nöjd med tiden som blev 34:49 vilket är 1 minut och 19 sekunder bättre än förra året. Årets konkurrens var betydligt bättre än förra årets.

Förra året hade min tid räckt till en 3:e plats i P19 (93:or och 94:or). I år räckte det tyvärr "bara" till en 9:e plats i samma klass, P19 (94:or och 95:or). Men jag är nöjd. Jag kom topp 10, jag slog min tid förra året och jag gick under 35 minuter på den kuperade 10km banan.

 

Skönt att få till mitt näst bästa 10km-lopp just på en sån här stor tävling, jag vet dock att det finns mer att ge, gäller bara pricka rätt dag. Nästa år blir det antagligen 15km eller 30km, jag tror det lutar åt 30km, men jag får se hur nästa års planering ser ut innan jag bestämmer mig.

 

 

 

 Sen bjuder jag på lite bilder när jag och André spenderade resten av dagen i Stockholm och på en jäkligt efterlängtad asiatisk buffé ;)

 

 

 

Inför loppet:

 

Ja, imorgon är det då dags för tjurruset i Karlstad och jag är sjukt taggad! Har varit sugen på att springa hela veckan, så förhoppningsvis är jag inte övertaggad, haha.

 

Såhär dagen innan kommer nervositeten och stressen, även lite panik när man under förmiddagen får ett meddelande av vår lagkamrat Linnea Martinsson, dam-segraren av förra årets tjurrus, att hon skadat sig. Hon hade dock en backup-plan så det löste sig genom att vi fick en ny lagkamrat. Vårt nya tillskott blev Fredrik Eden, en riktigt duktig orienterare också. Laget känns starkt, men det är ju bara en bonus eftersom det är den individuella prestationen som verkligen gäller. Förra året kom jag 5:a i mål och jag spänner bågen inför morgondagen och säger topp 3 är mitt mål. Blir nöjd med topp 5 också, men jag vill ha en större utmaning.

 

Klubbkamraten André Rangelind kommer förmodligen vara före mig och Per Alsterdal (f.d Jacobsen) tror jag också kommer vara före mig, så då måste jag vara näste man att passera mållinjen för att komma topp 3. Det är ett tufft mål eftersom det är många duktiga kandidater som kan överraska och prestera bättre än mig.

Vi har exempelvis klubbkamraten Anders Eriksson som är bättre än mig, men det är på löpbart underlag. Tjurruset går i snårskog, bland grenar och lera, i såna partier har André haft svårt att hänga med mig när vi kört distans i skogen lite här och där. Ju jävligare det är i skogen, desto mer passar det mig som är liten och smidig.

Även Marcus Ruus, Cimmie Wignell, Henric Brohede och vår nya lagkamrat som jag nämnde ovan, Fredrik Eden, skulle kunna överraska och slå mig. Det räcker med att få en dålig dag och så rasar placeringarna snabbt. Förra tävlingen, Terräng-DM (se inlägg), gick ju skitdåligt då jag fick håll. Jag vill verkligen inte ha en sån dag i år utan nu jäklar ska allt flyta på.

 

Hur känns då formen? Jodå, den är väl helt okej. Alla terränglöpningar jag kört med André har flytit på bra och sen orienteringen igår gick väldigt bra i skogspartierna. Halvmaratonet jag körde för två veckor sedan visade på att jag är i sjukt bra form också. Jag hoppas verkligen att morgondagen blir suveränt och jag är toppladdad!

 

Edit: Imorgon får jag känna på terrängen lite innan tjurruset då jag, André och Henrik Ohlsson ska agera förlöpare åt ungdomarna i kalvruset :)

 

 

Efter loppet:

 

Uppvärmningen inför tjurruset blev lite annorlunda för min del i år. Jag var nämligen hare för kalvruset, jag valde en taktisk 2:a sträcka eftersom 1:a sträckan kan bli jäkligt jobbig eftersom alla ungdomar brukar springa på allt de kan i början, André tog på sig den uppgiften igår. När löparna kom till mig ca 800m utefter banan så var de rätt trötta så det var inget tufft tempo. Sen i skogen såg jag att en kille gick om två trötta löpare, detta tror jag var ingen annan än Linus Brunzell som jag visste skulle springa snabbt, han körde på bra i skogen och jag fick öka tempot. Lite kul att anpassa sig sådär för att ligga ca 10 meter före. Jag bytte sedan med Henrik Ohlsson som agerade hare sista biten. Räckte uppvärmningen där? Nej, verkligen inte. Vi joggade sedan till starten och iväg lite till därefter, det är viktigt att få igång kroppen ordentligt för min del.

 

Både jag och Anders kände att det var något som inte kändes helt rätt med benen, det var segt på något sätt, vet inte riktigt vad det var men det var bara segt att springa. Ingenting jag var jätteoroad för eftersom allt brukar släppa direkt när jag går in i tävlingsbubblan och kopplar bort allting och bara fokuserar på mitt. Jag fick stå längst fram vid starten som vanligt då jag var med i elit-klassen (< 35 min på 10km) och kunde snegla åt sidorna och bakåt för att kolla vilka som var med i spets. Jag såg alla mina möjliga konkurrenter som jag skrev om innan loppet. Många starka löpare och jag kör för topp 3 så det fanns ingen anledning att fega i början utan full fart från start om det är rimligt tempo.

 

Starten gick och redan efter första asfaltsrakan och in på grusvägen så kändes det som att vi hade fått en liten lucka ner till nästa löpare, vi var en liten klunga på 6 löpare där 4 stycken var götister. Vi öppnade väldigt tufft för min del, kanske inte för André som låg i täten och styrde tempot. Men när jag kollade snittiden ute på fältet var tiden 3:13, vilket är tufft tempo för mig, det var väl kanske därför som vi hade en så stor lucka till nästa löpare. Efter ca 2-3km så tappade en löpare och vi var nu 5 löpare varav 4 var götister, luckan till övriga hade växt ännu mer tror jag.  Den enda konkurrenten som jag var rädd för att förlora 3:e platsen till var Anders som öppnade riktigt stark och körde med André. Jag hade ju räknat med André och Per framför mig och de var framför mig. Sen var det den okända löparen där det stod ”Konfirmation Sälen” på ryggen, han sprang på riktigt bra. Efter ungefär halva loppet, efter skjutbanan, så ramlade Falu-löparen och jag och Per gick förbi honom. Han tappade direkt och vi fick en lucka till honom. Jag klistrade mig fast i Pers rygg och vi fick strax syn på Anders som såg sliten ut. Vi närmade oss Anders som hade släppt André efter någon kilometer och vi kom till ett kryphinder innan kohagen. Anders blev omsprungen av Per och jag hade en liten bit fram till Anders, varje gång vi passerade diket så tappade Anders flytet i steget och behövde accelerera igen, jag kom närmare och närmare honom för varje dikes passering som vi gjorde. När vi passerade sista diket så var jag jämsides med honom och trängde mig lite tufft före honom förbi en stock och sen in i brännässlorna. Jag anslöt till Per vid ett hopphinder och vi kom ut på en grusväg. Per gled ifrån mig lite och Anders gled närmare mig vid gruslöpningen, detta är ju bara för att de är starkare löpare än mig. Vi kom ner till en korsning och där stod en massa publik som hejade fram oss löpare, vi skulle hoppa över några höbalar, Per har ju varit hinderlöpare och jag tänkte att det inte skulle bli några problem för varken mig eller Per, möjligtvis för Anders, men tänk vad fel jag hade. Anders flög rätt lätt över höbalarna också som var uppbyggda i ett trappsteg (3 steg). Vi kom sedan in på en smal stig, vi var alla samlade och snart kom vi till flera bäck-passeringar där jag blev omsprungen av Anders när jag fick mig ett bad. Strax var vi samlade igen när vi kom till en riktigt blöt och fin mosse. Vi alla gick i mossen men bäst gick det för Anders så han var snabbast upp ur vattnet med mig i hälarna, Per fick dessvärre problem och hamnade efter. Jag förstod att det var en god chans att försöka göra ett ryck och dra ifrån Per, jag gick om Anders på den flacka löpningen till viadukten och försökte öka tempot. Dock så gick det inte så bra utan jag sneglade bakåt och såg att Per var på väg att ansluta igen, dryga 2km från mål. Anders hade dock bra med krafter kvar så han gled ifrån på löpningen och jag hade en liten lucka fram när vi kom in på terränglöpningen. Jag kom sakta ikapp honom och innan vi kom in i en liten myrlöpning så var jag strax bakom Anders. Myrlöpningen var exakt den sträckan jag hade som hare, så jag visste vart det gick springa… trodde jag. Tydligen hade det blivit så upptrampad sen kalvruset att det var fler ”slukhål” så jag trampade rätt ner i ett och landade på magen i leran, blixtsnabbt reste jag mig upp och körde på igen. Jag tappade dock ryggen på Anders och Per fick ryggen på mig men det var bara att kämpa. Vi kom ut till grillplatsen och svängde vänster mot sjön, vi gick ner i en upptrampad myr och en chansning från min sida att undvika där alla ”kalvar” hade sprungit fick mig att ta eget vägval, dock så gled Per förbi mig där, dåligt val. Jag fick dock ryggen på Per igen och sen kom vi in mot brandstationen. Som jag tidigare nämnt och visste om innan var att både Per och Anders är starkare löpare än mig. Inne vid brandstationen var det bara löpning i stort sett och ingen jobbig terräng, Per gled ifrån och jag var nere på en sur 4:e plats. Klarade alla hinder utan problem, hoppade i stort sätt över hela vattentunnan genom att ta avstamp från kanten man gick upp på och landade precis vid andra sidan så det var bara att kliva över kanten. Sista myren satte dock totalstopp för mig. Jag fastnade sjukt djupt och benet gick absolut inte få upp, jag rörde mig ingenstans på ca 5 sekunder och frustration började komma. Jag visste att jag hade en löpare bakom mig och blir jag fast i myren i 20 sekunder är det ju kört. En funktionär kom fram och frågade om jag behövde hjälp men jag lyckades på något sätt slita mig upp, för att sedan fastna en kort stund igen. Lyckades dra mig upp med händerna till barmarken och sedan upp för sista containern som var full med sågspån och in på upploppet….. som 4:a.

 

Så jäkla nära topp 3, besvikelse men även glädje. Jag kom en placering bättre än förra året då jag var 5:a, men när jag var SÅ nära Per och Anders så är det sjukt surt. Hade det varit terränglöpning ända till mål hade jag haft goda chanser att komma ikapp de båda. Men nu var det ju inte så och kommer förmodligen aldrig vara så på tjurruset heller. Glädje fanns det dock ändå. Det visade sig att Falu-löparen som ramlade var ingen annan än Fredrik Eden som var vår nyrekryt i laget. Laget kom på en enkel 1:a plats då vi tog placeringarna: 1, 2, 4, 5 och 20. Eftersom Per är götist fast tävlade för karlstad, så kan man säga att göta dominerade tjurruset med placeringarna 1, 2, 3 och 4, kul när det går bra för hemmaklubben.

André plockade hem segern rätt enkelt och det förtjänade han. Den formen han visat på sistone är grym och den var inte sämre idag. Stort grattis André!

Anders överraskade mig väldigt, fast med tanke på att det var så många transportsträckor och så pass "okej-löpvänligt" så är han så stark att han ska ligga med uppe i toppen. Jag hade gärna velat haft lite mer knixigt och brötigt ute i skogen.

Per ska jag inte klaga på, han är en duktig och rutinerad löpare, men jag överskattade honom rätt rejält innan loppet. Jag trodde han skulle matcha André om segern, men han var ju faktiskt vid mig och sprang vilket chockade mig rejält. Visst, han är motionär nu och elitsatsar inte, men jag trodde han skulle vara lite bättre ändå. Men han är rätt grym löpare fortfarande.

 

Summering:

 

Ja, det blev ingen topp 3 placering tyvärr, lite sur över det men jag är helt enkelt inte riktigt där än, för att nå dit måste jag bli snabbare på löpningen då jag tappar på lättlöpta sträckor. Årets bana var riktigt bra och tuff, men som delvis orienterare har jag väl mina fördelar i skogen och tyckte därför inte att banan var tillräckligt tuff. Jag och André joggade mycket ute i skogen tillsammans och jag sökte mig till de brötigaste områdena, just i dessa partier fungerar jag som bäst i förhållande till löparna. Så hade banan varit lite mer skog och brötigt sista kilometern hade jag definitivt haft bättre förutsättning, bara att komma igen nästa år.

 

Jag pendlade mellan 2:a, 3:e och 4:e plats med Anders Eriksson och Per Alsterdal (f.d Jacobsen) båda Götister, jag vet att båda är bättre löpare än mig, så när båda låg en bit fram i slutskedet kändes det tufft att komma topp 3.

 

Slutade på en sur 4:e plats, men jag är väl rätt nöjd ändå, det är fortfarande en placering bättre än förra året men ändå inte riktigt där jag vill vara. Nu taggas det inför Tjurruset i Stockholm om 3 veckor.

 

 

RESULTAT:

 

LAGRESULTAT:

ja, vi hade vunnit enkelt men tiderna kan variera då några kanske sprungit fel.

 

ARTIKEL: LöpningForAlla.se

 

BILDSPEL: LöpningForAlla.se (Foto: Mikael Grip)

 

Japp, igår var det långa terräng-DM på före detta hemmaplanen i Kil, nämligen (Fryksta) höjda.

Jag sprang 12km, varje varv bestod av en 2km runda, så enkel matematik, det blev 6 varv.

 

Väl på plats så såg man bekanta ansikten, men inte många konkurrenter som kunde vara med och utmana om medaljerna. André var given och sedan L-O och Anders om de hade dykt upp. L-O kom till höjda fast endast för att kolla på, då det inte stämde med arbetstiderna så han missade starten och Anders dök aldrig upp. André var den enda givna framför mig och bakom mig hade jag ett gäng som alltid kan överraska och slå mig, men vanligtvis är jag strået vassare.

 

När väl starten gick igång ville jag ligga i framkant och tryckte på lite i början bara för att få en bra position utan att behöva ligga mitt i smeten och anpassa löpsteget, just på höjda kan det vara skönt att ligga själv och anpassa sig efter rötter och alla kurvor osv. Första varvet gick bra och kontrollerat, andra varvet saktade jag ner lite för att inte helt spränga mig, Tore och Mikael gick om mig då, fast dom sprang endast 8km så det är alltid lurigt om man ska haka på eller inte. Jag valde att köra mitt eget race och så blev det, lät dom glida ifrån lite men jag höll fortfarande samma jämna tempo.

 

Samma kontrollerade tempo första 6km, sen kom jag in i min så kallade riskzon nivå 1, när vätska skvalpar runt i magen eller att det liksom "trycker" i magen. Hur som helst så fortsatte jag i samma tempo och en stark Roland kom ikapp mig på detta varvet, men efter ytterligare ett varv, dvs 8km passeringen, så gick det över till nivå 2, som är hållet. Att springa med håll är aldrig någon höjdare, speciellt inte på en bana som är kuperad. Varje gång det går nerför så krampar det till ordentligt i magen. Direkt när det kraftiga hållet slog till och gick in på nivå 3, spy-gränsen, så fick jag sänka tempot rätt rejält och köra ett återhämtnings-varv för att förhoppningsvis kunna öka sista varvet. Roland gick enkelt förbi och jag fick släppa en lucka direkt. Jag brydde mig inte så mycket om honom just då, eftersom jag var helt fokuserad på att slåss med magen och att inte spy. Mår så jäkla dåligt när jag har sån känsla när man springer och är i tävlingssammanhang.

Vid 5 varv passerade och vi gick ut på sista varvet hade Roland en lucka på ca 40-50m. Spy-känslan låg fortfarande kvar och jag kunde inte öka trots att jag hade hur mycket krafter kvar som helst.

 

Drygt 1km kvar tittade jag bak för jag ville gärna inte bli utan medalj på DM när jag vet att jag är så mycket bättre. Japp, där bak hade jag två löpare... Anders Frykblom och Kristian Magnusson, båda tävlande för Set Sail IF, låg en kort bit där bakom och jag skulle strax gå in i sista backen. Min enda tanke var ju att jag inte ville spy, men i skallen finns även den där vinnarskallen.. gå härifrån utan att komma topp 3 vore rent ut sagt, förjävligt!

Jag sneglade bak på Anders innan jag bestämde mig. Antagligen kommer jag 3:a eller så spyr jag och går i mål. Sagt och gjort, jag hade mycket krafter kvar eftersom jag inte kunnat gå ut så hårt. Tryckte på ordentligt i backen och Roland som hade sprungit ifrån mig var ca 30m framför när det nu återstod ca 600m. Mitt tempo var uppe i stort sätt maxfart och Anders berättade att jag hade försvunnit direkt. När ca 150m återstod var jag ikapp Roland och upploppet återstod. Jag hade alltså plockat 30m på honom på 450m. Tyvärr hade han krafter kvar och han tryckte på en spurt så mitt tempo räckte inte till. Jag kom på en sur 3:e plats som ändå är helt okej, jag kom ju ändå topp 3.

Vid nedjoggen så var jag återigen nära på att spy, viva la vida! Blir så jäkla frustrerad och sur... kan inte ens lunka fram utan att det ska vara besvärligt.

 

Lite missnöjd är jag dock ändå när jag vet att jag kan bättre och att jag hade så sjukt mycket krafter kvar. Pricken över i var dock att jag inte ens fick någon DM-medalj eftersom dom hade glömt 3:e plats medaljen för seniorklassen ;) menmen, den får jag någon annan gång, haha.

 

Tiden förra året var 44:42 och i år hade jag 44:02, alltså en förbättring med 40 sekunder, helt okej trots att 5:e varvet bara var jogging. Jag som hade tänkt kruta på lite extra de sista 2 varven, men icke sa nicke.

 

Tryckandet i magen släppte inte förrän runt 23:00 på kvällen, så jag vet allvarligt inte vad det var för något.

Tur dock att det hände just idag då jag inte tar DM så superseriöst, förhoppningsvis var detta den enda dåliga tävlingsdagen jag kommer ha i år och nästa tävling, Tjurruset, får ingenting hända. Kommer spy-känslan så springer jag på ändå, går jag över gränsen så, må så vara, men jag ska göra ett bra tjurrus.

 

 

 

 

Inför loppet:

 

Idag är det dags för Volvo Arvika Halvmaraton som till en början var DM-Status på, vilket var lite roligt eftersom halvmara är en lite annorlunda distans att ha ett DM i, men nyligen togs den bort, men för min del kvittar det. Målet med tävlingen idag är att ta sig runt först och främst, jag har haft problem med att springa på asfalt så de senaste 2 veckorna har jag kört all distans i mjuk terräng/grusväg för att inte belasta benen lika hårt, så jag hoppas och tror ändå att benen kommer hålla, så allvarligt har det inte varit men jag är alltid på den säkra sidan.

 

Uppnår jag första målet att ta mig runt, så hoppas jag ju även att slå min tid förra året som var 1:25:30. Mitt bästa halvmaraton gjorde jag månaden därpå, Å-stadsloppet 1:16:40, så jag har alltså ett pers som är ca 9 minuter snabbare än förra årets tid, detta beror på att Volvo Arvika Halvmaraton är sjukt kuperat, men det passar ju mig.

 

Förra årets race går att läsa om här: Volvo Arvika Halvmaraton 2012

 

---

 

Efter loppet: