Första upplagan av Karlstads Maratonstafett gick igår, tävlingens längd var ju självklart ett helt maraton vilket motsvarar 42.2km men eftersom det var en stafett så var den indelad i 18 sträckor och varje sträcka var ca 2.3km.

Jag var där under hela dagen som supporter och deltagande. Jag tävlade för IF Götas lag som vi fixade ihop de sista löparna kvällen innan. Vi såg det som en rolig grej, så vem som helst kunde anmäla sig i IF Götas forum för att delta. Vi blev 13 löpare som delade på de 18 sträckorna. Ni som kan räkna förstår att inte alla kunde springa två sträckor var, så coach André tror jag det var som avgjorde vilka som fick springa två sträckor. Jag var en utav dom.

 

Jag hade fysikprov innan jag begav mig till Tyrstugan, provet började 14:10 och man fick sitta en bra stund om man behövde, lite längre än till 17:00 om man ville. Jag utgick från att jag skulle sitta där ett tag och meddelade på forumet att jag kanske kom lite sent till stafetten eftersom att jag behövde skriva klart provet och sedan transportera mig till tävlingsområdet. Så eftersom att jag förmodligen skulle komma sent så missade jag laguppställningen och det var säkert därför jag fick två sträckor, haha.

Provet gick lite snabbare än beräknat så jag var klar vid 16:30 och försökte få tag i André för att meddela att jag kommer i tid till starten, om han ville korrigera uppställningen. Men han svarade inte, så jag fick ta mig dit ändå.

 

Väl på plats så blev jag chockad över att det var så många där, det var riktigt kul att se att det var ett sånt stort intresse för att springa stafett. Det var kul att jag såg så många som endast var motionärer men ändå ställer upp för laget. Det fanns två klasser, en företagsklass och en tävling/motionsklass. Vi i IF Göta deltog i tävling/motionsklassen och hade svårt att se något lag som skulle slå oss, då vi alla är starka löpare.

Benjamin Ahlbäck sprang första sträckan och skaffade göta en lucka på 15 sekunder när han växlade ut till André som även han vann sin sträcka och utökade ledningen till 1.01 så IF göta hade en betryggande ledning redan vid två sträckor löpta. Dessutom hade vi så många pigga och fräscha löpare som skulle ut och alla kapacitet att springa snabbt, så luckan växte relativt bra efter ytterligare några löpare. När vi gick i mål på sträcka 5, hade vi en ledning på precis 8 minuter. Vilket motsvarar ungefär en hel sträcka före andra laget.

Vi fortsatte successivt att utöka ledningen med nya och fräscha löpare. Det var riktigt kul och underhållande att se alla löpa faktiskt.

 

Det började sakta men säkert närma sig min tur att springa, benen kändes väl helt okej efter Göteborgsvarvet, inte i toppskick, men jag kunde i alla fall ta mig framåt, haha. Sören växlade över till mig och jag gav mig även, början av banan gick lätt nedför längs en väg och där kunde man hålla bra tempo. Sen kom en lite skarpare än 90° kurva och man fick sänka hastigheten och sedan accelerera igen, efter kurvan var man påväg lätt uppför för att sedan ge sig in i "mördarbacken". Jag låg på kontrollerad fart och ville helst undvika mjölksyra då jag skulle springa en till sträcka efteråt. Tog små och lätta kliv uppför backen för att sedan kunna hålla jämn hög fart uppe på platten. Efter lätt löpning uppe på toppen bar det utför och in mot växling, jag växlade sedan tillbaka till Sören som gav sig ut på sträcka 17 av 18. Min tid på detta varvet klockades på 8:07.

Jag hämtade andan, pratade med coach André, joggade lite lätt för att skaka loss benen och sedan tagga till igen. Efter Sören kom tillbaka var det dags igen. In i startfållan, växla, ge sig iväg på den lättlöpta första delen. När jag kom till den skarpa 90°  kurvan så hade jag en löpare framför mig, som gjorde att jag inte kunde ta innerkurvan utan fick gå ut och sänka hastigheten ännu mer, för att sedan accelerera upp i fart igen. Jag klockade mig 10 sekunder snabbare än första varvet precis innan jag gick in i backen, låg kontrollerat i backen och sen när jag kom upp på platten var det bara att ge gärnet. Jag tryckte på så gott jag kunde och fick med mig en ordentlig fart på platten. Kom ner mot stämplingstältet och vid sista lilla backen stod hela laget och väntade. Jag kollade om alla hängde på och det såg ut att va ett långt led, sen höll jag på att springa in i det heldragna ATA-bandet för att jag inte kollade framåt, haha. Tydligen sprang jag lite för fort nedför, så laget hann inte med, nästa gång får jag nog gå i mål, roligare om alla är samlade, fast tack vare min fart nedför klockades vi på tiden 2:25:59 så det var en värdefull sekund jag hann under. Mitt andra varv gick på 7:47, alltså 20 sekunder snabbare än första varvet.

 

 

Den 25 Maj 2013

Innan loppet:

 

 Idag är det dags för Triathlon nere i Trollhättan som avverkas i grupp (man måste hålla ihop på ett spann inom 30s), jag fick förfrågan av en klasskompis om jag ville delta i hans lag, de har Triathlonet som ett projektarbete. Distanserna i etapperna följer:

 

300m Simning

45km Cykling

13km Löpning

 

Jag tycker det är skönt att simningenär så kort, eftersom jag inte är en sådan bra simmare, simma bröstsim kan jag göra snabbt, men crawla är jag sämre på. Och ja, simningen sker inomhus, haha.

Cyklingen kommer nog inte vara några problem alls eftersom jag brukar åka iväg på cykelsemester med föräldrarna och cykla ett antal mil varje dag. Ont i rumpan kommer man garanterat få, eftersom jag är ovan cyklist. Jag cyklade till Kil i torsdags (15km, 37:30) och har rätt ont i rumpan idag, haha.

Löpningen kommer nog kännas rejält seg med tanke på de 45km som avverkas på cykeln innan och bara för att göra det ännu värre, löpningen kommer genomföras på den ”fruktade” Kraftprovet som jag deltagit på ett par gånger. Den banan är riktigt jobbig utan 300m simning + 45km cykel innan.

 

Blogginlägg om just kraftprovet kan du hitta: HÄR

 

Målet är att genomföra loppet, tiden spelar ingen roll då alla har olika kapacitet och är olika tränade. Jag ser fram emot detta som en riktig utmaning och det ska bli väldigt intressant att känna på känslan när man kliver av cykeln och ska igång på löpningen. Jag ska höra med de andra om jag kan springa själv på löpningen, då får vi dock en tilläggstid på 1h men vi är med på tävlingen utom tävlan, så vi slapp betala anmälningsavgiften på 4500kr, så tiden spelar egentligen ingen roll, eftersom sluttiden vi får är det bara att dra av en timme om de ska skriva in i sin rapport. Cykeln ska bli kul att se hur vi alla klarar av, jag vet att jag även är en hyfsat stark cyklist då jag aldrig ger mig i backarna och har riktigt bra återhämtning när man bara rullar på.

 

Som sagt, jag ser fram emot detta och hoppas allt går väl och blir en rolig grej att ha genomfört.

 

Tack och hej, leverpastej.

Nu ska jag iväg och göra min grej.

---

Efter loppet:

Vi anlände till Trollhättan med god marginal och kunde koppla av, höra oss runt med funktionärerna angående våra frågor. Väl på startområdet så fanns det olika växlingsfållor, vi hade nummer 80, där i fållan stod det dryck, bananer och en påse med lite allt möjligt som bars och choklad. Första starten gick 10:00 och vi fick reda på att vi hade våran start 11:15, så vi gick in i simhallen och kollade hur starten gick till, hur man simmade när det var två lag på samma bana och vart man klev upp ur bassängen. Eftersom simningen var inomhus så fick man gå utomhus och sedan springa till växlingsplatsen barfota när underlaget var asfalt. Vi gick sedan in i sporthallen och kopplade av. När klockan närmade sig showtime så gjorde vi oss i ordning och begav oss till simhallen.

Starten gick och vi kom iväg, men tyvärr så fick en lagmedlem kramp och fick passa simningen, men det gjorde inget egentligen, eftersom vi redan var med utan tävlan. Simningen gick bra och vi var med relativt bra i förhållande till motståndarna. Vi skyndade oss ut ur hallen till växlingsfållan.

 

 

Väl vid växlingen satte vi på oss tröjor, fixade cykelgrejer, väska (jag hade en påse med lite allt möjligt, pump, banan, kamera, karta, vätska och choklad) och sedan gav vi oss iväg på cykelturen. Tiden stod nu på 11 minuter när vi var redo för cyklingen. De första 20km på cykeln är ju i stort sätt bara transport och sedan gäller det att orka sista biten. Jag tror nästan vi öppnade lite hårt så vi orkade inte riktigt hålla farten mot slutet. Vi stötte även på massa problem längs vägen så som kedjor som hoppade, pisspauser och den självklara fienden, mjölksyra.

Det var en fin sträcka att cykla med många uppförsbackar vilket passade mig, eftersom jag fungerar som en maskin nästan, bara matar på, haha. Som vanligt känns början superlätt och slutet sjukt segt och långt. Vi blev omkörda av flera lag, men vi hade ju ändå inga mål att gå på seger, utan bara ta oss runt. På PM rekommenderades cyklar med bredare däck än racingcyklar. Men väl på plats så var det många som hade racers. Alla dessa var imponerade av oss som hade helt vanliga cyklar, så ja, man är ju inte bättre än sitt material ;) När vi väl hade kommit i mål och klev av cykeln så kändes benen som bly, men efter lite lätt jogging så släppte det relativt snabbt ändå. Jag trodde det skulle bli mycket, mycket jobbigare. Skön känsla.

 

Vi sprang ut på banan med mig i spets och de andra hakade på så gott det gick. Vid ungefär 1km så stötte vi dock på problem igen, Denna gången var det en annan lagmedlem som fick kramp och hade problem med att jogga lätt. Så det slutade med att vi fick gå. Eller ja, inte jag, för jag valde att springa hela tiden och alltid hålla igång ändå, det betydde att jag joggade runt i en ring eller fram och tillbaka.

Löpning är ju självklart min starka gren, och det kände jag ju direkt när vi sprang. Lite synd att de andra inte orkade i löpningen, men alla kämpade sig tappert runt trots kramp, seghet och utmattning.

Vi var ute lite mindre än 4h, vilket är en helt okej tid för att vara debuten, men jag fick pusha på dem på slutet så vi skulle klara under 4h :)

 

Det var riktigt kul faktiskt, även om det är en rejäl utmaning, skulle definitivt kunna prova på igen, bara simningen är kort, haha.

Nu mår faktiskt benen rätt bra, bara kroppen som är lite sliten efter att hållt på i 4 timmar.

Kommer definitivt somna gott :)

 

Bra jobbat, Jonatan Henriksson, Victor Bergh, Sinisa Dragic, Felix Wingqvist och våran supporter, Linus Spjuth!

 

I helgen var det Göteborgsvarvet som mäter 21.1km inne i Göteborg.

Banan är väldigt väderberoende och mycket vind kan göra enorma skiftningar i tiderna.

Men i årets Göteborgsvarv var inte vinden det stora problemet, utan det var värmen som gjorde att många fick avbryta loppet p.g.a vätskebrist eller att de helt enkelt inte orkade med värmen.

 

Det var 45 015 löpare som tog sig i mål och ca 1 900 bröt varav 700 bröt innan de första 10km.

För min del så visste jag att loppet skulle bli väldigt tufft och att jag skulle få problem med värmen eftersom jag alltid har varit känslig mot värme, speciellt på löptävlingar. Som mamma påpekade ett x antal gånger så klippte jag mig aldrig, eftersom jag trivs med lite längre hår även om det är jobbigt för löpningen. Blir väl att klippa sig snart antar jag. Det var dock inget att haka upp sig på, utan gjort är gjort, tävlingen blir av i varje fall.

 

Min upplevelse av arrangemanget var.. intressant, haha. Det började med att när vi väl kom in i Göteborg så åkte vi lite fel, så vi fick lite fördröjd ankomsttid. Sen när det var ca 1h och 15 minuter kvar till start så var vi vid tävlingsområdet. Då skulle vi hinna ta ut nummerlappar, byta om, värma upp, byta kläder och skor och jogga till start. Vi hade dock väldigt tur att kön till nummerlapparna flöt på riktigt fint och snabbt, så det dröjde inte länge innan jag och André hade våra nummerlappar. Sen var det ju det där med ombyte också. Den låg borta på stadion för icke-elitlöpare (som jag var, då jag inte kvalat in till elit-ledet). Jag tänkte att jag kunde försöka ta mig in på samma ställe som André, dvs elit-omklädningsrummet som de hade inne i samma byggnad som nummerlapparna befann sig i, och jag lyckades nässla mig in där hos eliterna. Vi hade 1h till start, så tid fanns det.

När vi värmde upp så träffade vi på Per Alsterdal (mest känd som Per Jacobsen, hinderspecialist och var aktiv i landslaget) och sedan stötte vi även på Anders Eriksson, IF Götas Maratonlöpare.

Uppvärmningen kändes väldigt bra och benen mådde helt okej. Väl inne på startområdet letade jag efter Marcus Ruus som  också skulle delta i loppet. Både Marcus och jag ville hamna på ungefär samma tid. Marcus ville i mål under 1:17:00 och jag ville helst ta mig under 1:15:00 och sätta ett fint pers, alltså kunde vi hjälpa varandra bra på vägen. Men jag såg honom ingenstans vid startområdet eftersom det var så mycket folk där. 4 minuter innan starten blev jag inkallad till startfållan och under förberedelserna innan start fick jag syn på Marcus och vi önskade varandra lycka till.

 

Starten gick och jag ville inte gå med strömmen helst och spränga mig direkt vid start utan låg kontrollerat med i en fin klunga i ett högt och bra tempo. Jag såg Marcus och beslutade mig för att lägga mig precis vid honom.

Vid ca 1.5km började jag få en liten lucka på Marcus, inte stor, men ändå något. Vid 3km hade det blivit 3 sekunder ner till honom. Sedan efter 5-6km efter att vi passerat första bron, gick Marcus om mig och gled sakta ifrån. Det var vid 4-5km som jag höll på att få första "bryt-tankarna" men jag kämpade på och trotsade värmen.

Vid 10km hade luckan fram till Ruus vuxit till 14 sekunder. Jag hade fortfarande tankar på att bryta då jag verkligen inte orkade med värmen ett dugg. Höll nästan på att kollapsa totalt en gång då solen stekte i ryggen något enormt.

Vid 14km hade inte Marcus dragit ifrån mycket alls utan vi höll jämn fart, han ledde nu med 15 skunder, då hade jag alltså bara tappat 1 sekund på 4km. Värt att notera är att vid 14km så började stigningen upp på Götaälvbron.

 

Efter bron, alltså vid ungefär 15.2km så ledde Marcus med 16 sekunder, men han verkar stumnat till där så jag plockade in på honom sakta men säkert, sedan passerade jag honom vid ca 16.2km och drog ifrån honom.

Vid 20km hade jag avlägsnat honom med 21 sekunder enligt Trackingsystemet men Marcus hade en riktigt vass avslutning jämfört med mig som bara ville ta mig i mål. Han plockade in 15 sekunder på mig de sista 1.1km och tur för mig att loppet inte var längre.

 

Avgjorde de 21.1km på tiden 1:24:46 och slutade på en 174 plats, 175a om man räknar med André som inte blivit registrerad. André sprang i mål på höga 1:18.

Efter målgång så fick vi vänta på de andra tävlande, så jag och André slog oss ner i en avsvalkande korridor och spelade lite schack på min dator.

 

Om jag bortser från tiden så är jag väl helt OK nöjd med placeringen, även om jag ville in på topp 100.

Jag är bara väldigt glad över att jag tog mig runt utan att behöva bryta. Jag bryter sällan tävlingar, har faktiskt bara brutit en enda tävling och det var DM på tingvalla då jag försökte dubblera genom att första springa ett 3000m lopp och 1.5h därpå springa ett 10km lopp, inte så genomtänkt direkt. Men det är det enda lopp som jag egentligen har brutit. JAG ÄR EN KÄMPE, haha!

 

 

 

 

 Bilder från loppet är det Copyright på, men länk till mina bilder under loppet hittar man

Efternamn: Nilsson

BIB NUMBER: 339

Event name: Goteborgs Varvet 2013

Den 18 April var det Korta terräng-DM i Skåre som mätte en sträcka strax över 4km.

Jag visste redan innan tävlingen att det skulle bli tufft motstånd med många duktiga löpare, dessutom såg jag fram emot att få möta Marcus Ruus igen på löpning. Han hade nyligen slutat skidsäsongen och börjat med löpning igen. Hans enorma framgångar på skidorna i vinter gjorde mig nyfiken till att se hur hans löpform var. Dessutom är inte 4km min distans och han är bättre än mig på kortare sträckor.

 

Väl på plats i Skåre så var det många duktiga löpare där och fler anslöt sig i efterhand. Bland annat Anders Eriksson som sedan tog hem loppet. L-O Gäverth var på plats också, vars form är på väg upp igen.

Det var riktigt många duktiga löpare på plats innan starten och jag visste att det skulle bli tufft att placera sig bra, speciellt med tanke på att jag nyss börjat med hinderteknik och belastat vaderna.

På uppvärmningen granskade vi banan som var en 2km slinga som vi skulle löpa 2 varv på. Det var ett par kluriga kurvor och ett isparti som var lurigt att springa fort på.

 

Starten gick och jag försökte hänga med täten eftersom jag tävlade i seniorklassen så måste man försöka satsa på bra placering, även om man vet att man inte klarar av att ligga där uppe.

Startsträckan bestod av en raka där vi hade motvind, vilket inte kändes någonting alls första varvet. Vi kom in i skogen där vinder avtog direkt och klungan jag låg i drogs ut till ett led, där jag låg sist, med Marcus Ruus, Anders Frykblom och jag sist. Sen efter 1km hoppade Frykblom av så jag hade en lucka fram till Ruus som jag aldrig lyckades ta ikapp. På ispartiet hade jag också problem så luckan växte alltid där.

 

Jag kom i mål 11 sekunder efter Ruus och 1 min och 2 sekunder efter segrande Anders Eriksson.

De dryga 4km avgjordes på 14.23 vilket jag är relativt nöjd med.

 

 

 

För er som inte sett det på Instagram som jag var snabb med att lägga ut, så ska jag och André Rangelind åka till Köpenhamn nästa år och delta i en VM-Start, nämligen VM i Halvmaraton, 21.1km.

 

Länk till deras hemsida: Klicka här

 

För att klargöra så ska vi inte delta i själva VM, utan vi deltar i ett lopp som går i samband med VM. Ungefär 300 VM-löparna är för-seedade och får alltså stå framför oss andra 24.700 löpare. Även om vi inte är med i själva VM så är det fortfarande samma start som VM-löparna, vilket betyder att man kan hänga med och till och med slå folk som är med i VM, vilket vore en rolig merit för framtiden.

 

Tydligen har Sverige inte haft någon deltagare i VM i halvmaraton de senaste 3 åren enligt resultatlistorna, inte den här gången heller, men om jag lyckas prestera under pers 1:16:40 så kommer jag inte sist i VM i alla fall, förutsatt att jag hade varit med. De långsammaste löparna i VM ligger runt 1:26:03 (förra årets långsammaste resultat, en kille från Macau, Kina). Det vore riktigt kul att få en inofficiell tid i VM där man inte är sista på resultatlistan. Förra året hade jag hamnat på en 76:e plats av 86 löpare med mitt pers. André hade hamnat på en 66:e plats på sitt pers 1:11:10. Vem vet, om några år kanske det är vi som får springa för Sverige i VM-sammanhang.

 

 

 

 

Jag har faktiskt inga speciella förväntningar nu, första tävlingen på tävlingssäsongen.

Jag har haft en sjukperiod och magont förra veckan, så det har i stort sätt bara blivit denna veckans träning och jag har känt av att jag inte har något speciellt tryck i steget.

 

Jag hoppas det kommer tillbaka under tävlingen, men som sagt, jag är glad om jag tar mig runt och är nöjd.

Hamnar jag på en stabil 35/36-tid som jag gjorde flera lopp förra året blir jag väldigt nöjd, eftersom detta bara är början på tävlingssäsongen, men efter tisdagens 1000m intervaller känns inte formen så god.

 

Det återstår att se, men jag ska dra dit och prestera mitt bästa och hoppas jag går därifrån nöjd.

 

2011:

18 Anton Nilsson -94 Kils OK 35:53

 

2012:

Blir lite sur om jag inte lyckas prestera under 37:54, men då får jag helt enkelt träna bättre.

Hoppas alla känner igen mig, normalt sett brukar publiken i Örebro alltid heja på mig som "Bra jobbat Kil"

Vila sig i form.... hmm... kanske något jag borde fundera på? Tydligen presterar jag riktigt bra resultat då i alla fall.

Jag hade som sagt inga speciella förväntningar idag, allt kunde ske. En tid från 35 minuter till 40 minuter var jag inställd på eftersom det har varit segt på sistone.

Väl på plats i Örebro kände jag mig stel och var nervös, jag vill aldrig prestera ett dåligt lopp, speciellt inte när jag vet att så många känner till vem jag är. Redan innan start träffade jag flera som jag kände, folk i publiken som kände igen mig (fortfarande som "Kils-killen"). Jag vill inte springa ett jumbolopp och vara besviken. Jag satte stor press på mig själv även om jag bara såg det som ett testlopp, det måste bero på att jag är rätt tävlingsinriktad.

Jag var inte bara fylld med nervositet och stelhet, utan även beslutsångest. Vädret skiftade snabbt i temperatur beroende på om det blåste eller inte, om solen var framme eller inte. Var solen framme och vindstilla så blev det sjukt varmt och vice versa när det var blåsigt och mulet.

Beslutet fattades 15 minuter innan start, det blev linne och kortbyxor.

 

Startskottet gick och vi kom iväg, benen kändes väl lite sisådär, men jag körde på så gott jag kunde. Passerade 1km på 3:30, fin fart för att vara första km som oftast brukar gå snabbt. Jag höll igen lite och fortsatte mata på. Passerade 2km på 6:59, fortfarande 3:30 fart. Höll 3:30 fart vid 3km också.

Sen runt 4km kom vi till en raksträcka där det blåste kraftigt, jag tryckte på lite extra för att få direktrygg på en annan löpare och låg där hack i häl hela raksträckan.

Löparen jag sprang bakom höll dock lite lägre tempo än jag ville, så vid slutet av rakan gick jag om och tryckte på precis innan vi kom in på en ny raksträcka inne på universitetsområdet. Där fick jag energi helt plötsligt och det blev en bra tempoökning. Jag sprang riktigt fort och lyckades passera ca 12 löpare på andra varvet, och de höll ingen dålig fart utan jag hade bara skruvat upp mitt tempo ordentligt. Jag trodde jag skulle gå in i väggen och krokna totalt, men med tanke på att jag gick om så många så fårr man liksom energikick. Jag gick kom i rygg på Cecilia Kleist som var ledare i damklassen. Jag gick om henne och försökte pusha henne lite eftersom vi båda har tidigare stött på varandra under flera tävlingar. Mitt tempo var dock så högt att jag susade förbi de flesta jag sprang om och väl inne på rakan vid universitetet gick jag om ytterligare 3 stycken. En hade krafter kvar och tog rygg på mig och jag som hade gjort en tempoökning redan vid 8km var helt slut i benen men kämpade på de sista 400m (se bild nedan)

 

Hur som helst så hamnade jag på en 16 plats på tiden 35:02!!! vilket betyder personligt rekord med 41 sekunder.

Precis det styrkebeskedet jag behövde. Trots sjukdom och utan tryck i steget tog jag mig nästan under gyllene gränsen 35 minuter. Kommer jag i form igen och fortsätter såhär kan vad som helst hända. Målet i år blir i alla fall att försöka ta mig under 34 minuter, vilket jag anser vara möjligt med min form i nuläget.

 

Jag är supernöjd med loppet även om jag hade velat springa 3 sekunder snabbare och ta mig under 35.

Nu har tävlingssäsongen börjat och jag hoppas att det bara ska gå bättre och bättre.

 

Ironiskt nog var jag nära på att skippa denna tävlingen..

 

 

Tja, eftersom det var ett tag sen jag uppdaterade något annat än veckosummeringar, eftersom jag varit sjuk, så kände jag att jag behövde uppdatera med något och tydligen hade jag glömt skriva in IWR, så där hade jag tur.

 

Icebug Winter Run (IWR) var en tävling i Januari som jag och André bestämt oss för att delta på. Man får ju passa på att ställa upp när de väl arrangerar ett lopp mitt i vintertider, en rolig grej.

 

Den 18 Januari, Fredag, så var det stafett som vi tänkt delta på, men det slutade med att vi struntade i deltagandet, hade dock varit riktigt kul med en stafett, men på Lördag skulle det kanske vara en familjestafett så vi tänkte köra på den istället. Men det var inte stafetten som var prio 1, utan 10km's-loppet som gick 3 timmar före familjestafetten. Bansträckningen var en ca 4,7km slinga som man löpte två varv på. Underlaget var snö och is, vilket man förväntar sig i Januari.

 

När jag anlände till Mariebergsskogen där loppet gick, så var det -15 grader. Riktigt kallt för att köra max, då man lätt kan dra in för mycket kall luft i lungorna. Den kalla temperaturen kändes bara när man stod stilla, så när uppvärmningen drog igång kändes det väldigt bra faktiskt. Jag sprang med skidmask som skyddar ansiktet från den kalla luften, sedan körde jag i mina icebug-joggingskor med dubbar så jag skulle få bra fäste på de hala partierna, b.l.a på isen när man sprang på mariebergsviken.

 

Starten gick och ett ATA-band som spärrade av startlinjen följde med oss en bit på loppet. En del av bandet fastnade runt Andrés hals och fladdrade efter honom i ungefär 500m, kunde inte låta bli att flina då jag fick upp en bild i huvudet när superhjältar springer med en mantel som fladdrar bakom dom. När han tillslut slet av sig bandet så fick jag full fokus igen. Första biten var lättsprunget, men sedan kom vi in i ett lite mer svårsprunget parti med hala kurvor och löst underlag. Efter den svårsprungna biten så sprang vi ut på spångarna i Mariebergsskogen, vilket var väldigt besvärligt eftersom det är två plankor och då blir det en liten springa i mitten. Eftersom det var snö och snön ramlade ner i springan så blev det inget platt underlag, utan foten sattes alltid ner på lutande underlag på spångarna. Efter spångarna gick vi in i ytterligare ett svårsprunget parti med mycket rötter och sedan tillbaka på spångarna igen. Precis innan varvning inne på Mariebergsskogs-området så gick vi ut på isen och sprang, man fick väldigt dåligt fäste och det blev svårt att hålla uppe tempot. Men de förutsättningarna hade ju alla.

 

Vid varvningen hörde jag att jag var 34 sekunder efter ledande André, förföljd av 3an i loppet, Henric Brohede, som var 15 sekunder efter mig. Jag kände ändå att jag hade allt under kontroll och fortsatte mata på.

André gled som vanligt sakta men säkert ifrån mig och jag hade ingen aning om hur det såg ut bakåt, men jag sprang bara på.

Andra varvet finns det inte så mycket att säga om direkt, kändes bra hela varvet runt och isen var lika besvärlig som tidigare.

 

Jag gick i mål som 2a, 1:12 efter segrande André, alltså tappade jag ungefär samma som på första varvet.

Henric tappade dock på mig på andra varvet, då dom 15 sekunderna hade blivit 59 sekunder i mål.

Både jag och André höll jämt tempo hela loppet, då varvtiderna var identiska med varandra, vilket är väldigt positivt. Våran sponsor Lotti, Lugnets Massage , var på plats och hejade på, så det var riktigt kul att jag och André tog en dubbel i den första tävlingen på året.

 

Det blev ingen familjestafett som vi kände på oss, då det var för få deltagare. Så vi joggade ner och sedan var det prisutdelning, jag fick ett par valfria skor från Icebug som jag ska utnyttja om någon vecka, då icebug släpper ett par nya terrängskor.

 

 

 

Söndag den 13e Januari blev det ett besök i Tybblelundshallen, Örebro, för att springa 3000m.

3000m är en distans jag inte är så van med, men vid inomhustävlingar blir det mycket 3000m, vilket är väldigt bra för snabbhet för min del.

Senaste gången jag befann mig i Tybblelundshallen så var det i halvmaraton-sammanhang, så det var en stor skillnad på distans denna gången.

 

Eftersom jag inte har så stor erfarenhet av 3000m och inte är jättefantast i den sträckan så har jag ingen aning om utgångstempo och liknande, utan jag körde bara på mitt race. Då jag tog det som testlopp körde jag bära eller brista i stort sätt och ville ju självklart prestera en bättre tid än vad jag hade gjort i början av december.

Väl på plats värmde vi upp och förberedde oss lite, hejade på de som tävlade och sedan gick bort till startområdet. Jag kom med i heat 1 medan Leif, Lars och Magnus skulle springa heat 2, så jag fick ett skönt stöd från dom från sidan. Man får alltid en kick när någon hejar på och man vill ju verkligen inte göra dom besvikna, utan visa att man fortfarande kämpar. Men främst att man inte gör sig själv besviken.

Hela startfältet låg tillsammans de första 2 varven, sedan gick ettan, Anders Grahl resp. tvåan, Andreas Jansson, ifrån fältet som jag låg i.
Sedan vid varv 3 blev det en liten lucka framåt där jag låg, jag fick välja mellan att ligga kvar där jag låg, bakom en löpare som sprang lite saktare än jag ville, eller att öka farten och täppa till luckan och springa fortare än jag ville.

Eftersom det var testlopp tänkte jag, varför inte? och sedan ökade jag tempot och tog ikapp på klungan framför 150m senare.

 

Jag visste att farten var för hög för mig och väntade bara på att få se 1000m-tiden. Den hamnade på runt 2:56 och jag visste att det var för snabbt för mig för att orka hela vägen, men jag fortsatte kämpa. Hängde med till 2000m-passagen och sedan gick Otto Kingstedt upp och ökade tempot rätt markant och då fick jag släppa direkt. Nu gällde det bara att hänga i de sista 5 varven. Det var riktigt tufft att försöka hålla tempot uppe helt själv men det måste man lära sig också.

 

Jag gick i mål på tiden 9.25,59 vilket betyder nytt personligt rekord och en riktigt nöjd Anton.

Trots den tuffa öppningen blev det pers och jag vet att det finns ytterligare sekunder att hämta. Bara vänta på rätt dag, rätt form och rätt draghjälp.

 

Som jag nämnt tidigare så är 3000m verkligen inte min favoritdistans utan jag håller mig hellre till halvmara om jag måste välja.

Förra Torsdagdagen hade Kils OK testlopp som jag deltog på, har varit sugen på att slå banrekorder som är några år gammalt så denna gången satsade jag hårt från start. Vilket tog ut sin rätt i den tuffa avslutningen av banan.

 

Banan är 6,9km lång och start&mål är på Fryksta Höjden, Höjda, så de första 3km är nedförslöpning och de sista 4km är uppför, så man måste spara sig lite till uppförslöpningen. Ville så gärna försöka slå rekordet eftersom jag vet att formen är bra. Men det var tydligen fel dag att försöka på. Får försöka nästa gång istället och då hoppas jag att det inte är isigt underlag.

 

Jag tog mig runt banan på tiden 24:56. Min snabbaste tid är 24:20 och rekordet på banan är 23:29 och några år gammalt. Jag får helt enkelt vänta på bättre tider.

Hur som helst så är jag nöjd med testloppet, gäller att ha dagsformen på plats också.

 

Senast (2011) fick jag äran att dra på mig Sydvästen för första gången, det var väldigt stor och jag kände mig rätt dum ut i den, men jag kände fortfarande stolthet. Fredrik Nordström var frånvarande år 2011 då jag knep segern före min tränare, Christer Skoog.

Känns alltid lite trist att vinna när man vet att bättre löpare är frånvarande, men en vinst är alltid en vinst.

 

Men denna gången var det andra förutsättningar. Fredrik var närvarande och säkert sugen på att ta tillbaka sin sydväst, vilket jag inte skulle haft något problem med, eftersom den är så sjukt stor för mig, hahah.

Jag ville självklart vinna nu när han var på plats och visa att jag inte är helt chanslös.

Början av loppet är nästan bara nedför och jag gick ut i ett kontrollerat högt tempo, ville försöka knäcka bakomvarande konkurrenter redan från start. Det resulterade i att jag nästan höll på att knäcka mig själv, men jag fortsatte trycka på ändå och till slut fick jag en liten lucka, små luckor på ca 5 meter är sjukt jobbiga att hämta ikapp. Efter en lång löpning på Sveagatan kom vi till en delning, där man antagligen kan springa över gräset på en gångväg eller en liten omväg på bilväg, jag körde över gräset för jag tyckte det såg fint ut, men det var sämre än jag trodde så Fredrik plockade in lite på mig och var strax bakom mig innan vi gick in i en lång backe.

 

Jag brukar vilja hålla nästintill samma tempo uppför - platt - utför så jag tryckte på lite extra uppför för att hålla uppe tempot. Fredrik tappade nog lite tror jag och sedan fick han stanna till för en bil som kom. Så min gräslöpning och bilen jämnade ut sig lite. Jag hade koll på vart Fredrik var sista 2-3km men jag ville ändå springa in på en så bra tid som möjligt, så jag var tvungen att trycka på hela vägen. Spurten var en väldigt isig stig som verkligen inte gick bra att springa på, tur att man inte drog sig i där.

 

Jag tog mig i mål på tiden 29:58 vilket var 38 sekunder snabbare än Fredrik och 48 sekunder snabbare än vad jag hade förra året, då det var bättre underlag.

Det bevisar att mina framgångar fortsätter uppåt i rask takt. Jag är väldigt nöjd med året som gått.

 

 

Svaret har alltid varit, "Jag vet inte" fram tills nu idag.

 

Idag genomförde jag mitt första 1000m lopp med tidtagning, i alla fall vad jag kan minnas. Jag hade ingen aning om vad jag skulle tippa för tid. Det var ett tag sedan jag sprang 800m så kunde inte dra några jämförelser. Till slut så valde jag att skriva upp 2.49 som min tippade tid, då jag är nästan var säker att jag skulle hamna där någonstans.

Hade jag en bra dag, skulle det gå under, hade jag en dålig dag, skulle det gå över.

 

Väl på plats så kändes det helt okej, förutom lite känning i vaden som gick över vid uppvärmning. Var verkligen inte särskilt taggad på att springa så kort sträcka, då jag vet att det framhäver utmattning på annat sätt än långdistansen. Jag hamnade i ett väldigt tufft heat, där många duktiga löpare fanns med, några få hade jag koll på, Benjamin Ahlbäck och Sören Persson hade jag bra koll på, då de båda är grymt duktiga 800m löpare.

Anders Frykblom hade jag ett hum om, då han öppnade starkt på 3000m testloppet för 3 veckor sedan.

 

Starten gick i form av en smäll från två plankor, inte pistol. I mitt heat missade vi starten lite, då det var en tveksam smäll, lät inte som dom klappade ihop helt. När vi väl kom iväg så fick Benjamin snabbt en lucka bakåt till resterande. Tvåan i loppet Elias Björnsson, missade nog starten mest, så han fick inte riktigt ryggen på Benjamin utan var tvungen att försöka springa ikapp, vilket han aldrig hann riktigt.

Jag, Sören och Anders bildade en trio som var en bit efter Elias.

Anders stack ifrån lite och fick en liten lucka på både mig och Sören, sedan vid ca 690m gick jag om Sören och började trycka på allt jag kunde.

 

Min slutsats blev att jag gick iväg lite för tidigt, då jag stumnade rejält sista 70 metrarna. Tur att det var ett testlopp, så jag vet att jag kan förbättra till nästa gång.

 

 

alltså väldigt nära min tippade tid på 2.49, så jag är riktigt nöjd!

 Var riktigt imponerad av Benjamin som lyckades persa med 2 sekunder och hamnade på tiden 2.35,4.

 

En jobbig distans för min del, då den kräver så hög hastighet och att formen stämmer. Jag kände mig hyfsat seg i baksidan på det högra låret. Förmodligen p.g.a Beep-testet i Tisdags (klicka på länken), då man fick man en enorm belastning eftersom man fick vända så många gånger. Dock var det inget speciellt att klaga över, lite seghet hör till.

 

Visste att jag hade kapacitet att springa under 10:00 då jag hade 10:00:02 förra året, till i år har jag haft rejäla framgångar och persat bland annat 4 minuter på halvmaran. Men osäkerheten fanns ändå där, jag har inte tränat snabbhet utan har mest haft fokus på konditionsträning och styrketräning.

 

Med i startfältet var många duktiga löpare och jag tog fokus på Triathlon-killarna Daniel Ahl och Sebastian Högberg som båda anmält sig på 09:45, vilket definitivt inte skulle vara omöjligt om jag hade en bra dag. Så jag valde att köra på "bära eller brista". Starten gick och direkt till spets gick André Rangelind, som väntat, och han fick med sig Anders Frykblom. En bit bakom var vi en trio som låg på ca 37s/varv (200m varv).

Vi låg på ~37s/varv de första 5 varven, vilket motsvarade till 1000m på 3:07. De återstående 10 varven gick saktare. Man brukar alltid ha adrenalin eller liknande i kroppen i början av lopp, så det känns lätt, men går alldeles för fort.

 

Vår trio splittrades när Sebastian inte hade orken att hålla samma fart och Daniel fick en lucka. Jag fick välja om jag skulle fortsätta bakom Sebastian eller göra en tempoökning och jaga ikapp Daniel. Det första jag tänkte var, bära eller brista. Så jag gick ut och förbi Sebastian och tryckte på lite och kom sen snabbt ikapp Daniel som i sin tur hade kommit ikapp Anders som hade tappat André, men han var väldigt stark och hängde på oss. Då bildades det en ny trio. Jag kände mig stark och direkt när Anders lämnade en liten lucka till Sebastian utnyttjade jag tillfället och tryckte på och gick om Anders.

 

Två varv återstod, jag kände mig riktigt seg i benen men visste att det inte var långt kvar. På sista rakan gick jag ut en bana och gjorde en tempoökning då jag visste att jag inte har en snabb spurt utan ville försöka få ett försprång genom att utnyttja min goda kondition och göra tempoökning tidigt och försöka trötta ut dom innan spurten. Kollade i spegeln i kurvan när 150m återstod. Dom var fortfarande med i ryggen och jag kände mig sliten men visste att jag inte hade långt kvar. När 50m återstod hörde jag någon komma närmare bakom mig. Hade verkligen inga krafter att göra tempoökning utan fick se mig slagen med någon hundradel av Daniel.

Vi tre gick i mål på loppet inom 1s (tror jag).

 

Ett riktigt kraftbesked och jag är verkligen sjukt nöjd med loppet trots att bakre lår var segt i början.

Hoppas jag lyckas gå under 09:30 när jag börjar med snabbhetsträningen.

 

Idag åkte vi iväg till Jessheim, Norge för att delta iväg på Jessheim Vintermaraton, 21.1km.

Ställde upp förra året med André, där vi satte norrmännen på plats med en första och tredje plats på totalen.

Jag vann även min klass, eftersom jag var den enda deltagaren.

 

Nytt för i år var löprundan. I år var det två-varvsbana istället för ett varv, dessutom gick loppet i Jessheim centrum och innehöll alltså mer cykelbana och 90° och 180° svängar.

Ytterligare en ny sak för i år, var klubbtröjan jag sprang i.

Den 15e November gick jag nämligen över till IF Göta. Detta var alltså min debut i Göta-tröjan.

 

Temperaturen stod på 3,5°C när vi steg ut ur bilen. Kanske var ca 4-5°C när startskottet gick.

Jag beslutade mig att springa i kortbyxor, underställ på överkroppen och mitt nya IF Göta-linne.

Starten gick och jag visste att jag skulle ligga med i toppen bland de 171 deltagarna.

 

En person, Rune Fenne, stack iväg direkt från start och jag förstod att det skulle bli en snabb vinnartid om han höll det tempot hela vägen. Jag själv sprang i en trio som hade placeringarna 3-5. Vi gick ut hyfsat snabbt och mina ben kändes inte helt pigga. Så jag blev tvungen att släppa de två löparna och lägga mig på mitt tempo en bit bakom.
5km passagen kom, benen svarade fortfarande inte och dom andra hade en lucka på ca 50m. Jag fortsatte i mitt tempo och passarade några tunga backar. Vid ungefär 7km kom Harald Ringen ikapp mig och låg på ett tempo strax högre än mitt, så jag tog rygg på honom även om benen sa emot. Fick det rejält kämpigt på de sista backarna innan vi kom in mot stadion. Vi passerade 10km på 36:50, vilket motsvarar 20 sekunder långsammare än Å-stadsloppet (klicka på länken)

 

Väl inne på stadion får man alltid en energikick av alla som hejar. Jag fick krafter att fortsätta hänga ryggen på honom. Tills han gick och tog vätska, då låg jag själv i samma höga tempo. Kände att benen tog emot av att ligga på det höga tempot själv, men jag fortsatte mata på. Ca 1,5km efter vätskan kom han tillbaka och jag fick återigen en fin rygg att gå på.

Men vid 12km hände något, benen började vakna till och jag hade krafter att gå upp jämsides med honom och även gå upp och dra. Benen kändes fortfarande bra och vid 15km kom en lång lättlutande nedförsbacke som jag kunde trycka ut löpsteget ordentligt på.

Då fick han svårt att hänga med och strax efter utförslöpningen kom en lång och seg uppförsbacke, jag matade på och han såg ut att få det ännu kämpigare.

 

Vid 16km var det vätskekontroll, jag stannade aldrig och inte han heller, eftersom han visste att han skulle få det jobbigt att plocka den luckan som blev. Vi passerade ytterligare en ny lång och seg backe vid ca 17km där han fick släppa min rygg. Jag gled sakta ifrån honom. Vi passerade Jessheim tågstation och sedan upp för en seg bro. Varför jag använder uttrycket seg kan bero på att benen kändes som bly.

 

Jag var riktigt sliten när 3km återstod, men förstod att det bara var att bita ihop. Hade inget tryck i steget utan tog mig bara fram på mitt långa löpsteg släpandes strax över marken.

Sprang in under två viadukter och sedan en liten backe upp mot stadion. I år sprang man en liten runda runt ett hus parallellt med stadion, så man såg mål, men hade en liten vända kvar.

 

Sprang i mål på tiden 1:19:14, vilket räckte till en 4e plats i totalen och en första plats i min klass (18-19år)

Jag tycker banan i år var jobbigare än förra årets bana, då denna innehöll fler svängar, mer cykelvägslöpning (i Jessheim grusar dom ÖVERDRIVET mycket, så man sprang nästan aldrig på asfalt utan bara på grus) och kraftigare backar.

 

Vinnaren vann på tiden 1:09:05, vilket var ett nytt banrekord.

Något som André får slå nästa år :)

 

 

 

 

 

Kilsterrängen är en terrängtävling på 16km.

Deltog förra året och blev placerad 2a då också.

 I år blev jag 2a på tiden 01:06:26, segrare blev André Rangelind på tiden 01:03:13.

 

Loppet kändes bra faktiskt, hade haft en sjukdom veckan innan tävlingen, men jag kände att det bara var att köra på! Underlaget var dock till besvär i år, vilket är väldigt synd.

 

Starten gick och jag gjorde som vanligt, högt tempo från start för att få position, sedan försöka hitta mitt "mata på" tempo.

André och Martin Holmstrand gled iväg tidigt i loppet och försvann utom synhåll för mig.

Jag låg på ett pyttelitet högre tempo än Anders Frykblom, ville inte att han skulle få min rygg så han fick draget.

Fortsatte mata på ordentligt och vid ca 4km fick jag syn på Martin, som hade släppt André. Jag låg på ett lite högre tempo och tog in mer och mer på Martin. Sedan vid ett bergsparti hade jag för hög fart och tänkte sakta ner, men så fort man tryckte emot lite, så slant man. Vips, så hamnade jag på marken och slog i höften i berget.

Reste mig upp illa kvickt och ökade farten för att försöka få syn på Martin som hade försvunnit.

 

Vid vätskekontrollen vid 10km passagen, hejade klubbkompisarna på mig och sedan hörde jag någon bakom mig. Då var det Martin som hade sprungit fel och hängde nu i ryggen på mig.

Gillar som vanligt inte ha någon i direktkontakt med ryggen så jag försökte öka tempot lite, men Martin hängde med. Efter den så kallade "Väggen" så verkade Martin seg i benen (vilket även jag var), så jag skruvade upp tempot ytterligare en gång och denna gången fick jag en lucka bak till Martin.

 

Fortsatte trycka på och vi närmade oss slalombacken. Benen hade mjölksyra i topp när jag tog första klivet i backen. Försökte springa kontrollerat uppför, men vid halva slalombacken var mjölksyre-nivån för hög, så jag fick gå. Använde dock min speciella gångstil för att effektivt ta mig uppåt. Satte händerna på knäna och tryckte med händerna, för att avbelasta benen lite och sedan tog jag kraftiga kliv uppför sista delen av slalombacken med Martin i hälarna.

 

När jag kom upp på toppen så lönade sig min taktik som vanligt, hade inte alltför hög mjölksyre-nivå utan kunde trycka på ordentligt sista biten. Drog ifrån Martin med 38s på de ca 2km som var kvar efter backen.

 

Hamnade som sagt på en andra plats, en bra bit efter André.

Är nöjd med loppet och att mina ben klarar backarna på ett så bra sätt.

 

 

 

För en månad sedan var det Å-stadsloppet, har försökt skriva klart denna ett par gånger, men har varken uppdaterat tävlingen eller träning på ett tag.

Haft mycket i skolan och det är inte riktigt slut ännu, men kände att jag kunde ta tid och skriva nu.

 

Åkte till Örebro för att delta i årets upplaga av Å-stadsloppet tillsammans med Fredrik Eriksson och André Rangelind.

Fredrik sprang 10km och jag och André sprang halvmaraton, 21.1km.

Förutsättningarna för att slå personligt rekord på halvmaran var perfekta på Å-stadsloppet, med tanke på att det var relativt platt hela loppet. Endast en träbro-passage som var hyfsad kuperad.

 

Startskottet gick, försökte som vanligt placera mig bra till, men på ett halvmara kvittar det nästan med placeringen i början, då det sprider ut sig ganska snabbt.

Gick ut med en bra hastighet och sedan försökte jag hitta "mitt" tempo, där jag bara kunde mata km efter km.

 

Halvmaraton och 10km startade samtidigt, så det var svårt att veta vilka man kunde hänga rygg på, då 10km's löparna kunde gå ut hårdare. Strax före 7km passagen delade sig banan, 10km sprang mot mål och halvmaraton sprang en extra svänga.

Efter 7km passeringen fick jag även kraftigt håll och fick sänka farten. Blev omsprungen av ett par löpare och sedan kom några som höll ett tempo som var lite högre än mitt, fick ryggarna direkt och kunde haka på.

Vid 8km släppte hållen (tack och lov).

 

Jag gick upp och drog i klungan och vid 10km-passeringen hade vi en tid på ungefär 36:30, nästan 10km's tempo med andra ord. Visste att tempot var högt, men det kändes som jag bara kunde mata på hur lätt som helst.

 

Vi höll ett bra och högt tempo med mig i spets, sprang väldigt lugnt och kontrollerat utan att stressa upp mig.

Vi sprang även ikapp ett par löpare, bland annat Andreas Blomgren som hakade på oss när vi passerade honom vid ca 13-14km. Jag kände mig fortfarande stark, så låg kvar i spets ända tills 16-17km passeringen, då Fredrik Eliasson från hemmaklubben IF Start gick upp och ökade tempot rejält.

Jag och Fredrik fick en lucka till dom andra och kom till delningen mot mål återigen, denna gången sprang vi självklart mot målet och hade ca 3-4km kvar.

 

Jag gick upp jämsides med Fredrik och drog igång ytterligare en tempoökning, kändes nästan som att spurten var igång redan då. Fortsatte trycka på hela vägen tills 20km sen var det bara att hänga i. Det var en väldigt liten uppförsbacke som jag tyckte var rejält seg. Efter backen var det bara nedförslöpning och sedan en liten sväng in på inomhus-arenan.

 

Sprang i mål på tiden: 1:16:40, vilket motsvarar ett personligt rekord på ca 4 minuter, vilket även motsvarar ungefär 1 km's löpning. Riktigt nöjd att jag tog mig ytterligare 1 km på samma tid från förra året.

 

Min avslutning var inte heller något att leka med, hade dragit ifrån Fredrik med 43 sekunder de sista 3km.

 

Är riktigt nöjd med min instats och den fina banan. Fick nästan aldrig någon rygg som jag kunde hänga utan låg alltid i spets.

Med en fin rygg med lite högre hastighet så är jag nästan säker på att jag kan pressa mig ytterligare.

 

André gjorde en väldigt fin insats, trots att han var inne i grundträning, när han sprang i mål på tiden 1:11:10 och säkrade en plats bland eliten på Göteborgsvarvet och en fin 5e plats i Örebro.

 

Det var ett roligt lopp som jag lägger in i kalendern i framtiden!

 

 

Har lite att skriva ikapp nu, har inte haft någon ork i att uppdatera, vet faktiskt inte varför, har väl fått skrivkramp från skolan :)

 

25-manna var den 6 oktober, det är en Orienteringstävling där 25 personer springer en kavle (stafett)

Jag fick springa sista sträckan på denna kavle, den var inte gafflad, dvs den var rak, som betyder att alla som springer den banan har exakt samma kontroller, så man kan hänga rygg.

 

När jag växlade ut så hade jag ingen bra rygg att gå på, vi låg inte med i toppen där de bättre löparna finns.

Så jag fick klara mig på egen hand.

 

Gjorde några klumpiga misstag, när jag skulle vika av från en väg, vek jag av ca 5 meter för tidigt och hamnade på fel höjd. Tappade nog 3-4minuter där.

 

Sen flöt det på bra, tills en riktig bomm kom, förvirrade bort mig i det typ enda grönområde som fanns på kartan.

Och missade rejält med tid.

 

När jag hittat kontrollen sprang jag på lite och spikade de flesta, efter varvning plockade jag de återstående kontrollerna rätt snabbt och fick även passa på att ta ett gyttjebad, då jag ramlade platt på magen i en lerpöl.

 

Försökte även att spurta upp oss en placering, men han andra märkte mig och ökade takten han också.

Fick en väldigt bra spurttid dock, men det hjälper ju inte.

Lidingöloppet var verkligen en rolig tävling att delta i, och en god erfarenhet.

Inte varje dag jag får chansen att tävla mot jämngamla på längre lopp.

Lidingöloppet är väldigt kuperat och innehåller 3 branta backar.

Marcus Ruus deltog även i samma lopp, vi är båda två väldigt jämna i alla lopp, oavsett distanser.

Så hans fjolårstid blev jag väldigt imponerad av 35:50, med tanke på att det endast är 8 sekunder från mitt personliga rekord.

Gick ut på startfältet utan några speciella förväntningar, utom att ha kul och göra så bra ifrån mig som jag kunde.

 

Starten gick och det var en rejäl rusning redan från start.

Ville gärna hänga på Marcus så länge som möjligt, men starten gick för snabbt för min del, och som dessutom började med en backe några 100m bort.

 

Marcus fick en bit fram efter backkrönet och jag försökte hålla mitt tempo.

Jag vill som vanligt försöka öka successivt genom loppets gång, vilket jag även gjorde.

Men tydligen måste man vara alert redan från start om man vill vara med i de bättre placeringarna.

 

Vi kom fram till Abborrbacken, plockade faktiskt en placering i backen.

Backlöpning gynnar mig som har så lätt uppför, dessutom håller jag kontrollerat tempo så jag håller samma tempo när jag gick in i backen, som när jag gick ur backen.

 

Knappade in mer och mer på Marcus och klungan och plockade såna som hade tappat, men när 1km markeringen kom, så ökade de som var kvar i klungan farten.

 

Sista km var nog den längsta km jag någonsin sprungit... man kom ju aldrig fram till mål, kände håll som smög sig närmare och hade absolut inga krafter kvar att göra något annat än att bita i.

Dock så passerade två löpare mig vid ca 600m kvar till mål.

Hamnade utanför topp 10 på en 12e plats, och hade jag sprungit 21s snabbare, hade jag hamnat på en 6e plats. Snacka om tajt.

 

Sprang i mål på tiden 36:08 som jag är grymt nöjd med, med tanke på den kuperade banan.

 

Var en rolig erfarenhet, och till nästa år vet jag hur jag ska lägga upp loppet bättre.

 

I Lördags var det Tjurruset i Karlstad, som i år hade blivit flyttat till I2-skogen med start vid KMTI, tidigare har Tjurruset varit vid Skutberget.

 

Körde som vanligt en ordentlig uppvärmning på ca 5km.

Brukar vilja ha runt 4-7km på 10km tävlingar som uppvärmning för att komma igång ordentligt.

Benen kändes fräscha och startskottet gick, försökte ligga på högt tempo redan från start, då det var en ren löpning en bit framöver.

 

Vinnaren, Anders Kleist låg framme i spets redan vid starten, han låg alltså etta från start till mål.

Hade några få löpare en bit framför mig, bland annat André Rangelind, Hans Brolund och Claes Nyberg, när vi gick in på första lilla terräng-partiet som bestod av en äng.

 

Själv hade jag hamnat i en fin liten klunga på ca 10 löpare, här fanns löpare som Sören Persson, Andreas Blomgren och skidtalangen Marcus Ruus.

Kom in på ett fint terräng-parti perfekt för orienterare, så jag kunde lätt gå om klungan genom en liten tempoökning.

Svepte förbi dom utan att ens tänka på det, och vips, så låg jag tydligen på 5e plats i tävlingen efter ca 3km.

Jag låg på i ett högt men samtidigt kontrollerat tempo, utnyttjade mosslöpningen väl och tryckte på extra för att få en liten lucka till personerna som hängde i ryggen på mig.

 

Vid mellantiden, 5km tror jag, var vi 3 löpare som hängde tillsammans, jag i spets förföljt av August Mollén och Fredrik Ousbäck inom 5 sekunder.

Vi kom ut till en kohage, där kände jag att benen kändes sega.

Fick släppa förbi mig Fredrik, men ville inte släppa förbi August.

 

Vid ca 6,5km fick jag släppa även August förbi mig.

De båda tryckte på rejält och fick en lucka ner till mig på ca 5 meter.

Vi kom fram till ett parti med bildäck, där de båda saktade ner och jag kunde komma ikapp.

I ett senare skede kom vi fram till en presenning med sopa, både August och Fredrik tryckte på för mycket och halkade till, själv trippade jag framåt och kunde undvika både risken för att halka och även risken för att sänka farten.

Tog mig smidigt över presenningen och drog genast igång en tempoökning för att få en lucka på August, Fredrik och Henric Brohede som hade kommit starkt på slutet.

 

Fick en lucka på ca 5s när vi gjorde sista kurvan in på upploppet.... trodde jag i alla fall, istället var det en U-sväng och tillbaka från samma håll vi kom ifrån, för att sedan göra en till U-sväng och ner i ett litet träsk, eller kärr.

 

Sista hindret var en container som jag lätt tog mig över och kunde behålla farten ända in i mål.

12s var tiden jag hade ryckt ifrån de sista 400m.

 

Det speciella med Tjurruset är att den är ca 10km, i år mätte den dock till 8,3km på min GPS-klocka.

Hamnade på tiden 37:41, som räckte till en 5e plats.

Vinnaren, Anders Kleist sprang in på tiden 33:43, så har en bit upp till toppen :)

August Mollén placerade sig på en 8e plats, han är född -99 och extremt duktig löpare.

Hoppas han orkar hålla i löpningen och orienteringen, då skulle han bli något extra.

 

Eftersom mitt mål var att komma topp 10 i år, så är ju extremt nöjd med min 5e plats.

André kom på en 4e plats, på tiden 36:04.

Jag och André har båda avancerat näst intill identiskt i förhållande till varandra.

I år blev det svårt placeringsmässigt, men tidsmässigt är näst intill samma.

Förra året var skillnaden 1:31 och i år 1:37, fortsätter vi båda i denna takten, ser det lovande ut kommande Tjurrus.

 

 

Värt att nämna var att André, Benjamin, Elin, Martin och Agnes tog en fin lag-seger i årets Tjurrus, utklädda till Kenyaner!

 

 

 Ett av hindrena, var lite kritisk mot detta hinder,

då det hindrade löpningen totalt.

Bli knuffad i sidleds är okej, men få en smäll rakt framifrån

och bli stillastående eller åka bakåt ner i vattnet kan förstöra loppet

och placeringarna totalt, tur att jag inte fick en värre knuff bakåt,

då hade det inte blivit någon 5e plats utom en 8e plats.

 

Idag var det Långa Terräng-DM i kil.

 

Jag fick inte tävla i ungdomsklassen längre, så var tvungen att ställa upp i Män senior-klassen, 12km.

Hade inga som helst förväntningar på pallplats, men oj så lätt det kändes trots halvmaran i benen.

 

Det var helt okej uppslutning till loppet, många i veteran-klasserna, tyvärr så låg loppet tätt inpå både Arvika Halvmaraton och 6h-loppet i Karlstad.

 

Men vi fick ihop ett bra gäng ändå!

 

Redan från start visste jag nästan att André skulle ta hem segern, den formen han har nått nu är grym, hoppas det fortsätter i den riktningen.

Sen kände jag på mig att Fredrik skulle ta andra platsen, dels för att han är bättre löpare än mig när det kommer till såna lopp, men också hans form verkar vara väldigt god.

Hade det varit mer terräng och mer brötigt hade jag nog haft en betydligt större chans, då jag slog honom på Kilsterrängen som är sjukt mycket värre än denna tävlingen.

 

Henrik var väl den löpare som jag antog skulle ligga precis bakom mig, dock så kändes benen väldigt bra trots halvmaratonet i lördags.

 

Hemmaplan, Terränglöpning, Perfekt väder, Fina ben.

Redan efter 1km kände jag på mig att han inte borde slå mig, benen kändes sjukt pigga.

 

Försökte hänga på Fredrik direkt vid start, då jag ville kämpa för en andra plats.

Tyvärr märkte jag väldigt snabbt att jag inte hade den farten i mig just idag.

Släppte honom och fick en fin rygg på Leif Sjöström runt 4km, hängde med honom ända tills ca 7km, då jag valde att släppa medvetet då han endast hade 1km's löpning kvar, och jag hade 5km löpning kvar.

 

Runt 6km började jag få håll, upplägget med en Subway och mycket dricka kändes inte som bästa valet, trots att det var 4h innan, sjukt känslig mot att äta innan tävling.

 

Hängde i till 8km, sedan började det trycka på ordentligt och jag började komma in i "spy-fasen" som jag alltid får när jag ligger på högt tempo med håll.

 

Vid 10km låg jag på 37 blankt, så höll ett bra tempo för att vara terräng.

 

Kollade bak och såg Henrik en bit bak, valde då att inte ta ut mig max och riskera att spy, utan jag bara låg och bevaka min plats.

 

SJUKT skönt att slippa alla sura 4e platser!

 

12km, 3e plats, tid: 44:24